Anne Sipiläinen ny understatssekreterare
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat är den nya understatssekreterarens nya utvecklingspolitiska hörnstenar. ”Lyckas vi inte med dem så lyckas vi inte med resten heller."
I början av september börjar Anne Sipiläinen som en av utrikesministeriets fyra understatssekreterare. Hennes ansvarsområden är utvecklingssamarbete och utvecklingspolitik.
Hon har inte själv bott i ett utvecklingsland men har under sin långa UM-karriär har hon stött på utvecklingsfrågor regelbundet.
Den första direkta kontakten fick Sipiläinen när hon började sin tjänst vid UM, vid utvecklingslandshandelns byrå. Under åren 1989-1992 tjänstgjorde hon vid ambassaden i Wien där hon följde med FN:s industrialiseringsorganisation UNIDO.
”Utvecklingsländernas industriella utveckling prioriterades inte högt på den tiden. Idag inser man att utan ekonomiskt hållbar infra får man ingen hållbar tillväxt till stånd.”
De egentliga stegen på utvecklingsarbetets väg tog hon år 1992-1994 när hon började vid UM:s avdelning för utvecklingssamarbete där hon förberedde FN:s befolknings- och utvecklingskonferens i Kairo.
”Då lärde jag mig enormt mycket om olika problemområden i utvecklingssammanhang. Och befolkningsfrågor är ju globalt mycket sensitiva frågor."
Under Finlands tid som EU-ordförande år 2006 var Sipiläinen ordförande för EU:s arbetsgrupp på hög nivå för invandring och asylsökande. ”Då blev jag bekant med en annan känslig global fråga.”
Dessutom bör naturligtvis nämnas Sipiläinens treåriga verksamhet som politiska avdelningens biträdande chef, vilket också innebar att hon representerade avdelningen i den utvecklingspolitiska styrningsgruppen.
Koherens och helhetsgrepp
De sista fyra åren har Sipiläinen arbetat i COPS-kommittén vid Finlands EU-representation i Bryssel (Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik). Att integrera utvecklingspolitiken i utrikes- och säkerhetspolitiken är en ofta omtalad målsättning, men har den förverkligats på EU-nivå enligt Anne Sipiläinen?
”Alla vet att de utvecklingspolitiska instrumenten är en central del av utrikespolitiken, men det praktiska genomförandet löper inte alltid helt smärtfritt. Men vilka riktlinjer man än drog så skulle de naturligtvis finnas med”, säger hon.
”Jag tror att vi är i ungefär samma skede här i Finland.”
Även om Sipiläinen ofta har synts till på Skatudden på sista tiden så börjar hennes egentliga uppdrag först den 1 september. ”Ännu är det alltså inte så klokt att komma med några större förslag”, skrattar hon.
”Men helt allmänt kan man konstatera att jag vill betrakta saker ur en koherent och övergripande infallsvinkel.”
Den kommande statssekreteraren vill inte låta alltför högtidlig men räknar upp tre hörnstenar i sin utvecklingspolitik: mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten.
”Om man inte lyckas med dem så lyckas men inte med resten heller”, säger hon och tillägger ”Jag tror att man måste arbeta på de här sakerna allt mera parallellt och jämsides. Även om man koncentrerar sig på att minska på fattigdomen, så kan man inte låta bli att samtidigt skapa ett fungerande rättssystem och möjligheter för medborgarna att påverka.”
Deltar i den offentliga debatten
Understatssekreteraren är utvecklingspolitikens ansikte och Sipiläinen tänker delta i den offentliga debatten om Finlands globala ansvar.
”Det är en del av jobbet” anser hon. ”Jag tycker det är viktigt att föra in korrekta fakta i diskussionerna och konkret berätta hur nyttigt Finlands utvecklingssamarbete har varit.”
Med tanke på beredningen av det utvecklingspolitiska programmet och budgetfrågorna kommer arbetsuppgifterna knappast att ta slut – och arbetet är långt ifrån det enda viktiga i Sipiläinens liv.
”Utanför arbetet vill jag leva ett så normalt familjeliv som bara är möjligt.”