Pasi Hellman tror på utvecklingsfinansiering

Pasi Hellman är den första finländaren som leder den nordiska utvecklingsfonden Nordic Development Fund (NDF). Han är fascinerad av utvecklingsfinansiering eftersom den förenar ekonomi och utvecklingspolitik.

Pohjoismaisen kehitysrahaston toimitusjohtaja Pasi Hellman. Kuva: Paula Toivanen "Den offentliga finansieringen är ett slags såddkapital som lockar privat finansiering till projekt som har att göra med klimatförändringen", säger vd:n för Nordiska utvecklingsfonden Pasi Hellman. Foto: Paula Toivanen

Pasi Hellman tar emot i sitt soliga arbetsrum på Fabiansgatan i Helsingfors. I snart ett år har han varit direktör för NDF. Trots att det är svårt att göra arbetet bättre än föregångaren, anser Hellman att fonden ytterligare borde hävda sina straka sidor inom verksamhetsfältet.

”Nordic Development Fund har en egen liten nisch inom klimatfinansieringen. En av våra absoluta fördelar är att vi är en liten och smidig fond. Vi kan fokusera på projekt med mikro- och småföretag, som till exempel Världsbanken är helt för stor för”, säger Hellman.

Den 46-åriga ekonomie doktorn från Handelshögskolan i Åbo kom till NDF efter en lång karriär vid utrikesministeriet och i olika utvecklingsbanker. Intresset för utvecklingsfinansiering väcktes under Hellmans första uppdrag på utrikesministeriet vid enheten för utvecklingsbanker.

”Pengarna och politikens gemensamma inflytande är naturligtvis större än någondera enskilt. Inom den här branschen kan man få till stånd mycket mera än om man bara håller sig på en politisk nivå.”

Den gemensamma multilaterala fonden grundades 1989 och ägs av de nordiska utrikesministerierna. Verksamheten finansieras genom ländernas utvecklingsmedel och genom återbetalningar av mottagarländerna. I början beviljade fonden främst lån, men 2009 förnyades verksamhetsprinciperna och NDF övergick till en donationsbaserad finansieringsmodell.

I och med förändringen kom klimatet i fokus. Nu finansierar NDF främst projekt i utvecklingsländer med syfte att åtgärda och avvärja problem som uppstår på grund av klimatförändringen.

”Genom den donationsbaserade finansieringen kan vi garantera olika slags verksamhet och flera olika slag av projekt”, berättar Hellman.

Miljöskuldsättningen måste bromsas

Enligt miljöorganisationen WWF lever världen nu på skuld eftersom miljöns bärkraft redan har överskridits det här året. Det oroar Hellman. Han anser ändå att det inte är omöjligt att minska eller till och med betala tillbaka miljöskulden, men det ställer stora krav på industriländerna.

”Det är enkelt att tala om miljöskulden och undervisa andra i hur man borde agera. Men man måste ändå börja i hemlandet. Vi kan inte säga åt utvecklingsländerna att nu måste ni bromsa farten, när vi inte har gjort det själva och just därför har utvecklats.”

Hellman konstaterar att utvecklingsländernas väg mot utveckling inte kan vara likadan som den varit i dagens industriländer med tanke på jordklotets bärkraft. Jordens resurser räcker inte till.

”Här kommer till exempel den nya teknologon och energieffektivitet in i bilden. Kanske kan vi med hjälp av dem garantera en utvecklingsväg som sparar naturens resurser. Den sortens projekt fokuserar NDF på i de länder som har sämst förutsättningar att bekämpa klimatförändringen.”


Från givare till mottagare

Kritiken mot bistånd i form av pengar är nuförtiden relativt utbredd, torts att folks stöd för utvecklingssamarbetet förblivit stabil. Konstellationerna mellan och inom stater har ändå förändrats och Hellman funderar vad begreppet utvecklingsland egentligen betyder idag.

”Kina kommer snart att vara världens största ekonomi och samtidigt ett utvecklingsland. Situationen har vänt också på det sättet att det i många medelinkomstländer finns numerärt mera fattigdom är i låginkomstländer. Har då inte medelinkomstländerna ett större ansvar för sina egna fattiga?”

Enligt Hellman är det att Europa och USA betalar den största delen av biståndet inte hållbart i längden. Han tror att gränserna för vad som räknas som utvecklingssamarbete kommer att bli allt suddigare och att biståndsgivarna och mottagarna kommer att byta roller.

”Till exempel stödpaketet till Grekland påminner på flera sätt om bistånd. Det är utomstående hjälp till en suverän stat. Skillnaden är den att det dikterats strikta villkor för stödet till Grekland. Det finns ingen som säger att man måste respektera Greklands ägarskap. Tvärtom!”

I utvecklingspolitiken betyder ägarskap att mottagarlandet har rätt och ansvar att besluta om sin egen utveckling.

Att diskutera grundläggande frågor är inte lätt, men det är det som får Hellman att stiga upp och gå till jobbet varje dag. Han tror på utvecklingsfinansieringen.

”Det är fint att få arbeta med sådana frågor som har en positiv effekt och som för utvecklingen framåt. I det här arbetet känns det som att man har något att ge i frågor som gäller hela världen.”
 

Paula Toivanen

ilmastonmuutokset
ympäristö