Investeringsstöd för utvecklingsländer

Investeringsstödet för utvecklingsländer (Public Sector Investment Facility, PIF) hör till Finlands utvecklingspolitiska finansieringsinstrument. Syftet med instrumentet är att stödja sådana investeringar i utvecklingsländernas offentliga sektor som främjar FN:s mål för hållbar utveckling och utnyttjar finländsk teknik och expertis. Den nya stödformen ersätter de tidigare räntestödskrediterna.

Investeringsprojekten ska basera sig på mållandets nationella utvecklingsbehov och mållandet bär huvudansvaret för projektets totala kostnader och ordnandet av finansieringen. Med hjälp av instrumentet stöds investeringsprojektets inköpspris och ränta med medel för utvecklingssamarbete så att kostnaderna för investeringen minskar märkbart för utvecklingslandet. Utrikesministeriet ansvarar för beviljandet av PIF-finansieringsstöd. Finlands officiella exportgarantianstalt Finnvera ansvarar för sin del för beviljandet av köparkreditgaranti för investeringskrediten. Understödet förutsätter tydliga utvecklingseffekter.

PIF-investeringsstödet hör till de Team Finland-instrument som administreras av utrikesministeriet. Stödet ska användas i samarbete med andra Team Finland-aktörer.

Enligt FN:s investeringsrapport för 2014 bör det i utvecklingsländerna investeras omkring 3 300–4 500 miljarder dollar per år för att de globala målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås före 2030. Med hjälp av det nya instrumentet deltar Finland i att svara mot behovet av investeringar.

Principer för stödet:

Investeringsstödet för utvecklingsländer baserar sig på lagen om räntestödskrediter till utvecklingsländer (1114/2000), statsrådets förordning (1253/2000), lagen om statliga exportgarantier (422/2001) samt OECD:s bestämmelser om exportkrediter.

Med hjälp av det nya instrumentet kan man finansiera investeringar i den offentliga sektorn i de minst utvecklade länderna (Least Developed Coutntries, LDC), länder med låg inkomstnivå (Low-Income Countries, LIC) och lägre medelinkomstländer (Low and Middle Income Countries, LMIC), som uppfyller villkoren för Finnveras exportkreditgaranti.

PIF-investeringskrediterna är så kallade blandkrediter, vilka är en kombination av utvecklingsfinansiering och exportkrediter. En förutsättning för att få PIF-finansiering är att en finsk aktör deltar i genomförandet av projektet. För investeringen ska utvecklingslandet uppta ett lån som garanteras av Finnvera av en kommersiell bank och utrikesministeriet betalar räntan på lånet och en del av köpesumman så att den gåvobiståndsandel på 35–50 procent som förutsätts av OECD för offentligt stödda exportkrediter uppfylls.

PIF-projekten ska vara ekonomiskt, samhälleligt och miljömässigt hållbara och de ska passa ihop med mållandets egna utvecklingsprogram. Instrumentet används för investeringar som främjar målländernas åtgärder för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling (Agenda 2030).

Stödet kan beviljas för investeringar i t.ex. social-, vattenvårds-, energi- och cleantech-sektorn eller andra områden där utvecklingssamarbete är möjligt. Projekten ska vara i linje med Finlands utvecklingspolitik (bl.a. riktlinjerna som gäller rättighetsperspektiv och resultatinriktning).

Hur gå till väga?

Projektets syfte och basuppgifter kan i förberedelseskedet presenteras för utrikesministeriet i form av en preliminär projektplan. Den preliminära projektplanen kan läggas fram av ett finskt företag som har intresse att genomföra projektet, en aktör inom den offentliga sektorn i mållandet, ett finansinstitut som har intresse att finansiera projektet eller ett företag i mållandet eller ett tredje land.

Utrikesministeriet meddelar årligen på sin webbplats de tidpunkter då projektplaner kan lämnas in för behandling och utlåtande.

Utlåtandeomgång för år 2017 stängdes 1.10.2017.

Exportören eller kreditinstitutet lämnar in ansökan om köparkreditgaranti till Finnvera . Ansökningar och information om köparkreditgaranti finns på Finnveras webbplats.

Utrikesministeriet bedömer projektets genomförbarhet, övervakar upphandlingsförfarandet och fattar beslut om beviljandet av PIF-stöd. Finnvera garanterar riskerna i anslutning till krediterna.

