Säkerhet skapas inte enbart med vapen

Allt färre människor dör i krig mellan två stater. Vid sidan om krig har det uppstått nya, mer komplicerade säkerhetsproblem som inte kan lösas enbart med vapen.

Människor dör nuförtiden mer sannolikt på grund av hur deras egen regering behandlar dem än att de dödas av en främmande armé. Ekonomiska, miljö- och hälsoproblem är för många människor ett mycket större säkerhetshot än en attack av främmande makt.

Traditionellt har säkerhet ändå setts främst som en frånvaro av krig: man har koncentrerat sig på att försvara statens gränser från yttre militära hot, trots att de mer konkreta hoten finns inom statens gränser.

Efter att kalla kriget slutade - från början av 1990-talet - har man börjat tala om ett vidare säkerhetsbegrepp, mänsklig säkerhet. I den betonar man i stället för statens säkerhet människoindividens säkerhet och den mänskliga utvecklingen i stället för väpnade lösningar som sätt att skapa trygghet.

Enligt FN:s fond för mänsklig utveckling, UNTFHS, innebär mänsklig trygghet att man skyddar människan från alla kritiska hot. Det handlar om att skapa sådana politiska, sociala, miljömässiga, ekonomiska, militära och kulturella system som ger människorna möjlighet att överleva, att försörja sig och leva i värdighet.

I praktiken innebär mänsklig trygghet alltså att skapa vettiga levnadsförhållanden för människorna, inte bara skydda dem från krig. På det sättet är den mänskliga säkerheten nära kopplad till en minskning av fattigdomen och en ekonomisk tillväxt.

Att leva i brist skapar otrygghet

En grundsten för det nya säkerhetsbegreppet anses vara den rapport om den mänskliga utvecklingen som FN:s utvecklingsprogram UNDP publicerade 1994. I den delas hoten mot den mänskliga säkerheten upp på sju olika delområden: ekonomisk, mat-, hälso- och miljösäkerhet samt personlig, samhällelig och politisk trygghet. Det gamla säkerhetsbegreppet som betonar krig finns inbegripet i den personliga säkerheten, som betyder skydd från allt våld.

I praktiken är det svårt att avskilja de olika delområdena inom säkerheten från varandra, för ett hot mot ett delområde betyder ofta ett hot mot de andra. Till exempel den ekonomiska osäkerhet som arbetslöshet orsakar försämrar också ofta livsmedelstryggheten. Om livsmedelstryggheten försämras innebär det ett hot mot hälsan. Också hot mot miljösäkerheten, som förstörda skördar, betyder fler problem för livsmedels- och hälsosäkerheten.

Hot mot den mänskliga säkerheten förämrar också ofta på ett betydande sätt människors livskvalitet, men är samtidigt också hot mot statens stabilitet. Till exempel föder brist på mat, arbete, vatten och naturresurser lätt tvister och till och med våld mellan människogrupper. När levnadsförhållandena försämras blir allt fler människor flyktingar, vilket ökar spänningen ytterligare.

I värsta fall kan brister i den mänskliga säkerheten leda till konflikter och försämra statens säkrhet. En stor del av världens väpnade konflikter sker nuförtiden inom statens gränser. I bakgrunden finns det ofta problem med den mänskliga utvecklingen som diskriminering, fattigdom, kriminalitet, instabila politiska institutioner och billiga vapen.

Utveckling och säkerhet går hand i hand

Begreppet mänsklig säkerhet har fått kritik för att det är alltför omfattande, eftersom det i princip innehåller allt som hör till den mänskliga utvecklingen. Men ett faktum är ändå att det är nödvändigt att främja den mänskliga säkerheten för att den mänskliga utvecklingen ska gå framåt - och vice versa.

Till exempel god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna, utbildade medborgare, förbättring av hälsovården samt ökade ekonomiska möjligheter för människor främjar också den mänskliga säkerheten. Då människors levnadsförhållanden förbättras så minskar också risken för oroligheter och konflikter. Till exempel har man räknat ut att om inkomsterna per person fördubblas så minskar landets konfliktrisk med hälften. Den mänskliga säkerheten kompletterar alltså statens säkerhet.

Viktigt i fråga om att uppnå den mänskliga säkerheten är också människornas eget deltagande. Enligt UNTHFS ska man inte se människor bara som passiva bidragsmottagare utan som aktiva aktörer som själva kan påverka sitt öde och sin säkerhet. Medborgarnas påverkningsmöjligheter - och genom det mänskliga säkerhet - påverkas särskilt av att fattigdomen elimineras.

Teija Laakso / maailma.net

Källor:

 

turvallisuus