Statssekreterare Jukka Salovaaras öppningsanförande vid ambassadörsmötet 2026
Bästa ambassadörer, ärade ministrar, bästa vänner!
Välkomna till ambassadörsmötet 2026! Det är värdefullt att vi får ses ansikte mot ansikte igen och att vi tillsammans kan gå igenom den utrikespolitiska agendan.
Jag vill varmt tacka riksdagen för möjligheten att ordna ambassadörsmötet i Lilla parlamentet. Detta har blivit en stark tradition. Det avspeglar de nära relationerna mellan den finländska diplomatin och riksdagen.
Det här är den femte och samtidigt den sista gången jag är ordförande för ambassadörsmötet. Jag vill tacka er alla för ett gott samarbete. Vi har gjort mycket tillsammans. Samtidigt vill jag önska min efterträdare, avdelningschef Tuomas Tapio, lycka till och framgång i arbetet. Jag vet att jag lämnar er i trygga och kloka händer.
Ärade ambassadörer!
Nu är det kanske läge att blicka tillbaka lite och sammanfatta allt vi har åstadkommit under de senaste åren. När jag började som statssekreterare vid utrikesministeriet, var anslutningen till Nato en aktuell fråga. Det tog sin lilla tid, men vi rodde i land med det. Många av er arbetade ihärdigt för en snabbare anslutning.
I och med den nya regeringen genomförde vi en reform av utrikesförvaltningen. Reformen har lett till att vi skapat ett klarare ledningssystem och slagit samman olika funktioner till starkare helheter. Reformen av utrikesförvaltningen är lyckad. Vår verksamhet är nu smidigare.
Vid ingången av året reformerade vi exportfrämjandet och övergången till det nya systemet skedde utan problem. Det ligger i exportfrämjandets och statskoncernens intresse att de exportfrämjande åtgärderna i utlandet är enhetligare och att de också är bättre anpassade till den nya geopolitiska omvärlden. Utrikesministeriet arbetar kraftfullt för att påskynda Finlands ekonomiska tillväxt. Att stödja företagens export och internationalisering är viktigt i detta arbete. Vi arbetar hand i hand med företagen.
I sommar har statsrådets kommunikation också genomgått en reform. Utrikesministeriets kommunikation har långa värdefulla anor och starka meriter i den finländska utrikespolitikens historia. Nu är det viktigt att den nya helheten når framgång. Jag är övertygad om att många av särdragen i den internationella verksamheten kan beaktas väl.
Balanseringen av ministeriets ekonomi har krävt kontinuerligt arbete. Vi har gjort besparingar och jag förstår att de behövs på grund av att statsfinanserna har strama villkor. Syftet har varit att skydda beskickningsnätverket och därför har besparingarnas tyngdpunkt legat på huvudkontorets funktioner. Utrikesförvaltningarna kommer bäst till sin rätt ute på fältet.
Detta har inneburit stora personalminskningar i hemlandet. Vi är mer än en tiondel färre på Sjöekipaget än vi var för fyra år sedan. Men sparkraven fortsätter att existera och blicken har också varit riktad mot beskickningarna där man redan varit tvungen att göra vissa anpassningsåtgärder.
Jag förstår att det här är svårt eftersom det sitter i diplomaternas ryggmärg att se möjligheterna och vilja göra mer för hemlandet.
Men inget mer om det. Nu ska vi blicka framåt.
Kära vänner!
Vi har många positiva utmaningar framför oss. Finländsk diplomati behövs och uppskattas. Ett viktigt gemensamt projekt är att bli medlem i FN:s säkerhetsråd 2029–2030. Det är en viktig plattform för påverkansarbete.
Vi vill att den internationella ordningen ska fungera bättre och att reglerna ska respekteras. Detta kommer inte att ske av sig självt, utan kräver att vi aktivt och enträget deltar i det internationella samarbetet.
Ingen har utmanat vår plats i säkerhetsrådet, men kampanjen måste föras på allvar. Kampanjen är en utmärkt möjlighet att lyssna på våra partner ute i världen. Att visa att Finland bryr sig.
Ärade ambassadörer!
Vi ser också fram emot nästa års riksdagsval och den nya regeringen. Det kan jag berätta för er att regeringsförhandlingarna är en bra möjlighet att påverka för alla kanslichefer. Vi har arbetat med förberedelserna redan länge.
En avgående statssekreterare har privilegiet att säga vad hen tänker. Jag ser det som min skyldighet att använda detta privilegium och komma med några önskemål som gärna får lyftas fram i nästa års regeringsförhandlingar. Listan är dock inte uttömmande, men om jag behöver ta upp tre punkter så är de följande:
Ett: Värna om den finländska diplomatin. Ingen bevakar våra intressen om vi inte gör det själva. Särskilt i dessa tider är diplomatin ett allt viktigare verktyg inom försvaret. Det är ingen slump att Ukraina under krigstid har varit tvunget att satsa särskilt på att bygga upp sitt diplomatiska nätverk.
Två tredjedelar av utrikesministeriets omkostnader är beskickningsnätverkets kostnader. Det går alltså inte att minska ministeriets omkostnader och samtidigt anta att beskickningsnätverket ska vara lika stort som förut.
Diplomatin kostar inte så mycket. Utrikesministeriets omkostnader utgör en dryg fjärdedels procent av statsbudgeten. Diplomati är en investering i finländarnas säkerhet och välfärd.
Två: Det skulle vara bra om utrikesministern och Europaministern var en och samma person. Utrikespolitiken har också blivit en fråga för stats- och regeringscheferna, det vill säga Europeiska rådet. Det är till fördel för Finlands utrikespolitiska inflytande att utrikesministern är närmare kopplad till EU-ärenden.
Tre: Utrikesministeriet och Skyddspolisen är nära partner. Vi står inför samma fenomen och gör gott samarbete. Vi har ofta gemensamma analyser. Det vore naturligt att Skyddspolisen som blivit en civil underrättelsetjänst, styrs av utrikesministeriet på samma sätt som i Sverige.
Bästa ambassadörer!
Som traditionen bjuder, minns vi de ambassadörer som lämnat oss under året: Jaakko Blomberg, Ralf Friberg, Ritva Jolkkonen och Klaus Törnudd.
Vi reser oss för att hedra deras minne och livsverk med en tyst minut.