Samhällets normer är påhittade och de kan ändras – jämställdhetsrådet inspireras när människor visar styrka och agerar

Jämställdhetsrådet Eppu Mikkonen-Jeanneret upptäckte redan i lågstadiet att könskodade normer kan upphävas. Även i arbetet mot coronaviruset behövs ett jämställdhetsperspektiv eftersom de könsspecifika följderna av viruset är enorma. I vår serie ”Tre frågor om utvecklingssamarbete” frågar vi experter om meningen med deras arbete.

Priya Härkönen och Eppu Mikkonen
Eppu Mikkonen (höger) och Priya Härkönen, som arbetade med minister för utvecklingspolitik och utrikeshandel på FN:s internationella flickadag den 11 oktober 2019.

1. Varför arbetar du med att förbättra jämställdheten?

Jag minns tydligt när jag första gången stötte på vad jag tyckte var en könskodad regel. På tredje klassen i lågstadiet skulle flickorna ha handarbete och pojkarna skulle ha träslöjd. Jag tyckte inte om att sticka och jag klagade också på det men som det lydiga barn jag var trotsade jag inte regeln. Min mamma å andra sidan tog kontakt med skolan och jag flyttades över till träslöjden.

Jag var inte särskilt duktig på träslöjd heller men jag lärde mig två viktiga saker. Den första var att friheten att göra egna val kan ge dig vingar. Den andra var att de samhällsnormer som styr könskodat beteende är påhittade och att de går att förändra.  När jag tänker på det så här i efterhand var det en av mitt livs mest betydelsefulla upptäckter.

Jag har arbetat med utvecklingssamarbete under hela mitt arbetsliv och särskilt med social utveckling på Balkan och i Centralasien. Både när det gällde barnskyddet och äldrepolitiken lyfte man ständigt fram kvinnors roll i att hålla samhället och familjen samman, men samtidigt förblev en stor del av det här arbetet osynligt. I mitt nuvarande arbete som jämställdhetsråd vid utrikesministeriet har jag den stora turen att kunna förena en lång landsspecifik erfarenhet, där det ingår såväl samarbete på gräsrotsnivå med lokala grupper som stöd för riksomfattande politiska linjedragningar, med multilaterala organisationer.

Just nu befinner vi oss mitt i coronapandemin. Även i arbetet mot viruset behövs ett jämställdhetsperspektiv eftersom de könsspecifika följderna av viruset är enorma. Av tidigare epidemier vet vi att inskränkningar i rörelsefriheten och karantän ökar våldet i nära relationer. Kvinnor och flickor utför den största delen av vårdnadsarbetet i hushållen och globalt består över 70 procent av sjukvårdpersonalen av kvinnor. Det här betyder att kvinnor och flickor löper en betydligt större risk att komma i kontakt med smittade och att själva bli smittade. 

Eppu Mikkonen (andra från höger) och hennes kollegor på en affärsresa till Nepal i november 2019.

Eftersom alla kvinnor inte är likadana och inte befinner sig i samma ställning är det ytterst viktigt att förstå hur till exempel funktionsnedsättning påverkar hur kvinnors och flickors rättigheter tillgodoses. Kvinnor med en funktionsnedsättning diskrimineras i högre grad under normala förhållanden och i en kris ökar risken flerfaldigt.

I många länder anses kvinnor och flickor vara mindre värda än män. På grund av detta löper de risk att inte få vård när de blir sjuka eller få vård alltför sent. Begränsad handlingsförmåga och funktionsnedsättningar försvagar kvinnors möjligheter även i den här saken om inte åtgärderna mot coronakrisen redan från början säkerställer att olika kvinnor får tillgång till service och vård.

2. Finns det någon landvinning för jämställdheten som gör dig särskilt glad? Vad gör dig modfälld?

Med mina savolaxiska gener blir jag inte modfälld av någonting. Just nu befinner sig kvinnors rättigheter i en kraftig motvind. Det här får mig ibland att sucka. Det är frustrerande att försvara de avtal och landvinningar som redan uppnåtts istället för att ha full fart framåt. Om vi inte är trägna och alerta kan jämställdhetsläget stagnera.

Det som särskilt gör mig entusiastisk och inspirerar mig är situationer där människor visar styrka och agerar. För ett år sedan träffade jag flickor som hade flytt från människosmugglare och utsatts för våld i Myanmar. Med dem satt en ung advokat som flickorna litade på. Denna advokat hade bestämt sig för att ägna hela sin karriär åt att ställa människosmugglarna till svars för sina handlingar. Utgångspunkten för arbetet var fruktansvärt svår men flickornas beslutsamhet och advokatens ihärdighet hade redan resulterat i flera domar.

De här flickorna och kvinnorna finns överallt. Det är vår uppgift att ge dem en röst. När det lyckas förändras världen – bokstavligen.

3. Vad svarar du dem som tycker att jämställdhetsarbete är onödigt?

De som ser jämställdhetsarbete som onödigt är ofta de som inte diskrimineras eller som inte ser någon diskriminering. Någon kan ifrågasätta vikten av jämställdhetsarbete till exempel genom att säga att inte alla kvinnor upplever diskriminering.

Diskrimineringen finns trots allt så djupt inne i strukturerna att den är svår att upptäcka: Till exempel är bilar designade för en genomsnittlig man och de krockdockor som används i studier för att förbättra bilsäkerheten är formade som män. Som en följd av det här skadas och dör kvinnor i högre relativ grad än män.

Också den som vill bevara den befintliga maktstrukturen kan betrakta jämställdhetsarbete som onödigt eftersom jämställdhetsarbete innebär en omfördelning av makten. Jämställdhet är emellertid inget nollsummespel: En starkare ställning för kvinnor stöder hela samhället.