Europeiska unionens rättsliga frågor och internationella avtal

EU-rätten är ett internationellt rättssystem som är förpliktande på ett unikt sätt. Utrikesministeriet fungerar som sakkunnig när det gäller till exempel EU-fördrag och befogenhetsfrågor samt EU:s internationella avtal.

Finland flagga och EU-flaggan
Foto: Matti Peltoperä / UM Euroopainformationen

EU-rätten är en omfattande helhet som ständigt utvecklas. Den påverkar unionens medlemsstater på flera olika sätt och därmed också medborgarna.

EU har lagstiftande makt på de områden där medlemsstaterna har tilldelat unionen befogenhet. EU-rätten, eller unionsrätten, har i regel företräde framför nationell rätt.

EU-rätten kan också påverka tolkningen och tillämpningen av den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna måste på nationell nivå följa och verkställa EU-kodexen, alltså EU:s lagstiftning.

Enheten för EU-rättsliga frågor och traktaträtt inom utrikesministeriets rättstjänst fungerar som rådgivare och sakkunnig i frågor som gäller till exempel EU-fördrag, EU:s institutioner och befogenhetsfrågor eller EU:s internationella avtal.

Europeiska unionens fördrag

EU-fördragen har ingåtts mellan medlemsstaterna och de definierar EU, EU:s befogenheter och institutioner.

Fördragen utgör den viktigaste ramen för all EU-verksamhet. De viktigaste fördragen är

  • Fördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen, Romfördraget, 1957
  • Fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen, Euratom, 1957
  • Fördraget om Europeiska unionen, Maastrichtfördraget, 1992
  • Amsterdamfördraget, 1997
  • Nicefördraget, 2001
  • Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, 2009

De tre första går även under namnet EU:s grundfördrag. Med de två första grundades Europeiska gemenskapen och genom Maastrichtfördraget Europeiska unionen.

Fördragen har dessutom justerats när nya medlemsstater har anslutit sig.

Genom Lissabonfördraget ändrades fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen, vars namn då ändrades till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I och med Lissabonfördraget grundar sig unionen med andra ord på två grundfördrag

  1. Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och
  2. Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Ytterligare har Europeiska unionen en stadga om de grundläggande rättigheterna med samma rättsliga värde som EU- och EUF-fördragen. Efter att Lissabonfördraget trädde i kraft blev stadgan om de grundläggande rättigheterna juridiskt bindande.

Europeiska unionens internationella avtal

EU kan inom sin behörighet ingå internationella avtal med länder utanför unionen och med internationella organisationer. Dessa avtal kallas EU:s internationella avtal.  

När EU:s befogenheter omfattar hela innehållet i ett avtal kan EU ensam ingå avtalet (unionsavtal).

EU kan också inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens område ingå avtal med en eller flera stater eller med en internationell organisation (Gusp-avtal).

Om ett avtal innehåller frågor som dels hör till EU:s, dels till medlemsstaternas befogenhet, kan avtalet ingås som ett blandat avtal och då är också medlemsstaterna parter i avtalet.