Utrikesminister Elina Valtonens anförande vid ambassadörsmötet 2026
Ärade ambassadörer och beskickningschefer, kära kollegor!
”De som är villiga att ge upp grundläggande frihet för lite tillfällig säkerhet, förtjänar varken frihet eller säkerhet.”
Så skrev Benjamin Franklin.
Franklin var författare, vetenskapsman, statsman – och diplomat. Hans tanke är över två hundra år gammal, men just nu känns den exceptionellt aktuell.
Säkerhet utan frihet är i slutändan ingen säkerhet alls. Och frihet utan förmågan att försvara den kommer inte att bestå. Därför är det yttersta målet för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik ganska enkelt:
att trygga Finlands frihet och finländarnas välfärd.
I dag ska jag tala om denna uppgift och blicka såväl bakåt som framåt.
Eftersom detta åtminstone tills vidare är mitt sista tal som utrikesminister på ambassadörsdagarna, vill jag först rikta blicken bakåt. Därefter kommer jag att tala om vad världen kräver av oss när den förändras och ett hurudant Finland och Europa vi vill bygga upp.
Bästa åhörare!
För tre år sedan konstaterade vi i regeringsprogrammet för Orpos regering att en ny era i utrikes- och säkerhetspolitiken hade inletts.
Finland hade nyligen anslutit sig till Nato. Rysslands invasion av Ukraina definierade Europas säkerhet. Vår uppgift var krävande men tydlig: att förankra Finland i alliansen, att stödja Ukraina och att stärka Europas försvar och avskräckning.
Men den nya eran förde också med sig något annat. Ekonomins och teknologins koppling till geopolitiken stärktes i snabb takt. Halvledare, energi, kritisk infrastruktur, data, handel och investeringar var inte längre bara ekonomisk politik.
De var nu även säkerhetspolitik.
Därför satte vi Finlands och Europas strategiska konkurrenskraft i centrum för utrikes- och säkerhetspolitiken.
Den nya eran var inte en färdig struktur som Finland bara kunde kliva in i. Den var – och är fortfarande – något som vi själva måste bygga upp. Vår omvärld befinner sig i ständig förändring. Ett enskilt regeringsprogram eller en redogörelse kan inte förutse allt som kommer att hända under de kommande åren.
Världen förändras.
Men Finlands värden består.
Demokratin. Rättsstatsprincipen. De mänskliga rättigheterna. Jämställdheten. Människans frihet att bestämma över sitt eget liv.
Det här måste vi hålla fast vid speciellt när världen omkring oss förändras snabbt.
Bästa åhörare!
När jag började som utrikesminister hade Ryssland anfallskrig mot Ukraina pågått i drygt ett år. Finland hade varit medlem i Nato i ett par månader.
Sedan dess har mitt jobb präglats av eskalerande konflikter och allt större komplexitet.
Det är två vändpunkter som särskilt fastnat i mitt minne.
Den första inträffade den andra helgen i oktober 2023.
Hamas terrorattack mot Israel och det efterföljande kriget i Gaza gjorde att den bräckliga situationen i Mellanöstern åter stod i centrum för världspolitiken. Fram till dess hade kriget i Ukraina legat i fokus för världspolitiken. Efter det har vår uppmärksamhet delats mellan allt fler olika kriser.
Finland arbetar för ett slut på våldet och för att genomföra tvåstatsmodellen. Vi stöder fri sjöfart i Hormuzsundet. Vi är beredda att föra Helsingforsandan till Mellanöstern – det vill säga en tro på att dialog, samarbete och regelbaserad ordning är möjliga också under de allra svåraste omständigheterna.
Samma helg hände det också något annat. I Östersjön kopplades det kinesiska fartyget NewNew Polarbear till händelser där kablar och kritisk infrastruktur skadades. Olycka eller ej, sedan dess har stabiliteten i våra närområden ständigt satts på prov.
Rysslands skuggflotta, hoten mot den kritiska infrastrukturen och drönarna som irrat sig in på finskt territorium i år påminner oss om hur nära kriget har kommit. Under bara ett veckoslut fick utrikes- och säkerhetspolitiken nya skikt, såväl längre bort som helt nära.
Rysslands hybridpåverkan och hybridkrigföring har på tre år dykt upp på allas agenda i Europa.
Vem hade ens helt nyligen trott att barnen i huvudstadsregionen en fredag i maj 2026 kommer för sent till skolan på grund av ett drönarhot?
