Finland arbetar för ökad konsekvens inom utvecklingspolitiken

Utrikeshandels- och utvecklingsminister Paula Lehtomäki vid utvecklingspolitiska kommissionens seminarium den 17 februari 2005

Sammandrag

Utrikeshandels- och utvecklingsminister Paula Lehtomäki erkände att det fortfarande återstår mycket att göra för att öka konsekvensen inom Finlands utvecklingspolitik, trots att man under de senaste åren har länkat samman främjande av utveckling, säkerhet och handel. Lehtomäki talade vid utvecklingspolitiska kommissionens seminarium och kommenterade samtidigt det utlåtande som kommissionen nyligen avlåtit om regeringens utvecklingspolitik.

Utan fred kan inget land utvecklas och å andra sidan förebygger avhjälpande av orättvisor och fattigdom många säkerhetshot. Den mångfacetterade relationen mellan säkerhet och utveckling är särskilt uppenbar i så kallade bräckliga stater, med vilket man avser länder som lider av konflikter eller som håller på att återhämta sig från sådana. De förmår inte ansvara för den allmänna säkerheten eller övervaka sina gränser, det förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna, makten fördelas ojämnt och statens sätt att sköta sin ekonomi är bristfällig. Enligt Lehtomäki lever över 14 procent av världens befolkning och en tredjedel av alla som lever under fattigdomsgränsen i sådana bräckliga stater.

Av utvecklingssamarbete och utvecklingspolitik som riktar sig till sådana bräckliga stater krävs därför exceptionellt stort engagemang och långsiktighet. Som ett exempel på sådana länder gav minister Lehtomäki Nepal, som är ett av Finlands långvariga partnerländer. Den våldsamma krisen, som pågått i över åtta år, och regeringens oförmåga att finna en fredlig lösning på den har lett till 11 000 människors död och förstörd infrastruktur till ett värde av flera miljarder. Landets ekonomiska tillväxt är haltande och den offentliga sektorns investeringar är i stort sett beroende av utomstående finansiering. Trots att det ännu inte råder hungersnöd i landet finns det många internflyktingar och hundratusentals nepaleser har tvingats söka sig en utkomst i utlandet. Trots problemen bör det internationella samfundet enligt Lehtomäki inte överge Nepal, eftersom detta bara skulle leda till ännu större lidande bland oskyldiga civila.

Finland stöder vattenförsörjning och förbättrade sanitära förhållanden på den nepalesiska landsbygden och förbättrar på detta sätt den fattiga befolkningens levnadsförhållanden. Trots de rådande oroligheterna har man lyckats med detta. Det projekt som Finland stöder inom utbildningssektorn har haft en betydande effekt och skapar för sin del förutsättningar för en förändring.

När det gäller handel och utvecklingspolitik betonade Lehtomäki en mera omfattande påverkan av utvecklingen än bara genom sedvanlig handelspolitik. Man måste även stöda reformer som främjar partnerländernas ekonomi, förvaltning, lagstiftning och infrastruktur. Samtidigt bör partnerländerna själva bära ansvaret för utvecklingen av sin ekonomiska verksamhetsmiljö inom ramen för sitt nationella program för att minska fattigdomen.

När det gäller handelspolitik är Finland en del av Europeiska unionen och åtgärder som inverkar på det gränsskydd som består av tullar och kvalitetskrav vidtas genom gemensamma beslut. Ett bra exempel är EU:s åtagande att gradvis ge de minst utvecklade ländernas produkter fritt marknadstillträde före år 2010.

Utrikesministeriet söker tillsammans med andra aktörer även nya metoder för att utveckla affärspartnerskap mellan det finländska och partnerländernas näringsliv. Som ett exempel på detta berättade Lehtomäki om sin resa till Tanzania tillsammans med representanter för över tjugo finländska företag. Företagens stora intresse och responsen visar att statsmakten för sin del kan inverka på utvecklingen av handeln mellan Finland och Tanzania. Tanzania har under de senaste åren genomfört betydande reformer. Den privata sektorns verksamhetsförutsättningar har förbättrats. Budgetstödet, som även Finland ger Tanzania, har möjliggjort en rationell ekonomisk politik, då landet inte längre har varit tvunget att förlita sig på dyra lån för att finansiera sin budget. På detta sätt har man kunnat inrikta medel på bland annat grundutbildning och vägbyggen.