Ambassadör lär sig tålamod i Kabul
Finlands ambassadör i Afghanistan Ari Mäki följer med världspolitiken från första parkett, det vill säga i Kabul, men han är inte rädd. Presidentvalet i april kommer att visa vilken väg det bräckliga landet väljer.
”Hur vågar du åka dit?”
Den frågan har Ari Mäki fått så många gånger att han nästan tröttnat på att besvara den, sedan vintern 2013 då han berättade för sina vänner och kollegor att han skull bli ambassadör i Afghanistan.
I början av maj lämnade han det vackra Rom med sitt fridfulla diplomatkvarter Parioli bakom sig, och flyttade in i mitten av Kabul med dess vägspärrar, taggtrådar och betongmurar.
Trots omfattande säkerhetsåtgärder händer det att de värsta farhågorna besannas ibland. Fredagen den 17 januari 2014 sprängde en självmordsbombare sig i luften framför restaurangen Taverna du Liban, som ofta besöks av utlänningar. Därefter rusade två beväpnade män in i restaurangen och började skjuta ner kunderna. Över tjugo personer dog, bland dem IMF:s landschef Wabel Abdallah och flera FN-anställda.
Vid tiden för dådet befann sig Ari Mäki på semester i Zanzibar och han fick veta om händelsen via sms av kollegor på ambassaden. Bland de döda fanns nära bekanta till honom.
”Taverna du Liba var ett andningshål i Kabul som alla kände till, det var en oas och en mötesplats. När vår beskickning hade rekreationsdag åt vi lunch där. Terrordådet var en stor chock för det internationella samfundet. Säkerhetsåtgärderna skärps och vi får allt mindre möjligheter att röra oss utanför våra hem och ambassaden”, berättar Mäki.
Ändå känns Kabul som en bra stationeringsort. Det är få saker i Afghanistan som har överraskat Mäki i någon större utsträckning. De tre och ett halvt år som han har tillbringat i Teheran gav ett slags försmak av grannlandet, som är både språkligt och kulturellt besläktat.
Lanskapen är också rätt lika: karga, branta bergstrakter men också prunkande grönska.
”Kabul är känt för sina rosor. De finns överallt, i parker och vid gatorna är det fullt av dem”, säger Mäki.
Finland stannar i Afghanistan
Enligt Mäki avgörs Afghanistans framtid år 2014. Och presidentvalet den femte april förlöper lyckligt ser de kommande åren ljusare ut. Om valet misslyckas och förlorarna inte erkänner valresultatet kan det bryta ut konflikter mellan etniska grupper.
De utländska truppernas närvaro är också avgörande. Afghanerna är osäkra på om de klarar sig utan stöd utifrån.
”Afghanerna frågar ofta vad som ska hända med dem när vi drar oss ur år 2014. Jag brukar betona att Finland kommer att stanna i Afghanistan”, säger Mäki.
Finlands utvecklingssamarbete med Afghanistan ökar, och i år stiger stödet till 30 miljoner. Den finska representationen som finns i huvudstaden Kabul har fått förstärkning av två biståndstjänstemän, som därmed är fyra till antalet.
Finland har ett bilaterat partnerskapsavtal med Afghanistan. Det ingicks år 2013 när Afghanistans president Hamid Karzai besökte Finland.
Tålamod behövs
Med utvecklingssamarbetet strävar Finland efter att främja mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati, god förvaltning och ekonomisk tillväxt i Afghanistan.
”Kvinnorna i Afghanistan är en outnyttjad resurs.”
År 2011 satte Finland tillsammans med Sveriges Afghanistankommitté igång ett program som stödjer jämställdhet och i synnerhet flickors skolgång. Programmet är koncentrerat till landsbygden i 24 nordafghanistanska distrikt, där man grundar sammanlagt 120 byskolor.
Inom många samhällssektorer blev man tvungen att börja om från noll när talibanernas femåriga regim tog slut år 2001. I Afghanistan har man krigat i 35 års tid och landet är ställvis ett krigsfält fortfarande.
”Nu behövs strategiskt tålamod. Man kan inte förutsätta att landet är klart efter dryga tio år och att biståndsgivarna kan åka hem. Vi måste fortsätta med arbetet, och i ett bräckligt land måste man vara beredd på bakslag”, säger Mäki.
Förändringen sker långsamt men riktningen är den rätta. Idag börjar så många som 97 procent av barnen skolan, och den förväntade livslängden har stigit till 49 år. Ungefär hälften av hushållen har tillgång till rent vatten.
Afghanerna själva ser bättre hur utvecklingen gått framåt, jämfört med diplomaterna som bara stannar i landet några år.
”Det kan hända att diplomater bedömer länders utveckling i ganska kritiska ordalag eftersom vi ser landet under en så kort tid. Det kan leda till en viss pessimism. Om man skulle tillbringa tio år i Kabul skulle man se den svindlande utveckling som afghanerna själva pratar om.”
Men utmaningarna är fortsättningsvis stora. Enligt Mäki bör Finland vara med och utveckla Afghanistan och se till att landet inte återgår till att vara en grogrund för terrorister. Säkerheten reflekteras också på vårt eget land.
På världspolitikens första parkett
Och så var det säkerhetssituationen. När tjänsten som ambassadör i Kabul var ledig under sensommaren 2012 hade Mäki inte många medtävlare.
Han förstår varför Kabul inte gör så många entusiastiska: familjen och rädslan ställer till med hinder.
”Det här är inte en stationeringsort dit man tar partner och barn med sig. Och livsrummet är begränsat. Man måste ha en sund attityd, ett öppet sinne och inte vara rädd för svårigheter för att kunna komma hit.”
Å andra sidan kan man också förundra sig över att en stationeringsort som är så intressant ut internationell politisk synvinkel inte intresserar.
Ari Mäki anser att Kabul är en utmärkt utsiktsplats över internationell diplomati. Man kan säga att det handlar om navet i Finlands säkerhets- och utvecklingspolitik, och på lång sikt kommer landet också att vara intressant vad de ekonomiska relationerna beträffar.
”Nog förundrar jag mig över att platsen inte intresserar fler. Kabul är en givande arbetsplats, här råder tätt samarbete och en positiv arbetsanda”, sammanfattar han.
Normalt brukar utvecklingssamarbetsuppdrag ha 8-10 sökande.
Laura Rantanen
Artikeln ingår i en serie intervjuer med diplomater i länder som är viktiga för Finlands utvecklingssamarbete. De kommer att publiceras ungefär en gång i månaden.