Ukraina utmanar Rysslands krigsmaskineri, och det är vår uppgift att stödja det land som utkämpar försvarskriget. Samtidigt utgör drönarna på finskt territorium ett hot mot vår säkerhet, även om vi har förståelse för varifrån de kommer.
De finländska myndigheterna har visat att de har kapacitet att agera också när förhållandena förändras.
Som regering har vi fattat viktiga beslut för att utveckla den övergripande säkerhetens förmågor. Jag har varit stolt när jag fått presentera mångfalden av finländskt kunnande för internationella gäster – senast nu i sommar för Tysklands och Österrikes utrikesministrar, både under jorden, på Finska viken och vid östgränsen. I stället för en lång period av fred befinner vi oss nu en tid av beredskap. I själva verket den tid som Finland alltid har levt i. Vi har aldrig kunnat förlita oss på vårt grannlands välvilja.
Samtidigt lever vi i en tid av öppenhet i utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi försöker inte sticka under stol med utmaningarna. Och vi samarbetar intensivare med våra vänner än någonsin tidigare.
Vi lever i en tid där allt hänger ihop.
Kära kollegor!
En annan vändpunkt inträffade den 20 januari 2025 då Donald Trump tillträdde som USA 47 president.
Sedan den dagen har knappast någon av oss kunnat låta bli att genast på morgonen kolla vilka nyheter eller inlägg på sociala medier som kommit från andra sidan Atlanten under natten.
Prioriteringarna i USA utrikes- och säkerhetspolitik förändrades. Men framför allt förändrades metoderna. Översvämmandet av agendan har kommit för att stanna. USA regering försöker göra saker som förr kanske tog flera år på några veckor eller rentav några dagar.
Diplomatin måste kunna reagera på denna takt.
Många av oss minns exakt var vi var den 11 september 2001 när USA utsattes för terrorattacken och de legendariska WTC-tornen rasade i New York. Jag satt i Teknologbyn i Otnäs och skrev en ledare till tidningen Otahuuto när en vän ringde och sade att jag skulle knäppa på TV.
Det är snart ett kvartssekel sedan detta hände.
Många av oss minns också den 28 februari förra året när Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj besökte president Trump i Vita huset.
Kanske inte datumet, men situationen och stämningen. Det var skakande att se hur presidenten i ett land som utkämpar en försvarsstrid behandlades under kristallkronorna.
Något gick sönder inom oss.
Under dessa veckor avbröt USA sitt ekonomiska stöd till Ukraina och började samtala med Ryssland. Även efter detta har de förbryllande situationerna avlöst varandra.
Exakt ett år senare, den 28 februari i år, inledde USA och Israel kriget i Iran. President Trump har ännu inte lyckats få slut på kriget i Ukraina. Men han har åstadkommit en sak som är av stor betydelse för Europa:
Nato har blivit mer europeiskt.
Det är bra.
Men de transatlantiska banden har ändå inte brutits.
De utgör fortfarande grunden för Europas säkerhet. De vilar på ett långvarigt partnerskap grundat på värden som frihet och demokrati.
Vi delar inte USA syn i alla frågor – men det har vi inte alltid gjort tidigare heller. Vi för en dialog också om de frågor där våra synsätt går isär.
Relationen mellan Finland och USA är exceptionellt stark.
Aldrig tidigare har vår röst hörts lika starkt i USA som i dag. För det förtjänar republikens president Alexander Stubb ett särskilt tack. Vi har ingått ett avtal om isbrytarsamarbete och fördjupat samarbetet på bred front såväl inom säkerheten som i de ekonomiska relationerna. Den ökning vi har sett i exporten till USA motsvarar värdet av hela vår export till Ryssland under tiden före anfallskriget.
Och varje gång jag har träffat utrikesminister Rubio har våra möten dragit ut på tiden eftersom det har funnits så mycket att diskutera.
De transatlantiska förbindelserna är i förändring, vilket innebär att även Europa måste förändras.
Kära vänner, Europas tid är nu.
Samtidigt som det smäller runt omkring oss har det i sociala medier under de senaste månaderna cirkulerat en video där en europeisk DJ-duo spelar avslappnad musik, röker cigaretter och dricker Campari på en liten balkong.
Vare sig man är en vän av Campari eller ej förmedlar den här videon en europeisk livsstil som vi kan vara stolta över.
Europa är till för människorna.
Och vi får också skratta åt det.
