Utrikesminister Tuomioja i sin julhälsning: Den för Finland viktiga sammanhållningen inom EU bibehölls
I fjol vid denna tidpunkt var jag tvungen att konstatera att man under Italiens ordförandeskap inte lyckats komma överens om Europeiska unionens konstitutionella fördrag. Lyckligtvis försjönk man inte i en alltför djup krisstämning utan fortsatte sökandet efter en lösning under Irlands ordförandeskap. Till följd av detta arbete undertecknades fördraget om en konstitution för Europa i slutet av oktober i Rom, ett fördrag som till största delen överensstämmer med Finlands intressen och tillfredsställer våra krav. Vi lyckades driva igenom frågor som är viktiga för oss och inom utrikes- och säkerhetspolitiken bibehölls sammanhållningen inom unionen.
Ett stort arbete som ännu återstår är att styra ratificeringen av det konstitutionella fördraget i alla 25 medlemsstater så att det kan träda i kraft under Finlands ordförandeskap hösten 2006. Även i bästa fall bör man vara beredd på förseningar, men en eller två motgångar får inte innebära att hela projektet går i stöpet. Då EU även i övrigt står inför stora utmaningar, inte minst med tanke på framtida utvidgningar, kommer vi att ha fullt upp att göra.
I tisdags godkände riksdagen statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse, vid vars beredning även utrikesministeriet i betydande utsträckning deltog. Redogörelsen kännetecknas av en säkerhetsbild i förändring. Trots att det utvidgade säkerhetsbegreppet inte är någon ny sak, bedöms förändringarna i vår omgivning i utredningen betydligt mera övergripande än tidigare. Till följd av detta måste även den politik som påverkar vår säkerhet vara övergripande och konsekvent. Andra politikområden än den traditionella utrikes- och säkerhetspolitiken, såsom utvecklingspolitiken och människorättspolitiken eller handelspolitiken och kontrollen över globaliseringen har en ständigt växande betydelse för säkerhetspolitiken.
Enbart anpassning och underkastelse är varken Finlands eller utrikesministeriets strategi, utan vi försöker påverka globaliseringens randvillkor och finna nya samarbetsparter. Ett initiativ i denna anda är den Helsingforsprocess som inletts tillsamman med Tanzania och som kommer att nå sin kulmen i Helsingforskonferensen i september 2005. I vissa bedömningar i offentligheten har man nedvärderat arbetet i anknytning till kontrollen över globaliseringen. Det står emellertid alldeles klart att bekämpningen av de existerande hoten förutsätter ett så omfattande multilateralt samarbete som möjligt, inget land undantaget. Dessutom kräver en hållbar bekämpning av hoten även ett enträget påverkande av bakgrundsfaktorerna till och med under flera årtionden. Resultaten av detta arbete syns inte genast och figurerar inte i rubrikerna.
Jag vill önska alla läsare en god och fridfull jul.