Utrikesministeriets inledande skeden under grundläggningsåret 1918
I artikeln på jubileumssidorna "UM 90" beskrivar informationstjänstchef Jyrki Paloposki händelser år 1918 och den 6 maj 1918, då tillkännagav senaten att inbördeskriget hade avslutats och Svinhufvud kunde förflytta sin senat från Vasa till Helsingfors. I början av sommaren hade man bråttom att organisera utrikesförvaltningen som inte hade skötts i samordning under krigstiden.
Genast efter att självständigheten hade deklarerats, i januari 1918, inrättade man i anslutning till senaten "ett kansli för utrikesärenden" som skulle sköta Finlands relationer till andra länder och fungera som stöd för senatens ordförande. Under inbördeskriget splittrades skötseln av utrikespolitiken dock på flera olika håll.
I januari och direkt efter kriget debatterade man den blivande utrikesförvaltningen i pressen, det handlade bland annat om representationernas verksamhet, omfattning och framför allt de kostnader som de skulle komma att ge upphov till, som intresserade medborgarna.
I slutet av maj utnämndes till J.K. Paasikivis senat Finlands första utrikesminister, bankdirektören Otto Stenroth, som tidigare hade tjänstgjort som senator under lantdagen. Någon egentlig expedition, det vill säga något ministerium, hade Stenroth inte att leda. Han och tjänstemännen vid kansliet för utrikesärenden beredde dock grundandet av ett utrikesministerium. Man använde främst de skandinaviska länderna som modeller. Den 28 juni 1918 utfärdades en förordning om inrättandet av en expedition för utrikesärenden.
I enlighet med förordningen grundades expeditionen ”för behandling av ärenden med anknytning till Finlands relationer till yttre makter”. Som chef för expeditionen fungerade senatorn. I den kortfattade förordningens fem paragrafer fastslogs också tjänstemännens tjänstegrader, löner och pensioner.
Organisationen år 1918
I den instruktion som utfärdades följande vecka bestämdes mera detaljerat om den nya myndighetens organisation, uppgifter och tjänstemän. Enligt förordningen var det kanslichefen som var den högsta tjänstemannen. Det fanns tre avdelningar: avdelningen för statliga ärenden, handelsavdelningen och arkivavdelningen.
|
|
Avdelningen för statliga ärenden
Avdelningen för statliga ärenden hade ett brett verksamhetsfält. Dit hörde bland annat ärenden som berörde ” statsöverhuvudet i hans internationella relationer, statsskick, neutralitet, krig och fred samt förhandlingar relaterade till dessa, internationell förlikningsrätt samt Finlands territorium och gränser”. Avdelningen för statliga ärenden hade också ansvar för konsulära frågor och protokoll. Till avdelningschef utnämndes den unga vicehäradshövdingen Stefan Söderhjelm. Hans tid som avdelningschef blev kort emedan han avled våren 1919 i Paris där han fungerade som sekreterare för Finlands delegation vid fredskongressen.
Handelsavdelningen
Handelsavdelningen ansvarade enligt instruktionen förutom för kommersiella och ekonomiska ärenden också för fiske, tullar, transportväsendet, post- och telegrafverket, lots- och fyrverksamheten, skeppsmätning, uppfinningar och patent, penningverket, måttenheter och vikter samt medicinal- och hälsovårdsfrågor, bland annat. Henrik Ramsay blev den första chefen för denna avdelning, men han återvände redan i slutet av samma år till affärsvärlden. Under krigsåren tjänstgjorde han igen som utrikesminister.
Arkivavdelningen
Arkivavdelningen tog hand om dokumentförvaltning, chiffermeddelanden, kurirverksamhet och biblioteket. ”Arkivavdelningen bör sköta och ordna Expeditionens arkiv så, att det lätt går att finna dokumenten”.
Avdelningens chef blev lingvisten Harri Holma från universitetet. Liksom de övriga avdelningschefernas, blev också hans tjänstetid kort. Sommaren 1919 övergick han till Finlands ambassad i Köpenhamn. Under avdelningschefen sorterade också en pressbyrå som höll kontakt med pressen både i hemlandet och utomlands. Den följde också med vad som skrevs om utrikespolitik och rapporterade till den utrikespolitiska ledningen.
De tjänstemän som instruktionen nämnde var förutom kanslichefen och avdelningscheferna första och andra sekreterarna, arkivariens assistent och pressbyråns chef. ”Förutom dessa förfogar Expeditionen över ett erforderligt antal extraordinarie tjänstemän, översättare, renskrivare och tjänstefolk.”
Expeditionen och dess tjänstemän inledde sitt arbete i statsrådets borg. Senaten beviljade expeditionen 500 000 mark för ett år, i enlighet med bestämmelsen för utgifter och löner. Anslaget var inte särskilt stort, och en rejäl bit av det gick åt till ministerns årslön som gick på 26 000 mark.
Utrikesministeriets organisation 1918-22 (avautuu uuteen ikkunaan) (på finska, PDF)
Organisationsschema: utrikesministeriets arkiv
Utrikespolitiska utmaningar
Expeditionen för utrikesärenden och dess ringa personal hade mycket arbete att ta itu med. Relationerna till grannländerna var inte de bästa. Frågorna om Åland, Ryssland och östra Karelen skapade friktion i relationen till Sverige.
Senatens tyskvänlighet retade England och Frankrike. Dagen innan utrikesexpeditionen grundades hade England fått ta emot en barsk not, formulerad av Stenroth själv, där man krävde att England skulle dra tillbaka sina trupper från Petsamo. England betraktade noten som ett ultimatum.
I sina memoarer erkänner Stenroth att noten var ”… hopkommen av nybörjare inom yrket, vars pennors diplomatiska udd var väldigt trubbig”. Geheimerådet Müller, äldre tjänsteman vid Tysklands utrikesministerium, anställdes för att inviga finländarna i diplomatins formaliteter. Den nya förvaltningens tjänstemän hade mycket att lära sig.
Text: Informationstjänstchef Jyrki Paloposki, utrikesministeriet
* * * * *
Utrikesministeriet firar år 2008 att det har gått 90 år sedan dess grundande. I jubileets tecken presenterar ministeriet sin historia och sina skatter ur arkivet bland annat i form av en artikelserie.
Tidigare publicerade artiklar är:
- Finlands flagga 90 år (Jussi Pekkarinen, UM) 29.5.2008
- En ambassad grundas och den första ambassadören utnämns (Jussi Pekkarinen, UM) 5.5.2008
- Åland - finskt eller svenskt? (Jussi Pekkarinen, UM) 19.3.2008
- Statsfördrag och solospel - Statsrådet Edvard Hjelt och Finlands första statsfördrag (Antti Vuojolainen, UM) 5.3.2008
- Konkurrerande utrikesförvaltningar (Jussi Pekkarinen, UM) 1.2.2008
- Europas länder erkänner Finlands självständighet – vivat, floreat, crescat (Jyrki Paloposki, UM) 11.1.2008
- Nyårsafton i Smolna – självständighetsförklaringen den 31 december 1917 (Jyrki Paloposki, UM) 27.12.2007
- Självständighetsdeklarationen innebar att Finland upptogs bland "de fria och oberoende nationernas skara" (Jyrki Paloposki, UM) 5.12.2007
Artiklarna finns på jubileumssidorna UM 90.