Men för att det ska vara så även i framtiden måste vi få ordning på saker och ting. Vår framgång har byggt på en öppen marknadsekonomi, rättsstatsprincipen och människors frihet att bedriva företag, uppfinna och lyckas.
Men också att begå misstag utan att ett misslyckande innebär att du förlorar dina chanser för resten av livet.
Det är dessa värden som har gjort Europa till Europa.
Därför behöver vi mer, inte mindre, mångfald och konkurrens mellan idéer.
Vi behöver mer yttrandefrihet och förtroende för människan – särskilt nu när våra styrkor vänds emot oss. Vi behöver färre hinder för människors vilja att testa nya saker och ta risker.
I stället för att stödja branscher, regioner eller föråldrade strukturer måste vi nu i AI-eran stödja människan.
Vi behöver mer utrymme för konkurrens – både inom och utanför vår inre marknad.
Stängda marknader och centralstyrning gör alla fattigare i slutändan. Protektionism måste avskaffas, vid behov också ensidigt. Här har Europeiska unionen gjort ett föredömligt arbete. För ett år sedan införde USA tullar; vi avskaffade våra. Samtidigt skapar vi nya frihandelsförbindelser. Vi fokuserar på sådant som vi själva kan påverka.
Jag anser att vårt framtida mål ska vara ett omfattande transatlantiskt frihandelsområde. Det första steget är försvarsindustrin: vi ska undanröja hinder för handel med försvarsmateriel, stärka den gemensamma produktionsbasen och fördjupa det industriella samarbetet.
Det stärker samtidigt Europas säkerhet, Nato och hela västvärldens förmåga.
Att stärka Europa innebär inte att vända sig inåt mot Europa.
Ett starkt Europa är ett öppet Europa.
Ett Europa som bedriver handel, bygger upp partnerskap och bär ansvar i världen. Man hör ofta att Europeiska unionen inte har förmåga att göra någonting.
Att unionen ibland agerar frustrerande långsamt är förståeligt. Den består av 27 demokratier.
Meningsskiljaktigheter är en väsentlig del av demokratin. Det är inte ett fel, det är en egenskap.
Men demokrati får inte betyda oförmåga. Vi måste ta följande steg framåt. En möjlighet är att gå vidare mot en union i flera hastigheter, och de som vill kan framskrida mot ett människornas Europa som kan agera snabbare där gemensamma åtgärder är nödvändiga.
Det ska inte innebära att makten koncentreras. Tvärtom, det ska innebära en decentralisering av makten, en friare marknadsekonomi, en starkare gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, starka yttre gränser, mindre byråkrati, en djup inre marknad, korrigerande av valutaunionens brister, en fungerande kapitalmarknad och människors frihet till företagande och arbete över gränserna. Inom utrikes- och säkerhetspolitiken måste Europa kunna fatta beslut också när alla 27+ inte genast är överens. I dessa situationer bör beslut också kunna fattas med kvalificerad majoritet.
Unionen och dess beslutsfattande måste moderniseras samtidigt som vi öppnar dörrarna för de länder i Europas grannskap som vill utvecklas mot ett EU-medlemskap.
Bästa åhörare!
Ekonomisk konkurrenskraft är inte ett sidospår i utrikespolitiken.
Det är en del av Finlands säkerhet.
Orpos regering tog sig an att reformera ett skuldsatt och strukturellt eftersatt land i ett svårt geopolitiskt läge.
Reformarbetet har kommit i gång väl och måste fortsätta även under de kommande åren.
Den faktiska konkurrenskraften mäts alltid på världsmarknaden.
Och det är vår hemmaplan.
Det är företagen som gör affärer,
men ett stort tack tillkommer också er, hela utrikesministeriets personal.
Exportfrämjandet och stärkandet av de ekonomiska relationerna har börjat bära frukt. Att exporttjänsterna koncentrerades till utrikesministeriet i början av året innebär också en skyldighet för oss att lägga på ett extra kol.
Finland måste ha framgång internationellt.
Men Finland måste också vara internationellt.
Vi välkomnar alla som vill bygga upp Finland tillsammans med oss genom arbete, företagande, innovation och skapande.
Det innebär inte att öppna gränserna för alla. Det innebär att bygga upp ett samhälle där olika människor tillsammans och utifrån sina egna styrkor kan bygga upp framtidens Finland. Det betyder ett land där alla behandlas lika och alla har lika möjligheter – oberoende av bakgrund, kön, hudfärg, religion eller någon annan personlig faktor.
Det betyder ett land där spelreglerna är de samma för alla. Ett land som också i fortsättningen klassas som världens lyckligaste.
