Utvecklingsminister Pekka Haavisto: Ingen är dömd till fattigdom
Det är möjligt att resa sig ur fattigdomen och nå toppen. Det tror utvecklingsminister Pekka Haavisto. Under sin första tid som minister vill han fästa uppmärksamhet vid utbildning, som Finland stöder med medel för utvecklingssamarbete.
”Ståndscirkulationen har varit en viktig styrka i det finländska samhället. Genom utbildning har människor som har haft viljan och förutsättningarna kunnat komma långt”, säger utvecklingsministern Pekka Haavisto där han sitter i sitt nya arbetsrum på utrikesministeriet.
Han framhåller att Finland förutom basundervisning också kunde stödja yrkesutbildning och högskoleutbildning i utvecklingsländer.
Haavisto berättar om universitet i utvecklingsländer där studerandena inte har tillgång till internet och där man studerar med hjälp av böcker från 1960-talet.
”Det gör mig rasande att de kommit till en skola, men ändå inte får tillgång till kunskap”, säger han. ”Om vi kan hjälpa till här så skulle det vara en stor sak. Utvecklingsländerna behöver egen utbildad befolkning. Man brukar säga att man inte ska ge den fattige fisk utan hellre ett metspö och lära honom att fiska.”
I Somalias huvudstad Mogadishu arbetar turkiska rörmokare eftersom de somaliska rörmokarnas kunskaper inte räcker till.
”Jag fick höra att de inte hade några rör i sin skola att öva sig på.”
Bräckliga stater på framfart
Riksdagsledamot Pekka Haavisto utnämndes till utvecklingsminister mitt i regeringsperioden när Heidi Hautala avgick från uppdraget. Haavisto anser att Hautalas utvecklingspolitiska linje var hela regeringens linje och att det är en bra linje. Det kommer inte att ske några stora förändringar på det området.
När regeringsperioden börjar gå mot sitt slut kommer världens bräckliga stater, demokratistöd och de nya globala utvecklingsmålen att bli allt mera aktuella.
Haavisto kommer också att uppmärksamma utrikesministeriets gemensamma teman: utvecklingsmålen efter 2015 och fredsmedling.
”Finland deltar aktivt i beredningen av de nya utvecklingsmålen efter 2015 och vi har i Pertti Majanen en fantaktisk representant i ledningen för FN:s kommitté för finansieringen av hållbar utveckling. Det nordiska samarbetet och hela det internationella samarbetet kommer att vara intensivt.”
Förutom de här temana kommer tillgodoseendet av kvinnors och flickors rättigheter och verkställandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 ”Kvinnor, krig och säkerhet” att vara en prioritet.
Användningen av anslagen för utvecklingssamarbetet måste övervakas strängt
Intäkter från handeln med utsläppsrätter har höjt Finlands utvecklingsanslag så att de godkända utbetalningarna 2013 kommer att överskrida 0,6 procent av BNI.
Eftersom det förekommer fördröjningar inom projekten kommer den verkliga procenten inte att stiga riktigt så högt. EU har fastställt 0,7 procent av bruttonationalinkomsten senast 2015 som gemensamt mål.
Utvecklingsministern tycker inte att målet är omöjligt, men inte heller enkelt att uppnå.
”Det skulle krävas en stabilare och bättre ekonomisk situation i vårt samhälle och en stark gemensam vilja att uppfylla vår plikt för att vi ska uppnå målet. Siffrorna gällande arbetslösheten och ekonomin är inte optimala och konkurrensen om de knappa resurserna är hård”, konstaterar ministern.
Under den senaste tiden har det varit mycket tal om utvecklingssamarbetets öppenhet. Den nya ministern funderar om det skulle fungera med ett slags ”röd knapp” som vem som helst som anar missbruk inom utvecklingssamarbetet kunde trycka på för att meddela om saken.
En sådan här whistleblowing-funktion blir allt vanligare runt om i världen. Haavisto tycker att förvaltningens genomskinlighet är mycket viktig och hoppas att den ska bli ännu bättre.
Enligt utvecklingsministern ska utvecklingsanslagen övervakas strängt, precis som ”vad som helst som finansieras av skattebetalarna”. Pengarna ska gå dit man planerat att de ska gå.
Ett projekts finansiering måste omvärderas om pengarna inte når rätt adress.
Haavisto som också verkat som särskilt sändebud på Afrikas horn oroar sig också över en annan sak: ”Det händer att krig och krigshändelser sveper med sig utveckling, investeringar och stödprojekt. Det här är risker som vi ändå måste ta ibland.”
Som minister mottog Haavisto sina två första samtal från Afrika, från Darfur och Uganda. Förutom att gratulera ville de som ringde också veta vad man till näst kan göra i fredsprocesserna på Afrikas horn. Både i FN och i Afrikanska unionen är Finland känt som en aktiv fredsbyggare och Haavisto är beredd att främja Finlands roll som fredsmedlare också som minister.
Förnyelse behövs alltid
Som medlem av riksdagens utrikesutskott har Haavisto lagt märke till att det sken av mystik och glamour som tidigare omgett utrikesförvaltningen nu har förskinrats och att arbetet blivit vardagligt. Medborgarnas och frivilligorganisationernas roll i utrikespolitisken har dessutom vuxit.
Till exempel de senaste avtalen om begränsningar gällande vapen har kommit till på initiativ av frivilligorganisationer.
Haavisto har återvänt till sitt gamla arbetsrum efter en paus på 14 år. Han var utvecklings- och miljöminister under åren 1995–1999.
”Den största överraskningen här är den nya mattan”, säger han sin elfte arbetsdag som utvecklingsminister i Jyrki Katainens regering.
”Utrikesministeriet har en bra och dynamisk personal”, berömmer han och uppmuntrar personalen till öppenhet och mod att se saker på nya sätt.
”Det är alltid bra med en viss förnyelse i tankesätt och vanor. Det finns inte ett rätt sätt att sköta ärenden på.”
Haavisto som rest mycket i Afrika säger att han ofta stött på hur olika det europeiska och det kinesiska sättet att tänka är.
”Afrikanerna säger att européerna ser alla kontinentens negativa sidor medan kineserna uppmuntrar afrikanerna att se hur mycket saker och ting gått framåt under de senaste 30 åren.”
Haavisto vill gärna upprätthålla en positiv attityd: ”Ingen är dömd till fattigdom. Saker kan bli bättre genom god hushållning och god förvaltning. Inte heller vi får tänka på biståndsmottagarna som eviga offer och förlorare. En dag kanske vi är jämnstarka i allt.”
Pirjo-Liisa Heikkilä