UM arbetar för att hantera flyktingsituationen

Utrikesministeriet har effektiverat sina insatser för att hantera flyktingsituationen i Europa och verkställa statsrådets EU-politiska riktlinjer inom sitt verksamhetsområde. Det har grundats en migrationsarbetsgrupp vid ministeriet och Finland beskickningar rapporterar aktivt om flyktingssituationen. UM samarbetar med ursprungs- och transitländerna och därtill särskilt med EU och de nordiska länderna.

Den stora mängden flyktingar och immigranter är en utmaning för alla EU:s medlemsländer. Det finns inte en enkel orsak som förklarar den påtvingade migrationen (forced migration), men för tillfället spelar de utdragna konflikterna i Syrien, Irak och Afghanistan en betydande roll, liksom konflikterna i Afrikas horn och kriserna i Västafrika.

Beroende på ursprungsregionen ligger ofta också olika politiska, ekonomiska och sociala faktorer i bakgrunden, liksom vissa faktorer som emigranter kan uppleva som lockande i det mottagande landet.

Den ständigt ökande migrationen till EU försätter medlemsländerna i en svår situation och det krävs gemensamma åtgärder för att svara på de utmaningar den ställer. På lång sikt är det allra viktigast att komma åt i de bakomliggande orsakerna till den påtvingade migrationen och att försöka hitta övergripande åtgärder för att påverka dessa orsaker.

Också Finland står inför nya utmaningar. Bara i september i år har det anlänt nästan 11 000 asylsökande till landet medan det under hela 2014 anlände sammanlagt 3 651 asylsökande. Sammanlagt har det registrerats över 20 705 (7.10) asylsökande i Finland i år.

Det är svårt att göra pålitliga bedömningar om hur antalet asylsökande kommer att utvecklas. Migrationsverkets senaste bedömning är att det kan anlända kring 50 000 asylsökande till Finland i år. I förhållande till befolkningsmängden skulle då antalet asylsökande proportionellt vara ett av de högsta i EU, efter Tyskland och Sverige.

Utrikesministeriets verktyg

Den påtvingade migrationen kräver att vi närmar oss situationen ur ett helhetsperspektiv, tar i bruk mångsidiga arbetssätt och agerar långsiktigt. Många av utrikesministeriets verksamhetsområden hänger på ett eller annat sätt samman med migrationfrågor. UM deltar i hanteringen av situationen till exempel genom följande aktiviteter:

• deltagandet i Europapolitiken
• bilaterala relationer med ursprungsländerna
• samarbetet och politisk påverkan i internationella organisationer
• utvecklingssamarbetet
• det humanitära biståndet
• fredsmedling och dialog
• krishantering och säkerhet
• handels- och utvecklingspolitik
• de konsulära tjänsterna.

Den 11 september 2015 fattade regeringen beslut om migrationspolitiska åtgärder både i hemlandet och internationellt. Utrikesministeriet ska satsa mera på att få den påtvingade migrationen under kontroll och på att följa läget.

Utrikesministeriet ska bland annat:

• Fördela utvecklingsanslagen på nytt och öka stödet till Syrien och till att stärka de närliggande ländernas bärkraft med 7,6 miljoner euro i år. Undervisningssektorn ska få mest stöd. Sedan början av 2011 har Finland beviljat sammanlagt 19 miljoner euro i bistånd till Syrien och dess grannländer. Dessutom har Finland beviljat 44 miljoner som humanitärt bistånd för att rädda liv och lindra mänskligt lidande. Finland har gett omfattande stöd till ursprungs- och transitländerna i Nordafrika, Afrikas horn och Västafrika. Under 2011–2014 utfördes utvecklingssamarbete för över 200 miljoner euro. Området har beviljats sammanlagt över 220 miljoner euro humanitärt bistånd under 2011–2015.
• Stödja grundandet av EU-fonder för snabba ingripanden i de bakomliggande orsakerna i ursprungsländerna till den påtvingade migrationen.
• Bistå inrikesministeriet i att knyta samförståndsprotokoll med Irak och Afghanistan.
• Påverka under internationella migrationsmöten. I september organiserades ett högnivåmöte om migration av FN:s generalsekreterare och under hösten lopp ordnas bland annat en ministerkonferens om inreserutterna via östra Medelhavet och Västra Balkan den 8 oktober, det globala forumet om migration och utveckling i Istanbul i oktober och migrationstoppmötet i Valletta på Malta den 11–12 november.
• Tillsammans med andra myndigheter undersöka möjligheterna att i större utsträckning utfärda visum på humanitära grunder åt särskilt utsatta personer.
• Erbjuda experter till EU:s civila krishanteringsinsatser i Mali och Niger.
• Fortsätta det långsiktiga påverkansarbetet genom Finlands bilaterala och multilaterala relationer för att främja mänskliga rättigheter, demokratiutveckling och rättsstatsprincipen samt stödja centrala aktörer, såsom FN:s flyktingorganisation (UNHCR), FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och Internationella migrationsorganisationen (IOM).

Finlands agerar som en del av EU och det internationella samfundet

Rättigheterna för dem som ansöker om asyl är fastställda i internationella avtal som Finland har förbundit sig till. De mänskliga rättigheterna är en del av internationell rätt och konventionerna om de mänskliga rättigheterna skapar ett internationellt bindande normsystem.

Konventionerna förpliktigar Finland och andra länder att respektera och verkställa alla människors mänskliga rättigheter, jämlikt och utan diskriminering. Det här berör förutom de asylsökande som anhåller om internationellt skydd också alla andra människor, oberoende av vilken status deras vistelse i landet har.

De människor som kommer till Europa deltar i ett så kallat blandat migrationsflöde. Det anländer också sådana immigranter som inte är i behov av asyl. Målet är att återsända de personer som inte fyller kriterierna för asyl så fort som möjligt och med beaktande av människorättskonventionerna. I regel ska detta göras i det första EU-land dit personerna anländer.

Det är av yttersta vikt att man hittar gemensamma lösningar till krisen inom ramarna för EU- samarbetet, både med tanke på krisens omfattning och med tanke på situationen i Finland. De beslut som fattas måste verkställas snabbt och effektivt.

För att klara av situationen och kunna hjälpa de nödställda behövs effektivt verkställande av EU:s regler och internationella bestämmelser, intensivare samarbete och betydligt ökade resurser.