Kartläggning av Serengeti banade väg för senare projekt
En hop finska yrkeskartläggare åkte till norra Tanzania i början av 1970-talet. Kartläggningen av Serengetiområdet hörde till sin tids största projekt, och var en banbrytare för konsultprojekt inom utvecklingssamarbetet.
Finland började sitt bilaterala utvecklingssamarbete med den unga staten Tanzania i slutet av 1960-talet. År 1969 bad landet om hjälp med uppdateringen av sitt kartverk.
I Finland fanns både kunnande och vilja att anta utmaningen. År 1971 åkte konsultkoncernen Finnmap & Soilwater iväg för att kartlägga den världsberömda naturparken Serengeti och dess omgivningar.
Leoparder på fältarbete
Arbetet leddes av tolv finländska lantmätarexperter, som hade väldigt begränsad erfarenhet av att arbeta i afrikanska omständigheter. Men samarbetet med den lokala arbetskraften – skrivarna, mätningsmännen och assistenterna – gick smidigt.
Däremot fick projektledaren Sven Wik gråa hår av den stränga övervakning som verksamheten utsattes för av övervakningsgruppen i Finland. Bland annat kunde man inte få en parkeringsbot på 35 mark ersatt. Också Tanzanias kartinstitution följde noga med hur arbetet framskred, ibland otåligt.
På fältet levde man enkelt lägerliv och det var svårt att få tag i rent vatten. Ofta blev man mer bekant med vilda djur än man hade önskat.
”På nätterna förde lejonen oljud med sina ungar mellan tälten, och en gång hoppade en leopard upp på bilens reservdäck och åkte med som fripassagerare. Då var stämningen i bilen en aning rastlös”, berättar tekniker Erkki Siitonen.
Internationellt erkännande
Efter fältskedet ritades kartor på prov i Finland. Tanzanier samlade ihop namnbeståndet till dem. Samtidigt utbildades tre tanzaniska kartläggningsstipendiater i Finland.
Arbetsgruppens andel av projektet avslutades i och med att de färdiga kartbladen skickades till Tanzania år 1975. De kunde inte tryckas förrän Finland skaffade Tanzania nödvändiga tryckmaterial år 1978, varför hela projektet slutfördes först då.
Projektet och det finska kartläggningskunnandet fick omfattande internationellt erkännande.
Situationen sämre idag
För Tanzania var projektet ett steg närmare kartläggning av naturresurserna och infrastrukturens utveckling. Kartorna har säkert också bidragit till skyddet av Serengetis naturpark och därmed till Tanzanias turism.
Vilka effekter projektet har haft på utvecklingen förblir oklart. Det har inte bevisats hur mycket kartorna i verkligheten har utnyttjats.
Syftet med projektet var också att förstärka Tanzanias kartinstitutions kapacitet att utvecklas på egna villkor. Men man kan inte säga att någon kartläggning ens skulle existera i dagens Tanzania: gamla kartor har inte uppdaterats och nya har inte utarbetats. Det lilla kunnande som fanns har försvunnit utomlands. Läget är till och med sämre än på 1970-talet, då branschen fick ta emot mycket utländskt stöd.
Vid geografiska institutionen i Dar es Salaams universitet har man slagit vakt om gamla, användningsdugliga kartblad av Serengeti.
Sammanfattningsvis kan man säga att kartläggningen av Serengeti, som lyckades utomordentligt väl sett ur samtidens perspektiv, effektivt verkar ha banat väg för kommande, ännu större konsultprojekt inom utvecklingssamarbetet.
Kaarle Kurki
Skribenten är politices magister och har i sin pro gradu(Linkki toiselle web-sivustolle.) (avautuu uuteen ikkunaan)-avhandling granskat Finlands och Tanzanias utvecklingssamarbetes historia på projektnivå.
Artikeln ingår i en serie på tre som handlar om Finlands och Tanzanias utvecklingssamarbetes historia.