Evaluering av Finlands stöd till utvecklingen av landsbyggden i Nicaragua

Propemce final report (PDF, på engelska)

Prodega final report (PDF, på engelska)

Nifapro final report (PDF, på engelska)

I början av år 2013 gjordes evalueringar av de tre projekt som gjorts för utvecklingen av landsbyggden i Nicaragua. Evalueringarna, som gjordes som en del av avslutandet av Finlands bilaterala samarbete med Nicaragua, var PRODEGA-programmets evaluering som gjordes i efterhand samt NIFAPRO och PROPEMCE-programmens slutevalueringar.

Målet med PRODEGA-programmet (1989-2003) var minskning av fattigdomen samt fredsbyggande med hjälp av mjölk- och mejeriproduktion i Boaco och Chontales- provinserna.

Den största utmaningen med PRODEGA-programmets efterhandsutvärdering var bristfällig historisk data. Förmånstagargruppen hade också endast begränsad information vilket försvårade en komparativ analysering.

Den lokala mjölk-och mejeribranschen har åstadkommit hållbar ekonomisk tillväxt på det områden där PRODEGA var verksam. Denna ekonomiska tillväxt verkar till stor del vara relaterad till PRODEGA-programmet. I den ursprungliga planen ansågs inte minskning av fattigdomen vara programmets egentliga mål, utan programmet fokuserade på små- och medelstora producenters ekonomiska utveckling. De små- och medelstora gårdarnas utveckling har dock ändå förbättrat också de fattigaste befolkningsgruppernas ställning. Från kön- eller miljöperspektiv har programmets resultat inte varit särskilt signifikanta.

PRODEGA-programmet blev en viktig faktor i Nicaraguas fredsprocess efter 80-talets inbördeskrig. PRODEGA kunde framgångsrikt främja ”associability”-modellen som Nicaraguas regering tagit som modell för utvecklingen av landsbyggden ända till denna dag. PRODEGA-modellens resultat kan ses som ett lyckat exempel på ett utvecklingssamarbete som stöder handeln (Aid for Traid) och på en strategi för offentlig-privat samarbete (Public-Private Partnership, PPP)

PROPEMCE-programmets (2009-2013) mål var hållbar och aktiverande tillväxt av Nicaraguas privata sektor. Syftet var att främja tillväxten av mikro-, små- och medelsmå företag samt erbjuda möjligheter åt kvinnor och utslagna folkgrupper. PROPEMCE fungerade bland fem värdekedjor inom lantbruket som gagnade de fattiga: mejeri, trämöbler, rotfrukter, frukter och turism. Programmet stödde värdekedjornas olika faser där bland annat offentliga och privata aktörer, producenter och exportörer var inblandade.
PROPEMCE-initiativet baserade sig på Finlands nya vision om utvecklingssamarbete som skulle stöda handeln. Finland och DFID planerade och finansierade programmet. Som programmets metodologiska grund beslöt man att använda M4P-metoden (Making Markets Work for Poor). DFID delegerade den tekniska- och ekonomiska förvaltningen till Finlands utrikesministerium under programmets verkställighetstid. Inom projektet beslutade man inrätta en självständig enhet för verkställandet, vilket avvek från det förfarande som man följt i Nicaragua i flera år och som grundade sig på genomförandet av Parisdeklarationen om att effektivera biståndet. M4P-metodens genomförande visade sig ändå vara svårt eftersom det inte fanns praktiskt erfarenhet av dess tillämpning. Dessutom var Nicaraguas regering aldrig helt och hållet för användningen av M4P-metoden. Programmets start försenades på grund av många olika orsaker. Programmet hade tre olika tekniska huvudrådgivare, två globala verksamhetsplaner och dessutom påverkade Finlands år 2011 förnyade upphandlingslagen på processen. Största delen av programmet projekt genomfördes år 2012. Programmet lyckades använda endast 53.5% av sin totalbudget.

NIFAPRO-programmets (2006-2012) mål var att utveckla kunnandet och den nationella färdigheten inom agrobioteknik och agrobiosäkerhet i Nicaragua. Det bilaterala avtalet underskrevs av Finlands utrikesministerium och Helsingfors Universitet. Den direkta förmånstagaren var Nicaraguas lantbruksteknologiska institut INTA.

Programmets viktigaste resultat var finansieringen av stipendier till tio stunderanden för slutförandet av deras magisterstudier. Efter att det slutfört sina studier anställdes de som en del av INTA:s stadigvarande personal. Därutöver grundades ett laboratorium för agrobioteknik. Målet att sammanställa en nationell agrobioteknisk strategi lyckades man inte uppfylla.