Utrikesministeriet firade sin 90-åriga historia
"På dagen för 90 år sedan utnämndes J.K. Paasikivis senat. Finland hade blivit självständigt ett halvår tidigare, och i senaten ingick Finlands första utrikesminister, senatorn för utrikesärenden Otto Stenroth", sade utrikesminister Alexander Stubb i sitt öppningsanförande vid jubileumsseminariet Utrikesministeriet 90 år den 27 maj. Jubileumsseminariet i Helsingfors universitets festsal lockade omkring 500 åhörare. Ministeriets jubileumsår fortsätter med ett stort tältevenemang vid Sjöekipaget på Skatudden i augusti.
Finlands utrikespolitiska styrka ligger i kontinuiteten
Utrikesminister Stubb betonade i sitt tal att styrkan i den finländska utrikespolitiken ligger i dess kontinuitet och enighet. Utrikesministeriets och utrikespolitikens historia är en del av den finländska framgångssagan. Viktigare än att blicka i backspegeln är det ändå att inse att omvärlden förändras och att se utmaningarna framför oss, påpekade Stubb. Stubb lyfte också fram betydelsen av öppenhet, vilket i utrikesförvaltningen innebär att ge frågorna fotfäste bland folket.
Stubb behandlade också inbesparingsåtgärderna i statens produktivitetsprogram, som tvingar att skära ner på resurserna samtidigt som allmänheten har ökade krav på utrikesministeriets tjänster. Finländarnas fysiska internationalisering kräver ett omfattande representationsnät. Då maktbalansen skiftar mot en multipolär värld måste Finland vara närvarande i länder som vi tidigare ansett avlägsna. Utrikesministeriets viktigaste uppgift är att sköta förbindelser med andra stater och internationella organisationer.
Samarbete allt viktigare i utrikesförvaltningen
Republikens president Tarja Halonen gratulerade i sitt hälsningstal varmt det livskraftiga ministeriet och tackade utrikesministeriets personal för utmärkt samarbete och för det värdefulla arbete som ministeriet gör såväl för hemlandet som för den gemensamma världen.
President Halonen påpekade att det i ett land enligt demokratins principer kan och ska finnas olika synpunkter på utrikespolitiken, men att staten själv kan ha endast en utrikespolitisk linje. Halonen ansåg att vi står inför en ny värld och nya utmaningar men också nya möjligheter. Det ömsesidiga beroendet mellan olika sektorer har ökat, och det kräver bredare expertis och samarbetsvilja vid ministeriet. Halonen önskade att utrikesministeriet ständigt ska jobba aktivt för att bygga en bättre värld.
Finlands utrikesförvaltning före självständigheten
Professor Matti Klinge gav en grundlig översikt över vårt lands historia före självständigheten från den svenska tiden och autonomin. Också professor Klinge ansåg att kontinuitet har präglat utrikesförvaltningen - också före självständigheten. Till exempel genom att studera gränserna kan vi se hur avsevärd kontinuiteten är.
Klinge påpekade att bakgrunden till den finländska internationella kompetensen, och därmed givetvis den diplomatiska förmågan, kan beskrivas ur en långvarig synvinkel, ur kontinuitetens synvinkel. Omvälvningarna har skett utanför Finland och finländarna har varit tvungna att anpassa sig till dem, samtidigt som de ändå alltid strävat efter att bevara så mycket som möjligt av den gamla kontinuiteten.
Från Stenroth till Stubb
Ambassadör Klaus Törnudd gav en översikt över självständighetstidens utrikesministrar och utrikesministeriets historia. År 1918 hade utrikesministeriet först 17 tjänstemän under ledning av utrikesminister Stenroth. Personalen har sedan dess vuxit avsevärt, men ministerns uppgift och betydelse har ändå inte ändrats under dessa nittio år, ansåg Törnudd.
Finland har under de gångna årtiondena haft 69 regeringar där det ingått en utrikesminister. Dessa regeringar har haft 38 utrikesministrar, men två statsministrar har samtidigt innehaft utrikesministerns uppgifter. Således har enbart 36 personer varit utrikesminister under vår självständighet, bland dem endast en kvinna. Elva av dem lever i dag. Rentav 42 gånger har en tidigare utrikesminister utnämnts på nytt. Vi kan alltså också se kontinuitet på personnivå.
Fyra decennier vid utrikesministeriet
Utrikeshandels- och utvecklingsminister Paavo Väyrynen berättade att han varit i utrikesministeriets tjänst i nästan tolv år under de senaste 31 åren. Han tackade varmt alla före detta och nuvarande kolleger för gott samarbete. Finländska diplomater har enligt Väyrynen varit och är en elittrupp, vars lojalitet man alltid kunnat lita på.
En överdriven Europacentrering har enligt minister Väyrynen påverkat finländarnas tänkande och verksamhet sedan 1990-talet. Därför är det globala tänkandet dåligt inrotat bland beslutsfattare. Ett bevis på det är oviljan att öka biståndsanslagen till överenskommen nivå.
Presidentens maktbefogenheter gynnar enligt Väyrynen Finland eftersom också presidenten kan ha kontakt med presidentledda länder. De är särskilt många utanför EU, och många av dem är stora och betydelsefulla. I fråga om Nato ansåg Väyrynen att organisationen visserligen förändrats, men att det inte nödvändigtvis förordar ett finländskt medlemskap. Han anser att det i de rådande förhållandena tjänar den finländska säkerheten bättre att bevara Natooptionen än att utnyttja den.
När murarna brast
Minister Pertti Paasio, som var utrikesminister vid ingången till 1990-talet, gav en översikt över sin tid som utrikesminister. När Finland gick med i Europeiska unionen anslöt sig Finland enligt Paasio till en likasinnad gemenskap. Det var möjligt då de mentala och politiska murarna i Europa brast. Å andra sidan höll Paasio med Väyrynen om att det finns ett behov också av globalt tänkande.
- Minister Stubbs tal (på finska)
- Presidentens tal (på finska)
- Professor Klinges tal (på finska)
- Ambassadör Törnudds tal (på finska)
- Minister Väyrynens tal (på finska)
- Minister Paasios tal (på finska)