FN:s specialrapportör: De fattigaste har också rätt till rättvisa

Fattigdom är en komplex företeelse. Det är inte bara brist på inkomst utan också brist på inflytande och rättvisa. Utrikesministeriet ordnade en diskussion kring hur kvinnor och de allra fattigaste ska få tillgång till rättsskydd så att deras levnadsförhållanden ska förbättras. Tillgång till rättvisa (Access to Justice) är ett av de heta samtalsämnena i den internationella diskussionen om mänskliga rättigheter.

Under diskussionen klargjordes var det innebär att ha tillgång till rättsskydd. Foto: Eero Kuosmanen Under diskussionen klargjordes var det innebär att ha tillgång till rättsskydd. Foto: Eero Kuosmanen

Kommissionen Legal Empowerment of the Poor, som leddes av USA:s förra utrikesminister Madeleine Albright och den peruanska ekonomen Hernande de Soto, bedömde i sin rapport i slutet av förra årtiondet att kring fyra miljarder människor i praktiken är utan rättsskydd.

Huvudtalaren vid utrikesministeriets diskussion den 31 januari, Whose Access to Justice? – A Public discussion on Human Rights, Poverty and Gender, var FN:s specialrapportör för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter Magdalena Sepúlveda.

Lovande praxis

Specialrapportör Magdalena Sepúlveda som arbetar i samband med FN:s råd för mänskliga rättigheter har fördjupat sig i tillgången till rättsskydd. Hösten 2012 presenterade Sepúlveda en rapport för FN:s generalförsamling som lyfter fram problemen och möjligheterna när det gäller rättssydd för de allra fattigaste.

Hon talar om "lovande praxis", ett uttryck som den chilenska juristen skapat från det något slitna uttrycket "bästa praxis". Nu pågår ett nytt projekt där man funderar på hur man verkligen kan främja de allra fattigaste människornas möjlighet att påverka sådant på rör dem själva. En brännande fråga också för alla dem som bedriver rättighetsbaserat utvecklingssamarbete.

Fattigdom är inte bara brist på inkomster utan ett komplext människorättsproblem, betonar Madalena Sepulveda. Foto: Eero Kuosmanen Fattigdom är inte bara brist på inkomster utan ett komplext människorättsproblem, betonar Madalena Sepulveda. Foto: Eero Kuosmanen

För Sepúlveda innebär fattigdom inte bara brist på inkomster, det är frågan om ett komplext människorättsproblem. Fattigdom innebär exkludering från samhällets tjänster, diskriminering, att vara utsatt för våld, rättslöshet och att förnekas möjligheten att påverka samhället. Därför betonar Sepúlveda att det inte bara är viktigt med ekonomiska och sociala rättigheter utan alla mänskliga rättigheter måste främjas. Extrem fattigdom är både en orsak till och en följd av brist på mänskliga rättigheter, sammanfattar Sepúlveda.

Kvinnors tillgång till rättsskydd hindras på många olika sätt. Som exempel nämner Sepúlveda rätten att ärva och äga land som kränks både av lagar och traditioner.

Finland betonar kvinnornas och de mest utsattas rättigheter

Utrikesministeriets rättschef Päivi Kaukoranta lyfte fram kvinnors och de mest utsatta grupperna. För att deras rättigheter ska verkställas är det helt centralt att rättsstatsprincipen uppfylls och att rättvisa är tillgänglig för alla. Av den anledningen är stärkandet av mänskliga rättigheter, ökad kunskap om de egna rättigheterna och bättre tillgänglighet centrala aspekter i Finlands utvecklingspolitik.

När det gäller omsättandet av rättsstatsprincipen går arbetet ut på att förbättra rättssystemens funktionalitet och bland annat att motarbeta straffrihet, det vill säga se till att den som gjort dig skyldig till brott åtalas och offren får ersättning.

Ambassadören för mänskliga rättigheter Ann-Marie Nyroos som var ordförande för diskussionen framhöll vikten av att tillgången till rättvisa inkluderas i Finlands prioriteringar angående de mänskliga rättigheterna som utgångspunkt i utvecklingssamarbetet. Om tillgång till rättvisa integreras i det rättighetsbaserade utvecklingssamarbetet stöder de varandra optimalt.
 

YK
ihmisoikeudet
sosiaalinen sukupuoli