Diplomatisk immunitet och diplomatiska privilegier

Representanter på diplomat- och konsulär nivå har sekellånga hävdvunna privilegier som grundar sig på att de är företrädare "på främmande mark" för ett visst samhälle eller en viss regent, på reciprocitetsprincipen och för en effektiv skötsel av vissa uppdrag.

Specialarrangemangen handlar både om att slå vakt om sändebudets personliga frihet och befria denne från ekonomiska förpliktelser. Det senare gäller närmast beskattningen. I Wienkonventionen konstateras att ändamålet med privilegierna och immuniteten inte är att gynna den enskilde, utan att trygga ett effektivt fullgörande av de uppgifter som åligger beskickningen.  I konventionen bestäms också att samtliga personer som åtnjuter privilegier och immunitet ska iaktta den mottagande statens lagar och påbud.

Beskickningens personal av olika rang

Beskickningens personal har olika rang när det kommer till diplomatiska privilegier och immunitet. Diplomatiska företrädare åtnjuter så gott som fullständig immunitet med avseende på den mottagande statens  domsrätt. Beskickningens administrativa och tekniska personal åtnjuter fullständig immunitet från den mottagande statens domsrätt på strafflagens område, men däremot civilrättslig immunitet endast till den del det gäller åtgärder som vidtagits inom tjänsten. Medlemmar av tjänstepersonalen åtnjuter immunitet från det mottagande landets domsrätt endast till den del det handlar om åtgärder vidtagna inom tjänsten. Sändebudets privattjänare åtnjuter däremot ingen rättslig immunitet från den mottagande statens domsrätt. Familjemedlemmar till beskickningens personal har samma rang som i frågavarande person själv. Med familjemedlem avses i regel företrädarens make och minderåriga barn som bor i samma hushåll.

Immunitet för personer och lokaler

Den diplomatiska företrädaren är okränkbar till sin person och får inte underkastas någon form av anhållande eller frihetsberövande.  Mottagarstaten kan trots immuniteten hindra ett diplomatiskt eller konsulärt sändebud från olaglig verksamhet. Om en diplomatisk företrädare till exempel misstänks för rattfylleri, får man stanna hennes eller hans bil och förhindra dess vidare framfart. Däremot får man inte ålägga henne eller honom att delta i utandnings- eller blodprov. Personer som tillhör beskickningens administrativa och tekniska personal har motsvarande immunitet.

Den diplomatiska beskickningens lokaler, transportmedel, arkiv och kurirpost är okränkbara. Privata lägenheter och transportmedel som tillhör diplomatiska företrädare eller medlemmar i den administrativa och tekniska personalen åtnjuter motsvarande immunitet.  Immunitet innebär till exempel att polismyndigheter inte utan den avsändande statens medgivande får undersöka ett misstänkt brott på beskickningens område eller ta fast en brottsling som tagit sin tillflykt till beskickningen.

Diplomater är befriade från skatt

Diplomatiska företrädare är i regel befriade från samtliga skatter och pålagor som den mottagande staten påför personer eller egendom, med undantag för vissa indirekta skatter, för vilka skattefrihet dock i allmänhet beviljas enligt reciprocitetsprincipen. Beskickningens administrativa och tekniska personal åtnjuter också viss skattefrihet. Därutöver har diplomatiska företrädare rätt att till landet tullfritt införa varor för personligt bruk. Den administrativa och tekniska personalen har rätt att tillfälligt tullfritt införa personligt flyttgods i landet.

Utsända konsulers rang påminner om diplomatiska företrädares. Honorärkonsuler är däremot i praktiken alltid medborgare i stationeringslandet och har varken särskilda privilegier eller diplomatisk dispens. Handlingar och arkiv som gäller honorärkonsuls tjänsteutövning åtnjuter dock diplomatisk immunitet.

Sidansvarig