Utvecklingspolitiken främjar målen för Finlands utrikespolitik

Kriserna visar att Finland genom en långsiktig och värdebaserad utvecklingspolitik bäst främjar också utrikes- och säkerhetspolitikens mål. Resultaten av utvecklingssamarbetet uppstår med hjälp av Finlands egen kompetens, tillräcklig finansiering och ett flexibelt samarbete.

Perioden som denna resultatrapport omfattar har präglats av en serie på varandra följande och delvis överlappande kriser, som har långvariga konsekvenser för den globala utvecklingen. Konsekvenserna gäller alla prioriterade områden i Finlands utvecklingspolitik samt det humanitära biståndet. 

Finland bedriver utrikespolitik också med hjälp av utvecklingssamarbete. Genom utvecklingssamarbetet bygger man upp en stabilare och säkrare värld och påverkar gränsöverskridande fenomen där det är nödvändigt att länderna samarbetar. Förändringen i verksamhetsmiljön har betonat behovet av ett flexibelt samarbete. Detta accentueras av att fattigdomen ökat i och med kriserna och koncentrerats allt mer till bräckliga och konfliktfyllda länder. Kriserna har också visat Finlands förmåga att svara på förändrade situationer. 

Finland har en stark internationell ställning och roll som en värdebaserad aktör. De prioriterade områden som Finland valt svarar mot partnerländernas behov och främjar för sin del uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Dessutom ser internationella aktörer och länder Finland som en stabil och förutsägbar partner. I en värld av komplicerade konflikter måste utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och fredsarbete kunna svara på ett mer samordnat och effektivt sätt för att förebygga och lösa kriser och för att möta nöden hos människor som lever mitt i kriserna.

Den utvecklingspolitiska redogörelsen för de kommande valperioderna som gjorts under regeringsperioden ger en stark grund för Finlands fortsatta utvecklingssamarbete och utvecklingspolitik: Den stärker utvecklingspolitikens kontinuitet och resultat samt bidrar till en ökad effektivitet och allokering av begränsade resurser. 

Resultaten och effektiviteten uppstår med hjälp av tillräcklig finansiering och sakkunskap. Därför bör Finland även i fortsättningen fokusera på teman där vi har särskild kompetens och något att ge. 

Det är nödvändigt att utvidga finansieringsbasen för utvecklingssamarbetet för att uppnå de globala målen för hållbar utveckling. Stödet i form av gåvor bör även i fortsättningen kompletteras med finansiering i form av lån och investeringar samt genom att öka samarbetet mellan olika aktörer. Finland ska också till fullo utnyttja möjligheterna till EU-samarbete och därigenom skapa möjligheter till framgång även för finländska företag och aktörer.

Ju bättre världen mår, desto bättre mår också Finland.

Slutsatser

  1. Utvecklingspolitiken och -finansieringen främjar målen för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik

    Den offentliga finansieringen av utvecklingssamarbetet och påverkansarbetet har visat sig vara förutsägbara, hållbara och kriståliga sätt att främja målen för Finlands utrikespolitik. Med hjälp av dem kan man svara på de svåraste utvecklingsutmaningarna under förhållanden där det inte finns någon annan långsiktig finansiering att tillgå. Den offentliga finansieringen har också visat sig vara ett viktigt verktyg för att främja allokeringen av övriga penningflöden och investeringar till hållbar utveckling. 

    Finland har förbundit sig att använda 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) till utvecklingssamarbete samt 0,2 procent av BNI som stöd för de minst utvecklade länderna. Dessutom behövs åtgärder för att utvidga och diversifiera finansieringsbasen för hållbar utveckling. 

    Stöd i form av lån och investeringar har etablerat sig som finansieringsform för utvecklingssamarbetet. Under de kommande åren är det viktigt att säkerställa att det finns tillräckliga resurser för en kvalitativ och kvantitativ utveckling av detta stöd och av finansieringsstödet till offentliga investeringar. Bland annat ska behoven av att utveckla lagstiftningen bedömas. 

    De anslag och andra resurser som står till förfogande påverkar hur riktlinjerna för utvecklingspolitiken kan genomföras. Ett framgångsrikt samarbete och förändrade samarbetsformer förutsätter också kontinuerlig kompetensutveckling, tillräckliga personalresurser och tydlig allokering av resurser.

     
  2. Långsiktighet ger resultat och möjliggör mångsidigare relationer

    Den utvecklingspolitiska redogörelsen för de kommande valperioderna säkerställer utvecklingspolitikens värderingar och principer, förtydligar utvecklingspolitikens mål och skapar en grund för verkställandet av de strategier och innehållsmässiga riktlinjer som ställts upp under regeringsperioderna. En tydlig, konsekvent politik som engagerar olika aktörer skapar en stabil grund för ett framgångsrikt utvecklingssamarbete. 

    Landsstrategier och -program för utvecklingssamarbetet är exempel på långsiktigt samarbete som vid behov anpassar sig till förändringar. De visar också hur långsiktigt fokus på några resultatområden ger resultat och effektivitet. Genomförandet av landsprogrammen kräver även i fortsättningen tillräckliga resurser.  

