Ärevördig publik firade utgivningen av Timo Soikkanens historik om utrikesministeriet
Utrikesminister Alexander Stubb öppnade evenemanget genom att konstatera att del tre av ministeriets historik är särskilt intressant eftersom den behandlar en era vars diplomater ännu är i livet, en del fortfarande anställda vid ministeriet. Intresset som boken väckt gick också att se vid utgivningen, där framstående personer i finländsk utrikespolitik under de närmaste decennierna fyllde salen.
Minister Stubb gratulerade Soikkanen för ett utmärkt arbete och tackade även andra aktörer som bistått i skrivprocessen. "Det går inte att driva utrikespolitik utan kunskap om det förflutna", ansåg Stubb och trodde att också han skulle lära sig mycket av det digra verket. Stubb välkomnade diskussionen som boken väckt om vår närhistoria. "Ge järnet bara", sa ministern och uppmuntrade till diskussion också om smärtsamma stunder i historien.
Soikkanen: Tillgång till allt väsentligt material
Soikkanen konstaterade att den utdragna skrivprocessen gett honom en avsevärd fördel. Det fanns i dag mycket mer källmaterial än på 1990-talet. Det var därför möjligt att gå djupare med boken från en snäv förvaltningshistoria till en intressant titt bakom utrikesförvaltningens kulisser. Soikkanen ansåg att han haft tillgång till allt väsentligt material och att han således kunde utforska också bakgrunden till händelserna och "spelet" bakom politiken.
Boken är en övergripande presentation av utrikesministeriets historia, inte en berättelse med en egentlig intrig. Bland verkets många teman kan man lyfta fram det täta förhållandet mellan president Kekkonen och utrikesministeriet. Presidentens befogenheter var som störst på 1970-talet, och särskilt utrikesministeriet låg under Kekkonens starka kontroll. Så stark var den att Soikkanen i jämförelse med nuläget konstaterade att utrikesministern på 1970-talet var "presidentens sekreterare". Också Kekkonens nära personliga relationer och partipolitiseringen färgade utrikesministeriets decennium.
Soikkanen ville inkludera också politik i sin bok och analyserar årtiondets händelser ur de människors synvinkel som var med i utrikesförvaltningen. Utrikespolitiken är alltid en produkt av utrikesministeriet, och 1970-talet var för den finländska utrikespolitikens del något nytt och oupplevt med alla dess internationella projekt. Soikkanen tackade framför allt utrikesministeriets historiegrupp för dess hjälp i skrivprocessen och ambassadörerna för att de varit utmärkta intervjuobjekt.
Många likheter i den världspolitiska situationen
Då Stubb ombads jämföra den utrikespolitiska atmosfären på 1970-talet med den av i dag betonade han öppenheten i dagens utrikespolitiska debatt. Utrikesministeriet var enligt Stubb på 1970-talet en konservatismens högborg och den utrikespolitiska debatten liturgisk och beskyddande. I dag är utrikesministeriets verksamhet öppnare och debatten modigare på alla håll. När det gäller det internationella politiska klimatet ser Stubb dock många likheter med 1970-talet. Det går att finna parallella händelseförlopp mellan dagens världspolitik och utvecklingen på 1970-talet, och historien upprepar sig på många sätt.
Det går att köpa verket till specialpriset 35 euro vid utrikesministeriets evenemang för allmänheten vid Sjöekipaget på Skatudden torsdagen den 28 augusti. Lasse Lehtinen intervjuar Timo Soikkanen vid samma evenemang klockan 13.30.