Folkrätten

Till de finländska prioriteringarna inom folkrätten hör bland annat att eliminera strafflösheten för de allra allvarligaste internationella brotten och att allmänt stärka den regelbaserade internationella ordningen.

Den internationella rätten eller folkrätten reglerar primärt relationerna mellan stater och internationella organisationers verksamhet. Den bygger en grund för en stabil internationell ordning samt för internationell fred och säkerhet.

Gemensamt överenskomna internationella normer och övervakningen av hur de följs är en nödvändighet för att det globala samfundet ska fungera.

Utrikesministeriet är aktivt med om att utveckla folkrätten och arbetar för att den ska genomföras och verkställas. I det sammanhanget spelar FN en central roll.

Det hör till FN:s kärnuppgifter att utveckla folkrätten och att arbeta för att den efterlevs. FN-stadgan i sig hör till folkrättens mest betydande källor.

Inom FN har man under decenniernas lopp byggt upp ett omfattande nätverk på flera hundra internationella fördrag och konventioner som spelar en central roll såväl som reglerare av internationella relationer som i medlemsstaternas rättsliga utveckling.

FN:s folkrättskommission (International Law Commission) spelar en viktig roll som utvecklare av folkrätten.

Bland de regionala organisationerna är Europarådet ur finländsk synpunkt särskilt central som utvecklare och främjare av folkrätten.

Finland medverkar aktivt i den diskussion som förs inom EU om hur folkrätten ska utvecklas och dess genomförande främjas.

Till de finländska prioriteterna inom folkrätten hör bland annat att eliminera strafflösheten för de allra allvarligaste internationella brotten samt rent allmänt att stärka en regelbaserad internationell ordning.

Finland är också aktivt med om att utveckla den internationella havsrätten och den internationella humanitära rätten och om att stärka genomförandet.

Utrikesministeriets rättstjänst tillhandahåller folkrättslig expertis och rådgivning till stöd för beslutsfattandet inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Eliminering av strafflösheten för de allvarligaste internationella brotten

Bekämpning av strafflösheten för skyldiga till de allra allvarligaste internationella brotten, såsom folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, hör till Finlands prioriteter inom folkrätten. Finland stöder den permanenta Internationella brottmålsdomstolens (ICC) verksamhet också i fråga om aggressionsbrott.

Eliminering av strafflösheten hör till prioriteterna också i Finlands FN-politik.

Finland agerar aktivt inom FN och EU och på andra internationella arenor för att minska strafflösheten.

Finland ger också ekonomiskt och politiskt stöd samt stöd genom praktiskt samarbete till ICC, liksom även till exempel till de mekanismer som ansvarar för restfunktioner vid internationella domstolar som redan upphört med sin verksamhet (bland annat Jugoslavientribunalen, Rwanda-tribunalen och Specialdomstolen för Sierra Leone).

Det är primärt staternas ansvar att väcka åtal för de allra allvarligaste internationella brotten. Också med tanke på brottsoffren och deras rättigheter vore det viktigt att se att rätt skipas på det nationella planet.

När lagföring av olika skäl inte är möjlig för stater blir de internationella domstolarnas, särskilt ICC:s, roll central för att minska strafflösheten.

I arbetet mot strafflöshet har Finland fäst särskild vikt vid att förbättra brottsoffrens ställning och rättigheter. Att minska strafflösheten kan också ses som ett element i ett mera allmänt stöd för en rättsstatlig utveckling i sköra länder.

Internationella brottmålsdomstolen

Romstadgan som inrättade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) trädde i kraft år 2002 och till dags dato har över 120 stater tillträtt stadgan.

Domstolen finns i Haag, Nederländerna.

Finland har ända från början hört till dem som understöder ICC. Finland deltog aktivt i förhandlingarna om stadgan och ratificerade Romstadgan snabbt.

Domstolens behörighet gäller brott som begås av enskilda personer: folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott.

Initiativ till att ta upp en bestämd situation till behandling i domstolen kan tas av en stadgestat, av domstolens åklagare eller av Förenta nationernas säkerhetsråd.

