Finland finansierar fonden som hjälper att identifiera krigsoffer i Ukraina

Under de tre första månaderna har det nya DNA-laboratoriet i Ukraina hjälpt att identifiera närmare 200 försvunna personer. Finansieringen för att starta laboratoriet kommer från fonden Partnership Fund for a Resilient Ukraine (PFRU). Finlands bidrag till fonden är sammanlagt 8,8 miljoner euro 2022–2027, vilket är en del av Finlands bilaterala utvecklingssamarbete med Ukraina. De övriga bidragsgivarna är Estland, Sverige, Norge, Schweiz, Storbritannien och Kanada.

Snabbare att identifiera avlidna

Över 100 000 personer är registrerade som försvunna under kriget och över 18 000 avlidna väntar på identifiering. Största delen av de försvunna personerna är frontsoldater. Antalet kriminaltekniska laboratorier har mer än fördubblats sedan anfallskrigets början. 

PFRU har bidragit till att etablera ett DNA-laboratorium vid ett regionalt kriminaltekniskt laboratorium. Det nya regionala DNA-laboratoriet har gett en möjlighet att undersöka prover från avlidna på lokal nivå och hjälpt att minska överbelastningen i samband med identitetsutredningarna. Under de tre första månaderna har laboratoriet kunnat identifiera närmare 200 försvunna personer.

Laboratoriets tjänster hör till det ukrainska inrikesministeriets experttjänster (Expert Service of the Ministry of Internal Affairs of Ukraine) som bildar landets största nätverk av statliga rättsmedicinska och kriminaltekniska expertmyndigheter.

Syftet med PFRU är att bidra till stabilitet i Ukraina, framför allt i de östra och södra delarna av landet, och i de områden som har befriats efter ockupationen och som lidit värst av det ryska anfallskriget. Stödet från PFRU hjälper att förbättra resiliensen i regionerna och samhällena genom att stöda snabb återhämtning och tillgodose akuta behov av basservice och nödhjälp.

Identifieringen av försvunna sker i flera faser

När en person har försvunnit, gör familjen en anmälan och lämnar DNA-prov som ska användas för jämförelse. De försvunna personernas familjer önskar sig få så öppen information som möjligt om identifieringsprocessen och framstegen i processen.

Att identifiera avlidna är en flerfasig process. Till processen hör också evakuering av avlidna från områden nära frontlinjen. Långa evakueringstider försvårar identifieringen, likaså kontaminering och förväxling av prover vid evakueringen. Utöver DNA-tester görs det mångsidigt expertsamarbete som gäller bland annat att rekonstruera tatueringar och återställa personliga tillhörigheter, till exempel ringar. 

Familjens och den avlidna människans DNA-prover jämförs såväl lokalt som nationellt. Alla DNA-prover som tagits från avlidna ger dock inte någon träff i databasen. Detta kan bero till exempel på att den försvunna personens familj bor i ockuperade områden, vilket gör att det inte är möjligt att få jämförelseprover, eller på att den försvunna personen är medborgare i ett annat land. 

Att få reda på vad som hänt med den försvunna är särskilt viktigt med tanke på ansvarsutkrävandet och den drabbade familjens mentala resiliens. Beskedet om vad som har hänt kan avsluta en lång tids ovisshet och ge familjen möjlighet att påbörja sorgearbetet.