Ett kvartssekel av diplomatiska förbindelser med östliga partnerskapet och Centralasien

Från och med februari månad år 1992 knöt Finland diplomatiska kontakter med Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Georgien, Azerbajdzjan, Armenien, Uzbekistan, Turkmenistan, Kazakstan, Kirgizistan och Tadjikistan. År 2017 firas dessa diplomatiska förbindelsers 25-årsjubileum.

Laura Reinilä (till höger).

I medlet av december 1991 skulle tjänstemannen vid Finlands utrikesministerium Laura Reinilä göra ett utkast till nyårshälsning med Sovjetunionens president Michail Gorbatjov som mottagare. Men några dagar senare meddelade Gorbatjov i ett tv-sänt tal att Sovjetunionen upphör att existera. Sovjetunionens ambassadör i Helsingfors besökte riksdagen för att informera utrikesminister Paavo Väyrynen om att det sovjetiska utrikesministeriet hade lagts ner.

Laura Reinilä kom att delta när diplomatiska förbindelser skulle upprättas med de länder som blev självständiga, eller som återfick sin självständighet, efter Sovjetunionens sönderfall. Från och med februari månad år 1992 knöt Finland diplomatiska kontakter med Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Georgien, Azerbajdzjan, Armenien, Uzbekistan, Turkmenistan, Kazakstan, Kirgizistan och Tadjikistan. År 2017 firas dessa diplomatiska förbindelsers 25-årsjubileum.

Länderna som nuförtiden ingår i EU:s östliga partnerskap är Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland.

KSSE-värdskapet

Ashgabat. Bild: Kuva: Tuula Yrjölä.

Reinilä funderade tillsammans med sakkunniga från Helsingfors universitet på vilka finska namn man skulle använda om de nya självständiga staterna. De kom fram till att vedertagna finskspråkiga namn skulle användas, om sådana fanns. Sådana var bland andra Vitryssland, Kirgisia (Kirgizistan) och Grusien. Grusien fick snabbt byta namn till Georgien på landets invånares begäran, eftersom Grusien var det ryska namnet.

"Kirgisia fick det bli på finska, av det enkla skäl att vi finnar inte riktigt kunde uttala Kyrgysztan", förklarar Reinilä.

Finland stod värd för KSSE-toppmötet i juli 1992. Processen med upprättandet av de nya diplomatiska förbindelserna knöts samman med toppmötesberedningen. Finland beredde samtidigt diplomatiska relationer och anslutning av de nya staterna till konferensmedlemmar. Som slutaktens depositariestat låg det i Finlands intresse att de självständiga staterna med sina underskrifter förband sig till slutakten och dess principer.

Man introducerade samarbetsdokument och arbetssätt för de blivande KSSE-medlemmarna. En tjänstemannadelegation åkte till Centralasien och delade ut KSSE-litteratur till värdarna.

"Sovjetunionen sade sig ha delat ut fem miljoner exemplar av KSSE-slutakten till sina medborgare, men det var åtminstone en av delegationerna i Helsingfors som tackade för att de hade fått bekanta sig med slutakten dagen innan den undertecknades", minns Reinilä.

Relationerna började skötas direkt med de nyblivna självständiga staternas huvudstäder, istället för via deras ambassader i Moskva.

"När vi besökte Tasjkent i maj 1992 fick vi veta att vi var ungefär den åttionde officiella delegationen som besökt staden efter årsskiftet. Finland var bekant överallt, främst tack vare Valios ost och andra finska produkter."

Blombukett i Kiev

Republikens president Mauno Koivisto förberedde värdskapet för KSSE-toppmötet under sina arbetsbesök till Kiev och Minsk i maj 1992. I Minsk togs den finska delegationen emot av en stor del av regeringen. Vid en middag i mindre skala, som Koivisto var värd för, satt Reinilä bredvid Vitrysslands försvarsminister.

"Han undrade vilket som var mitt ministerområde."

På hösten efter toppmötet besökte Koivisto Centralasien.

Om det fanns en del att tillägga i finländarnas kunskaper om de nya staterna, så fanns det också luckor i de lokala myndigheternas kännedom om sina egna länder.

"Tadzjikistans utrikesminister berättade att hans land är rikt tack vare silverfyndigheter, men det hade man inte hört ett ord om under Sovjettiden."

Senare tjänstgjorde Laura Reinilä som ambassadör i Kiev, under åren 2003-2007.

"Mitt kreditivbrev överräckte jag till president Leonid Kutjma på min födelsedag. Då överraskade han mig med gratulationer och en blombukett. Ännu i år, 2017, fick jag ett gratulationssamtal från Kiev på min födelsedag tack vare att händelsen visades i tv då."

När Reinilä var ambassadör i Kiev upplevde hon en positiv stämning när utvecklingen gick mot mera frihet och öppenhet, och relationerna till statsförvaltningen blev mindre komplicerade.

"Jag fick leva i en mycket europeisk stad med ett stort kulturutbud."

Men det visade sig vara svårt att förverkliga de utlysta reformerna och misslyckanden förekom.

Under sina sista tjänsteår, 2011-2015, var Laura Reinilä knuten till utrikesministeriets Östavdelning där hon arbetade med rättsstatsprojekt i Centralasien.