En förutsättning för domstolens behörighet i de två förstnämnda fallen är att antingen den stat inom vars territorium brottet har begåtts eller den stat vars medborgare är misstänkt för brottet är part i stadgan eller separat har erkänt domstolens behörighet. När det gäller aggressionsbrott finns det särskilda behörighetsbestämmelser i Romstadgan.

ICC:s offerfond

Finland har aktivt arbetat för att säkerställa att offrens ställning är i enlighet med Romstadgan och att deras rättigheter verkställs fullt ut.

I enlighet med Romstadgan har offren rätt att delta i pågående ICC-rättegångar, men också rätt till gottgörelse.

Offerfonden (Trust Fund for Victims) är en fond i anslutning till domstolen vars mandat utgår från Romstadgan och som inrättades på beslut av stadgepartsförsamlingen år 2002.

Fondens mandat omfattar å ena sidan verkställandet av gottgörelser som bestämts som slutresultat av ICC:s rättegångar och, å andra sidan, att bistå offer för brott som ingår i ICC:s behörighet och deras familjemedlemmar.

Ansvaret för gottgörelser som betalas ut på beslut av ICC ligger primärt hos den som konstaterats skyldig, men ICC kan också överlåta verkställandet av gottgörelserna till offerfonden till exempel när den skyldige har konstaterats medellös.

ICC kan också bestämma att egendom som omhändertagits av den skyldige under rättegången eller senare ska användas av offerfonden för gottgörelser.

Till övriga delar fås de medel som offerfonden använder för gottgörelser som frivilliga donationer av stater och andra aktörer.

Offerfonden lämnade det första förslaget till plan för genomförande av gottgörelser till ICC under Lubangarättegången 2015, men offerfonden har ända sedan 2008 haft stödverksamhet i form av samarbetsprojekt med lokala organisationer i de stater där ICC är verksam.

Finland hör till de långvarigaste och mest centrala donatorerna för ICC:s offerfond. Största delen av Finlands stöd har riktats till att hjälpa offer för sådana brott som innefattar sexuellt våld och som omfattas av ICC:s behörighet.

Justice Rapid Response

Justice Rapid Response (JRR) är en internationell mellanstatlig samarbetsmekanism som syftar till att förbättra den internationella gemenskapens förutsättningar att lagföra skyldiga till de allra allvarligaste internationella brotten och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Genom att erbjuda experter som mekanismen utbildat som stöd i processen försöker JRR säkerställa en snabb och professionell undersökning av sådana gärningar.

JRR ökar samtidigt de hjälpbegärande parternas egen förmåga att reagera på kränkningar av internationell rätt eller mänskliga rättigheter och på verkställandet av internationell straffrätt.

Det finns över 700 experter som utbildats av JRR och de representerar över 110 nationaliteter. Drygt hälften av experterna är kvinnor. Sedan 2009 har JRR:s experter deltagit i över 400 uppdrag.

När det gäller internationella organisationer samarbetar JRR främst med FN och ICC.

Finland har från första början hört till JRR:s ledningsgrupp (Executive Board) och ambassadör Marja Lehto var ledningsgruppens ordförande 2014–2018. Övriga medlemmar i ledningsgruppen är Nederländerna (ordförande), Argentina, Kanada (observatör), Colombia, Republiken Korea, Sverige, Sierra Leone, Schweiz och Uganda samt i personlig kapacitet Athaliah Molokomme, ambassadör (Botswana) och Yasmin Sooka, människorättsaktivist (Sydafrika).

År 2018 inledde Nina Suomalainen arbetet som verksamhetsledare för JRR.

Finland understöder JRR:s verksamhet också finansiellt.

Internationell humanitär rätt

Inom internationell humanitär rätt har utrikesministeriet en roll som ansvarig och samordnare när Finland deltar i arbetet för att utveckla och verkställa den internationella humanitära rätten i diskussioner och samarbete mellan staterna och i samarbete med Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen.

Utrikesministeriet har en arbetsgrupp för internationell humanitär rätt med främsta uppgift att informera om Genèvekonventionerna, utbyta information och följa den humanitära rättens utveckling.

Arbetsgruppen sammanför flera representanter för statsförvaltningen och också för organisationerna.