Vapenkontroll och nedrustning

Vapenkontroll och nedrustning är viktiga metoder för att slå vakt om den nationella och internationella säkerheten. Vapenkontrollen bidrar också till att genomföra den humanitära rätten. 

Vapenkontrollavtalen kompletteras av exportkontrollsamarbetet på internationellt plan, vilket har stor betydelse till exempel när det gäller att bekämpa terrorism och tillgodose de mänskliga rättigheterna. Syftet med Finlands åtgärder är att stärka de internationella vapenkontrollavtalens roll och avtalsarrangemangen. Finland arbetar aktivt för nedrustning av kärnvapen och icke-spridning av massförstörelsevapen. 

Natomedlemskapet ändrar inte Finlands riktlinjer för nedrustning eller vapenkontroll. Våra långsiktiga riktlinjer bygger på att vi framhäver vikten av avtalens roll och arbetet med att följa och tillämpa dem. Finland fortsätter att driva den aktiva och konstruktiva nedrustnings- och vapenkontrollpolitiken för att värna om den internationella säkerheten utan att försvaga eller ifrågasätta Natos kärnvapenavskräckning.

Massförstörelsevapen

Till massförstörelsevapen räknas kärnvapen samt biologiska och kemiska vapen. Spridningen av massförstörelsevapen är ett allvarligt hot mot den internationella säkerheten.

FN:s säkerhetsråds resolution 1540 förutsätter att medlemsländerna avstår från att ge något stöd till icke-statliga aktörer som försöker komma över massförstörelsevapen.

Resolutionen ställer krav på länderna att utveckla strafflagstiftningen och utöka det internationella samarbetet för att förhindra spridning av massförstörelsevapen. Medlemsländerna ska införa effektiv export- och transitkontroll av kärnvapen, kemiska vapen, biologiska vapen, bärare av sådana vapen och tillhörande material.

Centrala vapenkontrollavtal om massförstörelsevapen

Icke-spridningsfördraget

Syftet med icke-spridningsfördraget (NPT) är att förebygga spridning av kärnvapen, utöka det internationella samarbetet kring fredlig användning av kärnenergi och att främja kärnvapennedrustning.

Den fredliga användningen av kärnmaterial övervakas av Internationella atomenergiorganet (IAEA) för att de inte ska kunna användas för tillverkning av kärnvapen. Finland har i tur och ordning varit medlem i organisationens förvaltningsråd, senast 2021–2024. 

Finland har under flera år understött IAEA:s arbete med att utveckla kärnmaterialkontroll genom ett särskilt frivilligt stödprogram.

Med anledning av Rysslands anfallskrig har Finland också bidragit till att förbättra kärnsäkerheten i Ukraina samt till att finna en lösning på Irans kärntekniska program.

Fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar

Fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) syftar till att förhindra alla kärnsprängningar över hela världen. Det förbjuder permanent alla provsprängningar och andra kärnsprängningar. Avtalet träder i kraft när det har ratificerats av alla parter.

Finland stödjer aktivt den verksamhet som siktar till att avtalet ska träda i kraft. Till den förberedande verksamheten hör bland annat ett täckande observationsnät. En av observationsstationerna (International Monitoring system, IMS) finns i Sysmä i Finland.

Uppförandekoden mot spridning av ballistiska missiler

Koden mot spridning av ballistiska missiler (HCOC) är det första globala instrumentet mot spridning av ballistiska missiler.

Syftet med den politiskt bindande koden är att med hjälp av förtroendehöjande åtgärder komplettera de ordningar som är fokuserade på nedrustning och förhindrande av spridning av massförstörelsevapen.

Med hjälp av koden försöker man begränsa utvecklingen, användningen och spridningen av samt försök med ballistiska missiler. Den förbjuder inte att man äger missiler eller använder dem i fredligt syfte i yttre rymden. 

Konventionen om förbud mot kemiska vapen

Konventionen om förbud mot kemiska vapen (CWC) förbjuder utveckling, tillverkning, användning och överlåtelse av kemiska vapen. Avsikten är att kemiska vapen ska utplånas i hela världen.

