Utrikesminister Tuomioja om sina besök i Ukraina, Bulgarien och Cypern
Jag besökte Ukraina, Bulgarien och Cypern. Alla har en gemensam vilja att närma sig Europa och EU. Europa-perspektivet är dock mycket olika.
När även Polens medlemskap i EU blir en stor utmaning, befinner sig Ukraina sig på en ekonomisk utvecklings- och levnadsstandardsnivå som motsvarar en tiondel av Polens. Till de ekonomiska problemen hör även ett oligarkstyre, ett fåmannavälde, vilket inneburit att landet inte ännu kunnat tillges dess önskade status som marknadsekonomiskt land. EU har även haft anmärkningar mot sättet hur demokratin fungerar, yttrandefriheten och medborgarfriheterna. Även vapenexporten har väckt negativ kritik. EU är berett att utveckla sina relationer till Ukraina, men förutsätter att landet effektiverar sina ekonomiska reformer och tar allvarligt på anmärkningarna mot demokratibristerna. Ukraina är ett stort land, nästan 50 miljoner invånare, men befinner sig detoaktat i en svår situation i relation till en ännu större granne, vilket man även inom EU har förståelse för. Ukraina har inga öppna konflikter, men historien väger tungt. I utrikesminister Anatoli Zlenkos arbetsrum, i den forna centralkommitténs hus, har tidigare som partiledare för Ukraina suttit bl.a Nikolaj Chrutsjov och Lazar Kaganovitj.
Bulgarien förhandlar om EU-medlemskap och har haft skälig framgång, men inte så bra att landet kunde upptas som medlem år 2004. Inte ens den av kommissionen yttrade målsättningen år 2007 kan förstås som ett säkert löfte utan som en möjlighet, vars förverkligande beror på Bulgarien självt. Just nu utgör energifrågan ett irritationsmoment eftersom EU krävt att fyra gamla kärnkraftverk skall stängas före år 2006. Problemet är inte driftsäkerheten utan kraftverksstrukturen. Denhär typen, i vilken det sk. Kina-syndromet är möjligt, byggs inte längre som ny.
Av ansökarländerna uppfyller kanske Cypern bäst medlemsvillkoren, och att landet blir medlem 2004 kan inget annat hindra än en situation där regeringen skulle ta på sig ansvaret för att fälla den av alla andra godkända lösningen att få ett slut på tudelningen av ön. Detta är inte sannolikt, utan de av FNs generalsekreterare ledda förhandlingar har nu en unik möjlighet att resultera i en helhetslösning som gjorde slut på konflikten. Om så sker, så har därvid starkt inverkat det kommande EU-medlemskapet. Befolkningen på vardera sidan om den gröna linjen önskar bli delaktiga av de konkreta ekonomiska, sociala och säkerhetspolitiska förmåner som medlemskapet medför.