Utvärderingsrapport 2014:2 Komplementaritet i Finlands utvecklingspolitik och -samarbete: Syntes

Lucien Bäck
Ann Bartholomew

ISBN 978-952-281-211-7 (tryckt)
ISBN 978-952-281-210-0 (pdf)
ISSN 1235-7618

Komplementaritet i Finlands utvecklingspolitik och -samarbete: Syntes

Utvärderingen syftade till att lära av erfarenheterna mellan 2004 och 2012 och utifrån detta föreslå mekanismer för ökad komplementaritet. Utvärderingen bestod av fyra fallstudier. Flera utvärderingsmetoder tillämpades, däribland dokumentgranskning, intervjuer, enkäter och besök i 10 partnerländer.

Finlands utvecklingspolitiska åtgärdsprogram från 2004, 2007 och 2012 hänvisade till komplementaritet som en princip men gav ingen detaljerad definition av begreppet. Finlands insatser var externt komplementära inom multilateralt utvecklingssamarbete och anpassade till nationella utvecklingspolitiska riktlinjer och strategier av partnerländerna. Finland också strävade efter en optimal givarsamordning. Den interna komplementariteten mellan Finlands olika biståndskanaler och -instrument uppmärksammades inte särskilt mycket. De olika instrumenten var till stor del isolerade från varandra och utan ändamålsenliga interna mekanismer för att säkerställa deras komplementaritet. Den stora graden av centralisering i granskningsprocesser och finansieringsbeslut gynnade extern komplementaritet men medförde inte ökad intern komplementaritet.

UM bör utarbeta tydliga riktlinjer, anvisningar och monitorering om komplementaritet på övergripande nivå och decentralisera administrationen av utvecklingssamarbetet. UM bör främja komplementaritet med andra finländska aktörer, t.ex. icke-statliga organisationer och tekniska organ som genomför IKI-projekt.

Nyckelord: komplementaritet, samstämmighet, samordning, Institutionella samarbetsinstrumentet, icke-statliga organisationer