Tanzanias skogar blev viktig del av samarbetet
I början av 1970-talet bad Tanzania Finland om hjälp med att utveckla sin skogsindustri. Skogssektorn kom att bli den viktigaste och långvarigaste enskilda delen av ländernas utvecklingssamarbete.
I Finland ansåg man att skogssektorn var en utmärkt kanal för utvecklingssamarbetet, vars anslag hade ökat under 1970-talet. Skogsindustrin hade ju utgjort en fast grund också för Finland när den efterkrigstida ekonomin skulle fås på fötter.
Det fanns mycket kunnande i Finland, och teknologi som kunde anskaffas för bruk i Tanzania med hjälp av utvecklingskrediter som var bundna till finländska upphandlingar stod till buds.
Problemen avslöjas
Det finska konsultbolaget Thomesto åkte år 1976 till nordöstra Tanzania för att grunda en såg- och produktionsanläggning i Arushaområdet. Verksamheten ingick i ett större skogsindustriprojekt i Tanzania.
I samband med den fabrik för fiberskivor som redan fanns på platsen inrättade man en såg, en impregneringsanläggning samt en fabrik som tillverkade dörrar och träskor. Namnet blev Fibreboards Africa Limited.
Thomesto valde ut och körde in utrustningen, som till största delen var införskaffad från Finland. Dessutom ansvarade konsultbolaget för planeringen av skogsarbetet, råvarutransporterna, utbildningen av personal och produktionsstarten.
Produktionen kom småningom igång men produktionsmängderna blev långt mindre än man hade planerat.
Av de många problemen var sågens råvarubrist det allvarligaste. Det fanns barrträd och eukalyptus i närheten men man kom inte åt dem. De usla skogsvägarna var helt oanvändbara under regnperioden och den lokala skogsförvaltningen underhöll dem inte.
Tanzanias statliga skogsbolag kunde inte trygga anläggningens driftskapital. Den lokala utbildade arbetskraften gav sig iväg, eftersom de enda som fick lön var nyckelpersoner, vilkas löner dessutom låg på minimumnivå. Skogsbolaget och landets myndigheter hade knappt några planer alls för skogsanvändningen.
Nya problem dök upp snabbare än man hann lösa de gamla. Projektledaren Toivo Salminen säger att arbetet krävde ”exceptionellt mycelet tålamod och starka nerver” av de finländska sakkunniga.
Privatiseringen tog ett steg framåt
Projektet drog ut på tiden fram till slutet av 1980-talet. Utan den förlängda ekonomiska hjälpen och det tekniska stödet från Finland hade produktionsanläggningen knappast klarat sig genom 1980-talets recession.
Erfarenheterna av liknande projekt var motsvarande. Den statsstyrda skogsindustrin visade sig vara olönsam. I proportion till projektens resultat gick det helt enkelt åt för mycket pengar, och man behövde en ny linje för skogssamarbetet. Man satsade på att skydda naturskogar och främja hållbar och självförsörjande skogshushållning istället. Skogssektorsamarbetet pågår fortfarande.
Man har länge vetat att det finns efterfrågan på träprodukter från Tanzania både i landet och utomlands. Men för att skogsekonomin skulle utvecklas krävdes att skogsbolagen privatiserades. Under 2000-talet kom produktionen igång och skogsekonomin har blivit en viktig del av Tanzanias nationalekonomi.
Produktionsanläggmingen i Arusha övergick i privat ägo år 2000. Produktionen pågår fortfarande, om också periodvis och i liten skala. Områdets planteringsskogar har nämligen skötts så illa att de fortfarande inte kan förse anläggningen med tillräcklig råvara.
Kaarle Kurki
Skribenten är politices magister som i sin pro gradu(Linkki toiselle web-sivustolle.) (avautuu uuteen ikkunaan) -avhandling granskade utvecklingssamarbetet mellan Finland och Tanzania sett ur projektsynvinkel.
Artikeln ingår i en serie på tre som handlar om utvecklingssamarbetet mellan Finland och Tanzania.