Finlands utvecklingssamarbete med bilaterala partnerländer

Bilateralt utvecklingssamarbete är samarbete mellan Finland och ett utvecklingsland. Den baserar sig på dialog med länderna och på ländernas egna planer för utveckling. Det är partnerlandet som bär ansvaret för utvecklingen och Finland stödjer den.

Det krävs år av arbete för att nå hållbara resultat. Därför satsar Finland på långvariga partnerskap i utvecklingssamarbetet. Vi stödjer länder där det finns ett stort behov av Finlands stöd och kunnande. Länderna ska också vara verkligt engagerade i att uppnå utvecklingsresultat.

Var bedriver Finland utvecklingssamarbete?

Nästan alla Finlands partnerländer hör till de minst utvecklade länderna (Least Developed Countries) i Afrika och Asien. Många av dem är så kallade bräckliga stater som är eller har lidit risk att bli instabila samhällen. I dessa är hjälpbehovet allra störst.

I en del av Finlands partnerländer har situationen förbättrats så mycket att man gradvis kan sänka stödbeloppet och fokusera på att erbjuda till exempel viktigt specialkunnande. Samtidigt är det möjligt att öka det kommersiella samarbetet, investerings-, forsknings- och innovationssamarbetet samt öka kontakterna inom andra branscher.

På kartan visas de bilaterala partnerländerna i Finlands utvecklingssamarbete i Afrika, Asien och Europa. Vietnam och Zambia har markerats i en annan färg, eftersom de har övergått från utvecklingssamarbete till andra former av samarbete. Läs mer om partnerländerna i texten under kartan.

I Afrika är Finlands huvudsakliga partnerländer inom det bilaterala utvecklingssamarbetet Etiopien, Kenya, Moçambique, Somalia och Tanzania. Finland har bedrivit utvecklingssamarbete med dessa länder under flera årtionden. Utvecklingssamarbetet fortsätter, men vid sidan av det strävar man efter att utvidga samarbetet särskilt inom handel och ekonomi. Zambias ekonomi har vuxit så mycket att Finlands bilaterala partnerskap med landet håller på att avslutas. Finland och Zambia koncentrerar sig numera i högre grad på andra former av samarbete, särskilt kommersiellt samarbete. 

I Asien fokuserar Finland sitt stöd till de tre fattigaste och bräckligaste staterna: Afghanistan, Myanmar och Nepal. Vietnam har blivit ett lägre medelinkomstland och samarbetet har gradvis övergått från utvecklingssamarbete till andra former av samarbete, till exempel inom handel, forskning och utbildning.

Finland har gett stöd till det Palestinska området under en lång tid, och under de senaste åren har stödet till Syrien och dess grannländer ökats på grund av Syriens kris. Finland har stärkt sitt stöd till Mellanöstern och Nordafrika, där instabilitet och flyktingskap är stora problem. Finland stödjer stabiliseringen av Irak genom utvecklingssamarbete, finansiering av humanitär minröjning och genom att delta i krishantering. 

Finland stödjer också strukturella reformer och återuppbyggnad i Ukraina. I Centralasien ger Finland stöd till Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan.

Långsiktigt samarbete utifrån landprogram

Utrikesministeriet har utarbetat landprogram för sina långvariga partnerländer. I programmen fastställs samarbetsområden, stödformer, mål och resultatmått. I programmen behandlas också bland annat hanteringen av de risker som hänför sig till verksamheten. Dessutom har det utarbetats landstrategier för de viktigaste bilaterala partnerländerna inom utvecklingssamarbetet. I strategierna fastställs Finlands övergripande mål i länderna. 

Landprogrammen utgår från partnerländernas egna utvecklingsplaner. Riktlinjerna diskuteras med partnerländernas myndigheter och med andra samarbetspartner i länderna, till exempel civilsamhällesorganisationer. Partnerländerna koordinerar samarbetet med olika biståndsgivare.

I enlighet med EU:s rekommendationer strävar Finland efter att i varje partnerland fokusera sin verksamhet på några sådana teman där Finland har specialkompetens. Dessa kan vara t.ex. vattenförsörjning, utbildning, livsmedelstrygghet, skogsbruk eller god förvaltning. Finland avtalar om samarbetssektorerna tillsammans med partnerlandet. Finland samordnar också sin verksamhet med andra biståndsgivares verksamhet för att undvika överlappningar i utvecklingssamarbetet.

Partnerlandets framsteg och effektiviteten av Finlands insatser bedöms med hjälp av målen och resultatmåtten i landprogrammen. Vid uppföljning av resultaten används i mån av möjlighet partnerländernas egna uppföljningssystem, till exempel fattigdomsstatistik. Finland deltar också aktivt i utvecklingen av uppföljningssystemen.

Hur genomförs det bilaterala utvecklingssamarbetet?

Det bilaterala utvecklingssamarbetet genomförs ofta på flera olika sätt. Biståndsgivarna ger sektorstöd till en sektor för att stödja dess utveckling genomgående. Sektorstödet grundar sig i allmänhet på en plan som utarbetats av det ministerium som ansvarar för sektorn i fråga i partnerlandet. Det kan till exempel handla om att utveckla lärarutbildningen inom utbildningssektorn eller bygga vatten- och avloppssystem inom vattensektorn.

Genom bilaterala projekt mellan Finlands och partnerlandets regeringar stödjer man en mer målinriktad utveckling av en sektor genom att använda finländsk expertis. Det kan till exempel handla om att bygga vatten- och avloppssystem i samarbete med lokala samhällen eller att utveckla markförvaltningssystem och skogssektorn.

I det bilaterala utvecklingssamarbetet kan man samarbeta med en multilateral aktör i stället för att samarbeta med ett partnerland. I det så kallade multi-bi-stödet används FN-organisationernas eller utvecklingsbankernas specialkunnande. Finland kan till exempel stödja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i partnerlandet genom FN:s befolkningsfond UNFPA eller förbättra förvaltningen av den offentliga ekonomin med hjälp av Världsbanken. En multilateral aktör kan kanalisera finansieringen till ett ministerium, en organisation eller någon annan aktör, om den inte själv ansvarar för arbetet. Multi-bi-stöd används i stor utsträckning i utvecklingssamarbetet med bräckliga länder där organisationerna kan ha bättre förutsättningar än en stat att genomföra och följa upp projektens mål.

Stödet till det civila samhället kanaliseras genom finländska, lokala eller internationella civilsamhällesorganisationer. Civilsamhällesorganisationerna kan till exempel bidra till att förbättra ställningen och rättigheterna för personer med funktionsnedsättning på gräsrotsnivå.

Stödet till bräckliga stater förutsätter samarbete mellan olika former av bistånd. Bästa möjliga samverkan uppnås genom att samordna militär verksamhet, civil krishantering, utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Finland bedriver ett nära samarbete med EU, internationella organisationer och andra givarländer i krisområden och krisländer.