Helena Rantas grupp återvände från Irak

"Detta var det svåraste och farligaste uppdrag som jag har varit med om", berättade rättsodontolog Helena Ranta vid en presskonferens torsdagen den 8 april i Helsingfors. Den av Ranta ledda gruppen bestod av finländska experter och hade i uppdrag att utvärdera massgravarna. Gruppen återvände från Irak ett par veckor tidigare än planerat. Det huvudsakliga skälet till att resan avkortades var säkerhetssituationen i Irak; gruppens säkerhet kunde inte garanteras och man kunde inte resa till alla planerade mål. Beslutet om återresan, som fattades i samförstånd med den USA-ledda interimsregeringen och koalitionen, var i ljuset av de senaste dagarnas händelser det rätta, tror Ranta. Mordet på de två finländska affärsmännen i Irak påverkade däremot inte gruppens program, eftersom det inte ansågs ha något samband med utvärderingsgruppens närvaro i Irak.

Utvärderingsgruppens planer och tidtabeller ändrades av säkerhetsskäl kontinuerligt, till och med med ett par timmars mellanrum. Transporterna av fem experter på ett säkert sätt sysselsatte mycket folk, eftersom gruppen på fältet kontinuerligt skyddades av 30-40 soldater, och arrangemang även krävdes i staberna och för att transportera tung forskningsutrustning. På grund av risken för bomber transporterades gruppen med manskapstransportvagnar. Enligt de uppgifter som Ranta fått utsattes de inte för några attacker. Det hade dock funnits utrymme för förbättringar, en finländsk sambandsofficer med erfarenhet av underrättelseverksamhet hade varit till nytta i kontakterna med koalitionen.

Gruppens undersökningar framskred i enlighet med interimsregeringens och koalitionens riktlinjer. Finländarna testade hurudana forskningsmetoder som kan användas vid kartläggningen av gravarna och vilka begränsningar metoderna hade. Gruppen identifierade gravplatser, undersökte massgravarnas djup och omfång samt uppskattade antalet döda i dem. Det viktigaste var att utreda om misstankarna om massgravar stämde och om det tidigare funnits en grav på platsen, men de döda redan hade flyttats. De döda befattade sig gruppen inte med överhuvudtaget, med undantag för att begrava ben som hittades på markytan på märkta platser.

För närvarande har man identifierat ca 250 massgravar i Irak. Dessa uppskattas innehålla 180 000-250 000 döda. Bagdads omgivning har nu enligt Ranta gåtts igenom noggrant. Gruppen genomförde nio större utgrävningar och några spridda mindre utgrävningar. Undersökningarna gav upphov till en enorm mängd uppgifter som givits vidare till interimsförvaltningen både i form av rådata och som färdigt analyserad information.

Interimsregeringen har redan en plan för hur undersökningarna skall fortsätta. Enligt Ranta kan massgravarna indelas i tre grupper, vilkas behandling avviker från varandra. För det första finns massgravar som undersöks för att ge bevismaterial för rättegångar. Behandlingen av dessa gravar är mycket exakt reglerad. Dessutom finns gravar, där de döda har flyttats, varför de inte duger som bevismaterial. Den tredje typen utgörs av gravar som undersöks och vars avlidna identifieras av humanitära skäl, för att den civila befolkningen skall kunna gå vidare i sina liv.

Man strävar efter att så snart som möjligt överföra ansvaret för undersökningarna av massgravarna till irakierna. Som bäst söker man lokal personal som kan utbildas till experter på området. Helena Rantas grupp har slutfört sitt arbete, och det är svårt att förutse vad som nu kommer att ske. Den rådande situationen är så orolig att massgravarna torde få vänta på lugnare tider. Nu vet interimsregeringen åtminstone var gravarna finns och kan besluta om prioriteringarna i frågan. Enligt chefen för utrikesministeriets enhet för OSSE- och ER-frågor samt civil krishantering, Anu Laamanen-Ryter, har man inte bett Finland delta i de fortsatta åtgärderna och hon har inga uppgifter om huruvida motsvarande grupper från andra länder planeras.