Kära ministeriekollegor!
Vi har moderniserat utrikesförvaltningen grundligt under de senaste åren. Vi får tacka alla er för det.
Nyckelordet är gott och transparent ledarskap. Utrikesministeriets viktigaste och enda resurs är exceptionellt begåvade människor. Ni är beredda att ta ansvar, för det behövs bara möjligheter och tillräcklig vägledning. Arbetet bör vara belönande och meningsfullt för den som utför det. Utrikesministeriet måste vara professionellt som arbetsgivare, och chefsarbetet får idag mycket mer uppmärksamhet än för några år sedan. Vi har förnyat strukturerna så att de stöder prioriteringarna i Finlands utrikespolitik, den förändrade omvärlden och så att de möjliggör snabba reaktioner.
Under denna regeringsperiod har vi varit tvungna att fatta svåra beslut för att balansera de offentliga finanserna. Även följande regering kommer att vara tvungen att fatta svåra beslut. Utrikesförvaltningen står inte utanför sparkraven, men vår roll är speciell och den måste skyddas också i ekonomiskt strama tider. Vi är utrikesministeriet. Vårt genomslag mäts på fältet, utanför Finlands gränser. Därför har vi skyddat vårt beskickningsnätverk in i det sista, och arbetet fortsätter.
Genomslag förutsätter emellertid inte alltid en tungrodd närvaro på platsen.
Vi ska även i fortsättningen utvärdera och utveckla vårt beskickningsnätverk utgående från var Finlands närvaro ger störst politiskt mervärde och bäst främjar export och investeringar.
Alla beskickningar ska ha en klar strategisk uppgift. I slutet av året måste vi kunna fråga oss:
Har vi skapat nya kontakter?
Har finländska företags etablering på nya marknader gått framåt?
Har vi lyckats stärka försvars- eller säkerhetssamarbetet?
Om vi inte kan mäta målen, är det svårt att använda dem för styrning.
Diplomatisk kompetens står också framöver i centrum för vår verksamhet. Att beskickningarna och beskickningscheferna har förmåga att agera i krissituationer är likaså absolut nödvändigt. Tack för de otaliga gånger ni och era medarbetare vid beskickningarna också i år visat beredskap och flexibilitet inför oväntade och krävande händelser.
Utöver den diplomatiska kompetensen behöver vi ännu bättre förståelse för ekonomi, teknik, energi, data och företagande.
Allting behöver vi dock inte kunna klara på egen hand. Vi ska ha ett allt närmare samarbete både inom den offentliga förvaltningen och med företagssektorn.
Utrikesförvaltningens uppgift i framtiden är inte bara att följa världens förändring, utan också bidra till att Finland lyckas i en värld som förändras.
Och vi är rätt så bra på det!
Bästa åhörare!
Hur ser vi till att vi också i framtiden får dricka Campari på balkonger och lyssna på svängig musik?
Eller lyssna på Finlandiahymnen i ett vackert insjölandskap och njuta av frukterna av vårt arbete?
Nu när den artificiella intelligensen slagit igenom, är detta inte enbart en lekfull fråga.
Artificiell intelligens förändrar ekonomin, arbetet, krigföringen och säkerheten.
Men framför allt kan den förändra maktfördelningen i världen. De som kontrollerar och har makt över beräkningseffekten, data, energi, halvledare och de mest avancerade AI-modellerna, får en ny slags ekonomisk, militär och politisk makt.
Därför är AI-politiken inte ett sidospår till teknologipolitiken, utan det handlar om utrikes- och säkerhetspolitik.
Under de senaste månaderna har artificiell intelligens genomgått en svindlande utveckling.
Artificiell intelligens används alltmer i krigföring. Den vinner mark i det civila arbetet. Den löser uppgifter som människan är oförmögen att lösa. AI-agenter kan diskutera och konspirera med varandra, samordna uppgifter och agera mer självständigt.
Artificiell intelligens kan användas för att utveckla biologiska hot och upptäcka sårbarheter i cybersäkerheten.
Den kan vara till stor nytta.
Men den kan också orsaka omfattande skada, av misstag eller i fel händer.
Och framför allt: vi har bara sett början.
Världen behöver internationella spelregler och standarder för artificiell intelligens. De ska skapas tillsammans med branschaktörerna, staterna och det civila samhället.
Fokus måste ligga på människan.