    Finland måste diversifiera sina relationer särskilt med de partnerländer som håller på att stiga från de minst utvecklade länderna till länder med lägre medelinkomst. Planeringen av ett mångsidigare samarbete ska inledas i god tid med heltäckande utnyttjande av de samarbetsmöjligheter som utvecklings- och andra politikområden erbjuder. 

    Samarbetet med multilaterala organisationer och internationella finansiella utvecklingsinstitut är en av hörnstenarna i den finländska utvecklingspolitiken. Finland påverkar organisationernas och finansinstitutens linjedragning både genom direktionsarbete och på landsnivå, och arbetet byggs upp med det tidigare samarbetet som grund. Under de kommande åren är det viktigt att mer systematiskt utvärdera Finlands inverkan på de multilaterala organisationernas verksamhet och resultat.

     
  3. Värderingar och mänskliga rättigheter ska stå i centrum förutvecklingssamarbetet

    Finlands utvecklingspolitik grundar sig på främjandet av de mänskliga rättigheterna. Under de kommande åren måste Finland försvara och främja ett starkt värdetänkande, vars gemensamma nämnare är de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, demokrati, fred, frihet, jämlikhet och jämställdhet. Värdegrunden och främjandet av de mänskliga rättigheterna främjar en hållbar utveckling och minskar ojämlikheten.

    Finland deltar i arbetet med att stärka och reformera det multilaterala regelbaserade systemet så att det kan svara på allt mer komplexa problem. Vi måste också öka dialogen med dem som vi inte delar alla åsikter med. Dessutom måste man analysera hur man bäst kan påverka med värdebaserad verksamhet i en värld där intressena går i kors. 

    Finland måste målmedvetet fortsätta arbetet inom de prioriterade områden där just Finland har goda möjligheter att stödja hållbar utveckling och minska ojämlikheten. Dessutom måste Finland fortsätta att stärka de genomgående målen – jämställdhet, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, klimathållbarhet, utsläppssnål utveckling, miljöskydd och tryggande av den biologiska mångfalden – genom utvecklingssamarbete. Under de kommande åren måste man fästa uppmärksamhet vid komplementariteten mellan de olika finansieringskanalerna och -formerna samt vid att en betydande del av finansieringen riktas till stöd till de minst utvecklade länderna.

     
  4. Ett framgångsrikt utvecklingssamarbete förutsätter strategiskt tänkande, anpassning och smidighet

    En betydande del av Finlands utvecklingssamarbete genomförs i bräckliga stater. Den ökande instabiliteten i verksamhetsmiljön i utvecklingsländerna samt den grundläggande förändring som skett i den europeiska säkerhets- och verksamhetsmiljön kräver allt oftare att utvecklingssamarbetet, det humanitära biståndet och fredsarbetet samordnas. Att reagera på utdragna och komplicerade konflikter å ena sidan och plötsliga förändringar å andra sidan kräver en bredare förståelse av verksamhetsmiljön och samordning av flera olika politiska sektorer. Finlands stöd för att stärka samhällenas bärkraft i utvecklingsländerna är betydelsefullt bland annat för att det innebär att länderna får bättre förutsättningar att klara av olika krissituationer.

    Finland bör konsekvent utveckla verksamhetssätten så att de är anpassningsbara och smidiga när förändringar i verksamhetsmiljön så kräver. Det är också allt viktigare att förutse förändringar och olika utvecklingsförlopp. Under de kommande åren måste man kartlägga metoder för att förbättra finansieringens förutsägbarhet och flexibilitet. Tydliga anvisningar, villkor och kriterier ska också fastställas för flexibiliteten.

     
  5. Det finns skäl att fortsätta förnya genomförandet av utvecklingssamarbetet

    Verksamhetssätten inom utvecklingssamarbetet och samarbetsformerna påverkar hur Finland agerar i världen och vilken typ av aktör Finland framstår som. I fortsättningen måste man säkerställa att helhetsbilden av samarbetsformerna som en del av utrikespolitiken motsvarar Finlands utvecklingspolitiska mål och att samarbetsformerna alltid väljs så att de lämpar sig bäst för respektive situation. Att verka via internationella organisationer och finansinstitut samt det ökande EU-samarbetet kräver en ny typ av planering, påverkansarbete, resultatuppföljning och -rapportering. 

    De nya finansieringsformerna samt de drastiska och oförutsedda förändringarna i verksamhetsmiljön har medfört nya risker och kräver kontinuerlig utveckling av hanteringsmekanismerna. Den riskhantering som utvecklas ska omfatta alla samarbetsformer med beaktande av deras särdrag. 

    Finländarnas möjlighet att få information om globala utvecklingsfrågor och genomförandet av utvecklingspolitiken är en förutsättning för att det finländska samhället ska kunna stödja det internationella arbetet för att främja hållbar utveckling. Därför bör också främjandet av öppenhet och transparens samt en högklassig utvecklingskommunikation fortsätta.