Stubb talade för teckenspråkets ställning
Den 31 oktober, i samband med Nordiska rådets jubileumssession, deltog den nordiska samarbetsministern Alexander Stubb i seminariet Teckenspråk för barn och unga. Seminariet behandlade döva barns och ungdomars rättigheter och teckenspråkens framtid i Norden. Seminariet hölls i riksdagens auditorium och samlade representanter för dövas förbund i de nordiska länderna, för olika minoriteter, internationell press och nordiska parlamentariker.
Trots det intensiva programmet under Nordiska rådets session, hann minister Stubb fördjupa sig i ämnet och delta seminariets paneldiskussion. De övriga panelisterna var ordföranden för Dövas Nordiska Råd (DNR) Jaana Keski-Levijoki, utrikesministeriets särskilde representant Signmark (Marko Vuorenheimo) och ordföranden för Danska dövas förbund Janne Boye Niemelä. Företrädare för dövas förbund i de nordiska länderna kommenterade diskussionen genom videosamtal. Också publiken på platsen deltog aktivt med frågor och synpunkter.
Seminariet inleddes med utvecklingschefen för Finlands Dövas förbund Kaisa Alannes välkomstord och lyckönskningar till Nordiska rådet som fyller 60 år. Sedan visades en kortfilm som presenterar DNR, som Alanne ytterligare kommenterade och kompletterade. Därefter följde paneldiskussionen som inleddes av minister Stubb. Ministern började med att framhålla verksamhetens långa historia, DNR har värnat om dövas rättigheter ända sedan 1907. Stubb berättade om hur han själv blivit bekant med teckenspråkskulturen med hjälp av Signmark. De båda herrarnas samarbete har redan pågått i ett par år.
En av de centrala budskapen i Stubbs inlägg var värnandet om ett flerspråkigt samhälle. Stubb berättade om sin egen uppväxt i en tvåspråkig miljö och hur det underlättat ett naturligt engagemang i det nordiska samarbetet. Teckenspråket borde ses som en rikedom och en resurs, precis som de talade språken. Det är också en jämlikhets- och en icke-diskrimineringsfråga. Genom att stödja användningen av teckenspråk stärker vi de dövas rättigheter och förutsättningar att delta i samhället som fullvärdiga medborgare.
Jaana Keski-Levijoki behandlade i sitt anförande faktumet att teckenspråket saknar officiell status i Danmark. DNR har sammanställt ett yttrande om situationen i Danmark. Keski-Levijoki anser att Danmark borde satsa mera på att ge teckenspråket officiell status, som det har i de övriga nordiska länderna. Stubb kunde berätta att frågan varit framme under Nordiska rådets session och förundrade sig över vad de danska myndigheterna kan ha för orsak att förhålla sig negativt till teckenspråket. Han påpekade att demokrati, öppenhet och icke-diskriminering är centrala delar av den nordiska värdegrunden.
Alla de nordiska länderna har förbundit sig till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där rätten att använda teckenspråk ingår. Janne Boye Niemelä gav konkreta exempel på hur teckenspråkets ställning försämrats i Danmark under de senaste åren. I och med att skolor för döva lagts ned har många familjer i praktiken blivit tvungna att flytta till Sverige. Kommunerna har fått en rekommendation som hindrar användningen av teckenspråk. Det rekommenderas också att familjer som har barn med cochleaimplantat ska ha en hörande pedagogisk kontaktperson. Överlag är myndigheternas inställning till teckenspråk mera negativ än i de övriga nordiska länderna.
En av de centrala principerna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är deltagande och delaktighet. Stubb anser det viktigt att representanter för de döva i högre grad skulle delta i planeringen av undervisningen för barn och ungdomar. På så vis skulle döva erbjudas mera jämlika förutsättningar att möta arbetslivet och andra utmaningar i vuxenlivet. Jaana Keski-Levijoki påpekade, att DNR är en aktör som kunde delta i planeringen av undervisningen. För att förhindra att döva marginaliseras borde döva unga i så hög grad som möjligt få delta i den vanliga undervisningen. På så vis blir de dövas kultur och teckenspråket också bekant majoritetsbefolkningen.
Panelisterna konstaterade att det nordiska samarbetet är en bra bas för global verksamhet. DNR arbetar för att stärka dövas ställning i hela världen. Keski-Levijoki konstaterade att hon är glad särskilt över finländarnas aktivitet i Nordiska rådet och i Nordiska ministerrådet när det gäller dövas rättigheter. Stubb lyfte också fram rapporten som skrivits av den ungdomsgrupp som han tillsatt. I rapporten betonas rätten till information på sitt modersmål, också för teckenspråkiga, och rätten att till stödtjänster av hög kvalitet enligt behov. Myndigheterna borde vara aktiva för att övervaka att dessa rättigheter förverkligas.
Minister Stubb avslutade sitt inlägg med att konstatera att det sist och slutligen är frågan om att genomföra, respektera och stärka mänskliga rättigheter. I detta arbete har Finland varit en föregångare, de teckenspråkigas rättigheter fastställdes i lagen 1995. Förutom lagstiftning behövs också attitydfostran.
Efter paneldiskussionen tog Signmark över scenen med sin föreställning Breaking the Rules. Därefter följde ett anförande av Liisa Syväsalmi, sekreterare för Dövas Nordiska Ungdoms Råd, som särskilt betonade ungdomens synvinkel. Syväsalmi berättade om DNUR:s konkreta förslag till hur man kan förbättra ungdomars rörlighet och studiemöjligheter.
Seminariet avslutades av Tuula Peltonen, medlem av Finland delegation i Nordiska rådet. Peltonen lyfte fram hur döva barns och ungdomars ställning kunde främjas genom arbetet Nordiska rådets kultur- och utbildningsutskott. Man kunde lära sig av rapporter och utredningar av till exempel Norges och Finlands barnombudsmän. Dessutom borde man grunda nationella diskussions- och samarbetsforum.
Nyhetsrapporteringen om seminariet på Yles nyhetsöversikt Viikko viitottuna (Länk till en annan webbplats.) (Öppnar nytt fönster)(på finska och finskt teckenspråk).