Krishantering

Krishantering är ett viktigt verktyg i Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Syftet med krishantering är att främja säkerheten både i konfliktområden och globalt. Finlands långsiktiga satsningar på krishantering har ökat genomslagskraften och trovärdigheten hos Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Finland deltar i internationell krishantering på utrikes- och säkerhetspolitiska premisser som ett led i att bära sitt internationella ansvar och bygga upp gemensam säkerhet. Deltagandet gynnar också Finlands internationella relationer och visar att Finland vill bidra till att lösa internationella problem.

För den tryckta versionen, klicka här.

Krishanteringen syftar till att skapa stabilitet, minska den mänskliga nöden och bygga upp förutsättningar för utveckling i krisområdena

Samtidigt försöker man förebygga att konflikter sprids. I dagens värld där staterna är starkt beroende av varandra får kriser vittgående konsekvenser.

Finland vill betona en övergripande krishantering. Det betyder bland annat att man ökar effekterna av krishanteringen genom att utveckla den inbördes samordningen och kompletteringen mellan militär och civil krishantering samt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd.

Civil krishantering

Finland deltar aktivt i internationell civil krishantering. Civil krishantering är icke-militär experthjälp som skickas till krisområden. Syftet med civil krishantering är att stödja samhällets verksamhetsbetingelser och stärka nyckelfunktionerna i den mottagande staten.

Civil krishantering omfattar åtgärder som siktar på att förebygga konflikter och upprätthålla fred och stabilitet, men också långvarigare tidsbegränsade åtgärder i syfte att stärka den offentliga förvaltningen, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och demokratin.

Utrikesministeriet ansvarar för den civila krishanteringens politiska styrning och beslutar i vilka insatser finländska sakkunniga ska delta. Kostnaderna för deltagandet finansieras med medel från utrikesministeriets budget.

Inrikesministeriet ansvarar för upprätthållande, utveckling och samordning av den nationella beredskapen för civil krishantering.

Krishanteringscentret (Crisis Management Centre, CMC), som är underställt inrikesministeriet, ansvarar för utbildningen av experter inom civil krishantering och sköter rekryteringsprocessen vid insatser.

Civila krishanteringsinsatser görs i krisområden och områden där de centrala samhällsfunktionerna behöver stärkning utifrån. Den civila krishanteringen fokuserar på att utveckla polisverksamhet, rättsväsende, gränsbevakning, tullväsende, fångvård och annan förvaltning.

Insatserna kan också handla om att övervaka avtal om fred eller eldupphör eller om att främja minoritetsfrågor och demokrati. Allt oftare brukar det också handla om större reformer av säkerhetssektorn i landet i fråga (armén, polisen, gränsbevakningsväsendet, tullen m.m.).

Verksamheten sträcker sig från observations- och utbildningsuppdrag till att fungera som ersättare inom olika myndighetsfunktioner, såsom polisiära eller rättsliga uppgifter.

Ur Finlands synpunkt är den viktigaste aktören inom civil krishantering Europeiska unionen. Dessutom finns det finländska experter i fältmissioner som ordnas av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Finländska experter på civil krishantering är engagerade också i FN-insatser inom krishantering.

Antalet finländare som deltar i civila krishanteringsinsatser är i proportion till folkmängden den största bland EU-länderna. Dessutom skickar Finland årligen knappa 100 personer till EU:s och OSSE:s valobservatörsinsatser.

Finland har som strävan att öka andelen kvinnor inom den civila krishanteringen. För närvarande är ca 40 procent av de finländska experterna i civil krishantering kvinnor.

Militär krishantering

Finland har deltagit i internationell fredsbevarande verksamhet sedan 1950-talet. Finland deltar i militär krishantering inom ramen för FN, EU, Nato och koalitionen mot IS. Geografiskt ligger tyngdpunkten i krishanteringsinsatserna på Mellanöstern, västra Balkan och Afrika.

Av de olika krishanteringsinsatserna finns Finlands största trupp i Libanon i FN:s UNIFIL-insats. Andra stora trupper finns i Irak (OIR/NMI, ca 80 soldater) och i Kosovo (KFOR, 70 soldater).

Deltagande i internationell militär krishantering är ett viktigt sätt för Finland att bära sitt internationella ansvar. Samtidigt stärker deltagandet den nationella försvarsförmågan. Den erfarenhet som personalen får i krävande förhållanden befäster också yrkesskickligheten.

De instabila säkerhetsmiljöerna i Europa och i Europas närområden och Rysslands anfallskrig mot Ukraina gör det svårare att förutse vilka behov av krishantering som kan uppstå och hur krishanteringen kommer att utvecklas. Förändringarna i omvärlden och konkurrensen mellan stormakterna har också återspeglat sig i diskussionen kring FN-insatser. Som nya drag i den internationella militära krishanteringen ingår utveckling av de regionala organisationernas funktionsförmåga och stärkande av krisområdenas egna säkerhetsstrukturer.

Samtidigt som den internationella omvärlden och konflikternas natur har förändrats har krishanteringsinsatserna blivit mer övergripande och komplicerade. Insatserna omfattar allt fler icke-militära element. Ofta anknyter uppgifterna till att återuppbygga samhället och upprätthålla stabiliteten. Behovet av poliser i FN:s fredsbevarande insatser har ökat snabbt.

Krishanteringen är också det mest synliga elementet i EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. EU har sedan 2003 genomfört dryga 30 militära och civila krishanteringsoperationer. Verksamheten har syftat till att stödja stabiliteten i konfliktregioner främst i Europa, i det sydostliga närområdet och i Afrika.

Information operationsvis på försvarsmaktens webbplats(Länk till en annan webbplats.).

EU:s stridsavdelningar

EU:s medlemsländer sammanställer så kallade stridsavdelningar för militära krishanteringsuppdrag som kräver snabba insatser. Avdelningarna kan delta i kortvariga men krävande krishanteringsoperationer, t.ex. som stöd för FN:s fredsbevarande uppdrag.

EU:s stridsavdelningar har varit i full beredskap sedan 2007, två avdelningar samtidigt ett halvt år i taget. Målet är att unionen vid behov ska kunna sända ut stridsavdelningar samtidigt till två olika krishanteringsoperationer.

Med snabba insatser avses kapacitet att förflytta stridsgrupper till ett krisområde inom tio dagar efter att EU har beslutat att de ska sättas in. En operation ska inte pågå längre än fyra månader.

Till dags dato EU:s stridsgrupper inte satts in i någon operation.

Finland har sjunde gånger deltagit i beredskapsturerna och deltog också i den stridsavdelning som leds av Tyskland under senare hälften av 2020.

Det är frivilligt att delta i stridsavdelningarna, liksom i unionens övriga krishanteringsuppgifter, och varje land har rätt att själv bestämma om deltagande i operationer.

Krishantering och de mänskliga rättigheterna

De allvarligaste kränkningarna av de mänskliga rättigheterna sker i skuggan av krig och annat väpnat våld. Därför hör det också till krishanteringens viktigaste mål att få ett slut på kränkningarna och att stödja en rättsstatlig utveckling.

Finland strävar efter att krishanteringen också ska fokusera på hur de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna tillgodoses. På det sättet förbättras möjligheterna till boende, utbildning och hälso- och sjukvård för dem som är värst utsatta.