Finland stödjer arbetet med att stärka konventionens roll med flera åtgärder.

Finlands institut för verifikation av konventionen om kemiska vapen, VERIFIN (Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention), som finansieras av utrikesministeriet, är ett av världens ledande laboratorier för analys av kemiska stridsmedel. VERIFIN utbildar också kemister från utvecklingsländer i analytik och myndigheter i att tillämpa konventionen på nationellt plan. 

Konventionen om förbud mot biologiska vapen

Konventionen om förbud mot biologiska vapen (BTWC) förbjuder användning, utveckling, produktion och lagring av biologiska vapen och utrustning för att sprida sådana vapen. I konventionen ingår varken en genomförandeorganisation eller verifieringsmetoder som skulle binda parterna och göra det möjligt att övervaka att konventionen följs. 

Covid-19-pandemin lyfte fram konventionens betydelse och relevans tydligare än tidigare. Den nionde BTWC-översynskonferensen i december 2022 beslutade inrätta en arbetsgrupp i syfte att stärka konventionens roll. Arbetsgruppen har bland annat återupptagit de avbrutna diskussionerna om avtalets verifieringsmekanism. 

Rymdfördraget

Enligt FN:s rymdfördrag är det förbjudet att skjuta upp kärnvapen eller andra massförstörelsevapen för att kretsa runt jorden eller på något annat sätt placera ut sådana på himlakroppar eller i yttre rymden.

Fördraget garanterar också alla länders rätt att utforska och använda rymden. Vid FN pågår just nu diskussioner om ansvarsfull användning av rymden och förbud mot vapenrustning i rymden.

Konventionen om förbud mot kärnvapen

Enligt Finland är konventionen om förbud mot kärnvapen (TPNW) inte ett effektivt sätt att främja kärnvapennedrustning. Därför har Finland inte anslutit sig till den. Konventionen har inte heller harmoniserats med Finlands Natomedlemskap. De övriga alliansmedlemmarna har inte heller anslutit sig till TPNW.

Politiska initiativ

Finland deltar också i flera politiska initiativ som har uppstått för att förhindra att massförstörelsevapen hamnar i terroristers händer.
Hit hör till exempel G7:s Globalt partnerskap (Global Partnership), Proliferation Security Initiative (PSI) och Creating an Environment for Nuclear Disarmament (CEND).

Finland delar också ordförandeskapet i CEND:s arbetsgrupp för minskning av kärnvapenrisker. 

Konventionella vapen

Med konventionella vapen avses andra vapenkategorier än massförstörelsevapen. Konventionella vapen är till exempel granatkastare, minor, tankar, laser, rymdvapen eller autonoma vapensystem.

De viktigaste konventionerna om konventionella vapen

Konventionen om vissa konventionella vapen (CCW)

Konventionen om vissa konventionella vapen (CCW) förbjuder och begränsar användningen av sådana konventionella vapen som kan anses vålla onödigt allvarliga skador eller som har urskillningslösa verkningar.

Konventionen innehåller fem protokoll och Finland har anslutit sig till dem alla.

Inom ramen för CCW-konventionen diskuteras också autonoma vapensystem, det vill säga så kallade robotvapen. Det är viktigt att den tekniska utvecklingen beaktas i diskussionerna om vapenkontroll och nedrustning. Autonoma vapensystem är förknippade med många tekniska, operativa, etiska och rättsliga aspekter.

Konventionen om förbud mot antipersonella minor (Ottawafördraget)

Ottawafördraget som totalförbjuder användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor har visat sig effektivt - marknaden för antipersonella minor har i praktiken tynat bort. Minor och andra sprängämnen utgör dock fortfarande ett allvarligt hot mot civilbefolkningen i många områden.

Finland har åtagit sig att följa Ottawafördragets alla krav och fullgör skyldigheten att lämna bistånd genom att stödja humanitär minröjning. Den humanitära minröjningen sker åren 2021–2025 i Ukraina, Afghanistan, Irak, Syrien och Somalia.

