Exceptionella tider lyfter fram utvecklingspolitikens betydelse
Under de senaste åren har pandemin, konflikter och klimatförändringen bromsat upp den positiva utvecklingen. Finlands långsiktiga utvecklingssamarbete har dock gett betydande resultat som främjar Finlands utrikespolitiska mål.
Denna resultatrapport presenterar resultaten av utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet 2019–2021. Det har varit en exceptionell period: coronapandemin, konflikter, ökad auktoritäritet och klimatförändringen har vänt den positiva utvecklingen. Andelen människor som lever i extrem fattigdom ökade för första gången på 20 år. Kriserna har ställvis bromsat upp Finlands utvecklingssamarbete och uppnåendet av resultat.
Förändringarna i världen har betonat utvecklingspolitikens betydelse som ett centralt instrument för utrikes- och säkerhetspolitik. Genom att vara med och lösa globala problem stärker Finland också sin egen ställning. Utvecklingspolitiken har visat sig vara en förutsägbar och kristålig lösning för att främja Finlands mål i världen. Till exempel har en betydande del av Finlands stöd till Ukraina finansierats med utvecklingssamarbetsmedel.
Rapporten visar att Finland trots den svåra perioden lyckats uppnå betydande resultat genom långsiktigt samarbete som grundar sig på våra egna värderingar och styrkor. Tillsammans med sina partner har Finland förbättrat funktions- och kriståligheten hos människorn och samhällen i utvecklingsländerna. Genom värdebaserat samarbete stärker Finland det multilaterala regelbaserade systemet.
De bästa resultaten uppnås genom att fokusera på Finlands egna styrkor och kompetens. Finland har till exempel ihärdigt främjat jämställdhet genom såväl finansiering som politiskt påverkande. Till exempel har den asiatiska utvecklingsbankens Ventures-fond som ett resultat av Finlands påverkansarbete förbundit sig till att 75 procent av dess investeringar ska främja jämställdhetsmålen.
Ett bra exempel på ett långsiktigt utvecklingssamarbete som svarar på föränderliga förhållanden är Finlands samarbete i Nepal, som inleddes på 1980-talet. Landet har drabbats av såväl inbördeskrig som naturkatastrofer, men trots dessa har fattigdomen minskat, läskunnigheten ökat och nästan alla har nu tillgång till rent vatten. Nepal har i betydande grad finansierat gemensamma program, vilket vittnar om landets eget engagemang för målen.
En allt större del av utvecklingssamarbetet riktas till bräckliga länder och situationer. Detta förutsätter en allt noggrannare riskhantering och framförhållning samt samordning av utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och fredsarbete. Den nya riskhanteringspolicyn för utvecklingssamarbetet stärker utrikesministeriets och dess samarbetspartners praxis och förpliktar till att utveckla riskhanteringen.
Utvecklingssamarbete är ett medel, inte ett mål. Rapporten påminner om att Finlands mål är att stöda utvecklingsländerna så att de i fortsättningen själva kan ansvara för sina medborgares välfärd och stabiliteten i samhället. Finland bör diversifiera sina relationer till de länder som håller på att stiga från de minst utvecklade länderna till länder med lägre medelinkomst.
Rapporten visar också att utvecklingssamarbetet har förändrats. Antalet traditionella projekt som Finland själv förvaltat har minskat och samarbetet via internationella organisationer, finansiella institut och EU har ökat. Därför är en stor del av de resultat som presenteras i rapporten resultat som åstadkommits av multilaterala aktörer, där Finland är en av parterna.
Nya verksamhetssätt, finansieringsformer och förändringar i verksamhetsmiljön kräver ny slags planering, påverkansarbete och kontinuerlig utveckling av mekanismerna för riskhantering.