Finländska kreditinstitut eller andra kreditinstitut inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som beviljats koncession kan vara kreditbeviljare. När det gäller beviljandet av kredit efterföljs OECD:s principer om exportkreditkonsensus. Enligt dem kan kredit beviljas sådana projekt som är företagsekonomiskt olönsamma.

Ett projekt är företagsekonomiskt olönsamt om kredittagaren inte får så stora inkomster genom själva projektet att kredittagaren kan betala de kostnader som är förenliga med villkoren för kommersiella krediter. Ett projekt kan också vara olönsamt om det inte går att få kommersiell finansiering för det.

Anvisningar som gäller finansieringsinstrumentet Investeringsstöd för utvecklingsländer (på engelska):

Public Sector Investment Facility instructions

 

 

Frågor och svar om instrumentet för investeringsstöd till utvecklingsländer (Public Sector Investment Facility, PIF)

Hur skiljer sig investeringsstödet från räntestödskrediter?

Investeringsstödet har utvecklats för att svara mot behovet av investeringar som stöder genomförandet av de globala målen för hållbar utveckling i utvecklingsländer. Med hjälp av det nya instrumentet kan man finansiera investeringar i de minst utvecklade länderna, medan räntestödskrediterna var bättre lämpade för lite rikare länder. Den ekonomiska kapacitet som finansieringen förutsätter kontrolleras med hjälp av Finnveras OECD-kreditvärdering, IMF:s bedömning av hållbar skuldsättning och genom utvecklingspolitiska helhetsbedömningar vid Finlands ambassader.

Inom ramen för det nya instrumentet ordnas utvärderingar av preliminära projektplaner två gånger per år. Detta ger företagen information redan i ett tidigt skede om investeringsstödet passar deras projekt.

Byggkostnader får utgöra max 20 procent av finansieringen. Minimiandelen som ska användas till att stärka den lokala kapaciteten och säkerställa investeringens hållbarhet har höjts till tio procent.

Hur garanterar det nya instrumentet utvecklingseffekter?

Projektens utvecklingseffekter bedöms ingående och är en grundförutsättning för att investeringsstödet ska beviljas. Utvecklingseffekterna stärks av att partnerländerna har ett starkt ägarskap i projektet och av att stödet riktas rätt: projekten ska hjälpa utvecklingsländerna uppnå både de globala målen för hållbar utveckling och målen i nationella utvecklingsplaner. Det görs en konsekvensbedömning av projekten beträffande de mänskliga rättigheterna, sociala aspekter och miljöeffekter. I utvärderingen anlitas utomstående experter och utrikesförvaltningens resurser för utvecklingssamarbete.

Maximinivån för byggkostnader minskar korruptionsrisken bland lokala underleverantörer, och minimiandelen för stärkande av den lokala kapaciteten förbättrar investeringens hållbarhet på lång sikt. 
 
Vad innebär det att det ska ingå finsk expertis i projekten som stöds genom investeringsstödet?

De företag som genomför projekt ska vara registrerade i Finland och projektens finländska innehåll ska vara på en nivå som statens specialfinansiär Finnvera godkänner. Nivån fastställs utifrån Finnveras aktuella normer. För närvarande innebär det i de flesta fall minst 1/3 finländsk insats.

Vilken storleks projekt kan få finansiering genom det nya instrumentet?

Projekten finansieras genom ett lån av en affärsbank till utvecklingslandets förvaltning. Bankerna beviljar på grund av transaktionskostnaderna inte lån på mindre än 5 miljoner euro, vilket därmed är den undre gränsen för projekten. Utrikesministeriets budget ställer en övre gräns på 30 miljoner euro.

Vad är typiska exempel på projekt som lämpar sig för investeringsstödet?

Genom instrumentet kan sådana projekt få finansiering som är lönsamma med tanke på nationalekonomin men företagsekonomiskt olönsamma för den som genomför det. Exempel på projekt där det med stor sannolikhet går att finna finländsk expertis för genomförandet är elektricitetstjänster för landsbygden, sol-, vatten och vindkraftverk i fattiga regioner, anläggningar för avtallshantering, vatten och avlopp, utbildning, utrustning inom sjuk- och hälsovården eller IKT-nät i glesbygder. Det behövs också specialkompetens om bland annat radar i kustbevakningen för att bekämpa piratism, logistiska lösningar, väderradar samt mudderverk för att öppna vattenrutter och främja fisket.

Muualla verkossa