Fred är en jämställdhetsfråga
Allt fler asylsökande är kvinnor, och sexuellt våld är ofta en bidragande orsak till att kvinnor flyr. Situationen har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar, skriver Finlands utrikeshandels- och utvecklingsminister Lenita Toivakka och Sveriges biståndsminister Isabella Lövin.
I februari 2016 fick flyktingsituationen i Europa ett nytt drag som uppmärksammats mycket lite: antalet kvinnor och barn som söker asyl i Europa är nu större än antalet ensamkommande män.
Ännu förra sommaren var sju av tio flyktingar män som reste ensamma. Nu är över hälften av de som söker asyl kvinnor eller barn.
Under konflikter ökar alltid våldet mot kvinnor, sexuella övergrepp, utnyttjande och prostitution. Samtidigt försämras hälsovården då det råder brist på tjänster, mediciner och personal eller då infrastrukturen förstörs.
När kvinnor flyr de konfliktdrabbade områdena innebär det tyvärr sällan att de skulle bli kvitt det hot mot sin självbestämmanderätt eller mot sin hälsa som bottnar i bristande jämställdhet. Det har vi senast bevittnat i samband med kriserna i Mellanöstern.
Kvinnorna upplever nämligen våld, utnyttjande och trakasserier under alla skeden av flykten, också efter att de anlänt till Europa. De kan till exempel tvingas till sex av människosmugglare, säkerhetspersonal eller andra flyktingar för att alls få resa.
Kvinnor berättar att de sällan erbjuds skydd och nödvändig service i samband med i samband med flykten, vilket stödjs av bedömningar från internationella organisationer I intervjuer som organisationerna utfört med flyktingar berättade alla kvinnor om hot och otrygghet. På grund av behovet av sanitetsutrymmen, mat, trygga platser att vila och andra basbehov är situationen särskilt svår för kvinnor som är gravida eller ammar. Kvinnor med funktionsnedsättningar har det speciellt svårt eftersom risken för att de ska utnyttjas är mångfaldig samtidigt som de diskrimineras och har ännu svårare att få grundläggande service och skydd.
Sexuellt våld under konflikter har kommit upp på den politiska dagordningen på ett tydligare sätt under senare år. Problemet är ändå fortfarande ytterst allvarligt och den totala omfattningen känner vi inte till. Det är främst kvinnor och flickor som drabbas, men också män och pojkar utsätts.
År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Denna resolution och de sju resolutioner om samma ämne som följt den utgör en normativ grund för att kvinnors rättigheter under konflikter ska förbättras och att kön ska beaktas i frågor som rör fred och säkerhet.
Resolutionerna efterlyser skydd av kvinnor i konflikter, avskaffande av straffrihet för våldsdåd och aktivt deltagande av kvinnor i krishantering, fredsförhandlingar och fredsbyggande.
Nu är det mera aktuellt än någonsin att verkställa resolution 1325, handlingsplanen från Peking om kvinnors rättigheter och handlingsplanen från Kairo om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. FN:s kvinnokommissions möte i New York i mars erbjuder en god möjlighet att blåsa nytt liv i verkställandet av dessa. Ett tema för mötet i år är våld mot kvinnor. Det är ett utbrett fenomen i alla samhällen, också i de nordiska länderna. Våld och hot om våld förhindrar ofta att kvinnors rättigheter förverkligas.
Sverige är sedan i januari ordförande i initiativet Call to Action, som syftar till att förbättra hur könsrelaterat våld hanteras vid humanitära kriser. Frågan är oerhört viktig i en tid när miljontals människor är på flykt. Hittills har över 50 länder och organisationer anslutit sig till initiativet, vi uppmanar fler aktörer att delta i arbetet mot könsrelaterat våld.
Finland och Sverige har länge arbetat för jämställdhet och för kvinnors och flickors rättigheter. Sveriges feministiska utrikespolitik och Finlands nya utvecklingspolitiska strategi lyfter kraftfullt fram kvinnors rätt att leva ett liv fritt från våld och utnyttjande och att fatta beslut angående sina egna liv. I denna helhet ingår rätten till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och att delta i beslutsfattande som rör fred och fredsbyggande.
Dessa mål styr våra länders bilaterala utvecklingspolitik och vi driver deras verkställande också i det internationella samarbetet bland annat i FN, Världsbanken och i EU. Att trygga kvinnors och flickors rättigheter handlar om mänskliga rättigheter och vi tror att det är vägen till hållbar fred.
Lenita Toivakka
Isabella Lövin
Artikeln publicerades ursprungligen i Hufvudstadsbladet 9.3.2016