Det ska vara människor som agerar och i sista hand fattar beslut, även om den artificiella intelligensen i framtiden eventuellt överträffar vår intelligens och prestationsförmåga mångdubbelt.
Vi måste arbeta för en decentralisering av makten.
Finland har goda förutsättningar att driva på utvecklingen och samtidigt verka för en god framtid för mänskligheten. Vi är uppskattade både som förespråkare för och utvecklare av internationell rätt och som ett föregångarland inom teknik.
Den pågående kampanjen för en plats i FN säkerhetsråd visar vår initiativkraft på ett bra sätt.
Vi vet hur förtroende ska byggas upp såväl inom som mellan länderna.
Utöver vår utrikes- och säkerhetspolitik bygger hela vår existens på den regelbaserade internationella ordningen.
Kära vänner!
Artificiell intelligens är inte enbart en säkerhetsfråga. Den handlar också om ekonomisk makt.
AI-omställningen flyttar värdet från arbete till kapital.
Därför får vi inte förbli åskådare.
I Finland har vi av tradition satsat på inkomstutjämning och förhållit oss misstänksamt till människors möjligheter att samla stora förmögenheter.
Det är dags att tänka om.
I vilket fall som helst kan Finland som är ett litet land inte utjämna hela världens förmögenhetsskillnader. I värsta fall ställer vi oss själva vid sidan om utvecklingen. Vare sig vi vill eller inte är kapitalkoncentrationer en förutsättning för nya investeringar och arbetstillfällen.
Om vi inte har dem själva, är det någon annan som äger dem.
Kopplingen till utrikes- och säkerhetspolitiken är klar.
Det är svårare för oss att försvara de mänskliga rättigheterna och den europeiska livsstilen om vi arbetar för kapital som har en annan uppfattning om frihet och en bra samhällsmodell.
Vi måste vända riktningen.
De politiska friheterna har vi redan.
Vi måste också värna om de ekonomiska friheterna.
Vi behöver företagsamhet, utrymme för både framgångar och misslyckande, internationellt utbyte, omfattande folkkapitalism och starka ankarägare som delar våra värden och som inte är lättskrämda.
Vi måste bygga upp ett samhälle som lockar människor och ger dem möjlighet att göra uppfinningar, kommersialisera dem och utveckla sin kompetens. Det är också det bästa löftet för unga, både för dem som är födda i Finland och för dem som är födda någon annanstans, att stanna kvar här och arbeta för att nå sina drömmar.
Finlands beskickningar i utlandet kan bidra mycket till detta arbete, vare sig det gäller de konsulära tjänsterna, företagens internationalisering eller arbetet med Finlandsbilden.
Bästa kollegor och vänner!
I år har det gått 250 år sedan grundandet av USA och Benjamin Franklins berömda uttalande. En gång i tiden var det de som ville lämna Europas föråldrade strukturer bakom sig och bygga en ny framtid som gav sig av över Atlanten.
De var beredda att ta risker.
Ända fram till de senaste åren har många företagare valt samma väg.
Tänk om allt fler i framtiden skulle välja att komma hit?
Tänk om Europa igen blir en plats som ger möjlighet att söka frihet?
En plats som är utmärkt för att göra uppfinningar, etablera ett företag, ta risker, misslyckas, försöka på nytt och lyckas. En plats där tekniken tjänar människorna och inte tvärtom.
En plats där ekonomisk styrka och politisk frihet förstärker varandra.
En plats som kan försvara sig själv, men som inte sluter sig mot resten av världen.
En plats som kan bära ansvar och håller fast vid sina värden också när det är svårt att försvara dem.
Jag anser att detta är Finlands och Europas stora uppgift.
Vi måste försvara friheten.
Vi måste stärka säkerheten.
Vi måste bygga upp konkurrenskraften. Vi måste befinna oss i framkant inom tekniken.
Vi måste också se till att människor får fatta beslut om sitt eget liv även i AI-eran.
Franklin frågade hur mycket frihet människan är beredd att ge upp för att vinna lite säkerhet.
Vår fråga är kanske en annan:
Kan vi bygga en bättre värld utan att behöva ge upp friheten?
Jag tror att vi kan.
Med det sker inte av sig självt, utan kräver aktiv handlingskraft av Finland, mod av Europa och hårt arbete av oss alla.
Låt oss göra Europa till en frihetens fyrbåk.
Spetskompetens – och lite Campari.
Bästa medarbetare vid ministeriet, kollegor och vänner, det är ett stort privilegium att få göra detta arbete med er.
Tack!