Ha en trygg resa!
Utrikesministeriet har under årens lopp bistått finländare utomlands i situationer som låter rentav otroliga. Gratis hemresa på konsulns bekostnad är däremot bara en myt.
Finländarnas utlandsresor har uppnått nya rekordsiffror. Sammanlagt gjordes ca sex miljoner utlandsresor 2012. Antalet s.k. "konsulära fall", dvs. finländare som hamnat i svårigheter utomlands och som vänt sig till utrikesförvaltningen, har till all lycka inte ökat riktigt i samma proportion.
Utrikesministeriet och beskickningarna har dock en gedigen erfarenhet av skötsel av konsulära fall, vilket framgår t.ex. av boken om utrikesministeriets konsulära tjänsters historia "Konsulikyydillä kotiin" (ung. Hem med konsulns skjuts) som forskaren Jussi Pekkarinen skrivit.
Trots sitt namn klargörs i boken att uppfattningen om en gratis hemresa på konsulns bekostnad är en seglivad urban legend. Pekkarinen konstaterar, att gratis hemresor bara ordnats i misstag. Trots detta litar många även nuförtiden på att legenden håller streck och reser i väg utan reseförsäkring, beklagar sig Pekkarinen.
Orsaken till hans förargelse är inte ny, eftersom man vid Finlands ambassad i Paris redan på 1960-talet förargade sig över finländare som när de "råkat på problem sorglöst marscherade i på närmaste beskickning för att be om gratis konsulär skjuts hem och sedan blev utom sig av ilska när de hörde att det inte fanns något sådant".
Musikfans och berusade turister
Varför har man då under historiens gång eskorterat hem finländare? Pekkarinen berättar ett exempel om två tonårsflickor som på 1970-talet bakom ryggen på sina föräldrar rymt från Finland till London för att höra på hitbandet Bay City Rollers.
Den första gången eskorterades flickorna inte ändra fram till flygplatsen av Londonambassadens representanter och flickorna bestämde sig för att stanna i London i alla fall. Föräldrarna som skulle möta flickorna i Helsingfors krävde en förklaring av utrikesministeriet och utrikesministeriet i sin tur av ambassaden. Ambassaden hittade flickorna på nytt och hade nu lärt sig av sitt misstag och tjänstemännen såg till att flickorna denna gång också steg ombord på flygplanet.
En betydande grupp hjälpbehövande har under årens lopp också varit turister som berusade hamnat i svårigheter. Pekkarinens bok berättar bl.a. en historia om en finländsk man på semesterresa i Jugoslavien som berusad hade skymfat jugoslaviska myndigheter och hälsat dem med nazisthälsningar och för detta fått en kort fängelsedom.
Ambassaden i Belgrad var tvungen att skicka den hjärtsjuke mannen de mediciner han behövde till andra änden av landet, men lyckades till sist få domen förkortad med hänvisning till hälsoskäl. Också den man som i Saudiarabien blev anhållen för smuggling - av en ölflaska - fick en kortare dom än man befarat.
Man får inte hjälp med allt men man behöver inte heller lifta
Riktigt alla hjälpsökanden har utrikesministeriet inte hjälpt. Till en finländsk turist som i London förlorat sina nycklar meddelade ambassaden högaktningsfullt "att den inte har någon möjlighet i det nuvarande läget att frigöra någon av medlemmarna i sin personal för minst två dagar för att utföra eftersökningar i hittegodsbyrån".
UM har inte heller gått med på att söka de trevliga "sovjetflickor" som två finländska turister hade träffat under de olympiska spelen i Moskva när de som framförde begäran bara kände till tilltalsnamnet och studieplatsen. Ett avvisande svar fick också den man som på 1920-talet reste från Stockholm till Åbo i tredje klass och beklagade sig över den "förskräckliga lukten". Enligt ambassaden i Stockholm ska personer som reser i tredje klass vara beredda på att möta "de mödor som resande i tredje klass medför".
Alltid var det avvisande svaret inte den hjälpsökandes fel. Så var det t.ex. i fallet med den finländska turist som på 1970-talet föll offer för stöld i Indien och den konsulära enheten föreslog att personen skulle lifta hem. Ambassaden gick inte med på den konsulära enhetens obegripliga krav, utan ordnade turisten en bussresa via Turkiet mot återbetalningsförbindelse.
Förslaget om liftande fick inte heller förståelse av de andra tjänstemännen, eftersom man i den rapport som skrivits om fallet hade antecknats i marginalen "Vi får inte under några villkor rekommendera liftande". Så har man inte heller gjort utom i det nämnda fallet.