Den internationella klusterkonventionen (Oslofördraget)

Den internationella klusterkonventionen, det så kallade Oslofördraget (CCM), innehåller ett heltäckande förbud mot klustervapen och omfattande skyldigheter som gäller att röja minor och ge hjälp till offren.

Finland är inte part i Oslofördraget. Eftersom det i den närmaste framtiden inte går att ersätta klustervapnens kapacitet är det inte motiverat att ansluta sig till Oslofördraget i den rådande situationen.

Finland följer noga med utvecklingen av alternativ och ersättande prestationskapacitet och bidrar till uppfyllelsen av fördragets humanitära mål.

Vapenhandelsfördraget

Arbetet med att bereda vapenhandelsfördraget (ATT) tog flera år i anspråk. Fördraget trädde i kraft internationellt 2014. Finland var en av de sju initiativtagarna till fördraget, och ett av de första länderna som undertecknade fördraget.

Fördraget är det första som reglerar laglig handel med konventionella vapen och andra överföringar. Ett ytterligare mål är att förhindra olaglig vapenhandel och att vapen hamnar i fel händer. Fördraget innehåller bestämmelser om export, import, transitering och förmedling av vapen.

I fördraget ingår vägande till internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter relaterade kriterier för vapenöverföring. De omfattar också begreppet könsrelaterat våld. Begreppet har i och med detta för första gången tagits in i ett internationellt fördrag.

Finland arbetar för att fler länder ska ansluta sig till det internationella vapenhandelsfördraget och för att fördraget ska tillämpas effektivare. 

Handeldvapen

Som handeldvapen betraktas skjutvapen som enskilda personer kan bära med sig. De flesta offer för väpnat våld skjuts till döds just med handeldvapen.

De oändliga konflikter som följer av olaglig och olämplig spridning av handeldvapen suddar ut gränsen mellan väpnade konflikter och kriminalitet.

Internationella organisationer arbetar för att begränsa spridningen av handeldvapen.

FN:s handlingsprogram gällande små vapen

FN:s handlingsprogram är en politisk deklaration och ett viktigt första steg i ansträngningarna på internationellt plan för att minska det mänskliga lidande som orsakas av olaglig handel med och missbruk av handeldvapen.

Vapenhandelsfördraget kompletterar handlingsprogrammet för handeldvapen på ett positivt sätt. Finland bidrar till målen i handlingsprogrammet genom utvecklingssamarbete.

OSSE:s  dokument om små och lätta vapen

OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen (OSCE Document on Small Arms and Light Weapons) syftar till att förebygga att handeldvapen sprids okontrollerat och förorsakar säkerhetsproblem.

Det politiskt bindande dokumentet har ingen juridisk avtalskaraktär, men det är täckande, vilket är dess starka sida.

Dokumentet innehåller mer långtgående bestämmelser om märkning och förstörelse av vapen samt om kontrollen av vapenförmedling, vapenexport och vapenproduktion än till exempel FN:s motsvarande handlingsprogram för handeldvapen.

Finland har konsekvent agerat för att stärka OSSE:s normuppsättning för handeldvapen och lätta vapen.

EU:s handeldvapenstrategi

EU:s handeldvapenstrategi har målet att förebygga okontrollerad spridning av och olaglig handel med handeldvapen och ammunition till dessa vapen.

Handlingsprogrammet för handeldvapenstrategin är flexibelt och kan anpassas till förändringarna i den internationella säkerhetsmiljön.

Skjutvapenprotokollet

Skjutvapenprotokollet (Firearms Protocol) är ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention om organiserad brottslighet (det så kallade Palermoavtalet). 
Det handlar uttryckligen om olaglig vapenhandel, men omfattar också bestämmelser om laglig överföring av vapen.

Protokollet gäller internationell brottslighet, bland annat narkotikaligors och terroristers handeldvapenarsenaler.

Protokollet innehåller bestämmelser om exporttillstånd, registerföring, informationsutbyte mellan myndigheter och märkning av vapen i samband med produktion, export och import.