Befolkningsräkningen i Myanmar blir grund för reformer

Befolkningsräkningen i Myanmar blir grund för reformer

För ett år sedan utförde Myanmar sin första befolkningsräkning på 30 år. Finland understödde det jättelika företaget, som nu utgör grunden för Myanmars utvecklingsplaner. Det svåraste med befolkningsräkningen var frågor om etnicitet. När det gäller ungefär en miljon människor kommer räkningsresultatet att vara bristfälligt när det offentliggörs i slutet av maj.

Videofilm om befolkningsräkningen i Myanmar: Joonas Lehtipuu.

Under tolv dagar i mars-april 2014 rörde sig sammanlagt 120 000 informationsinsamlare från dörr till dörr i Myanmars alla delstater, regioner, städer, byar, bergstrakter och kuster. 94 % av dem var kvinnor och av dem var de flesta lärare.

Lärarna åtnjuter förtroende i samhället, varför de hade goda möjligheter att få invånarna att besvara alla de 41 frågorna.

Frågornas antal var lämpligt, de var inte fler än att folk orkade fördjupa sig i dem.  Svaren gav en mycket klar bild av hurdana människor som bor i Myanmar, vad de gör och hurdan deras levnadsstandard är.

Resultatet av räkningen publiceras den 29 maj men förhandsuppgifter gavs ut redan i augusti i fjol. Dittills hade man uppskattat att det bor cirka 60 miljoner människor i Myanmar. Befolkningsräkningen justerade denna uppfattning: invånarna i landet är ”bara” 51,4 miljoner.

Foto: Erja-Outi Heino
Data för befolkningsräkningen samlades in i mars-april 2014. Insamlarna kändes igen på sina uniformer, som dataenhetens biträdande chef Sandar Myint visar upp.
Data för befolkningsräkningen samlades in i mars-april 2014. Insamlarna kändes igen på sina uniformer, som dataenhetens biträdande chef Sandar Myint visar upp.

”Det var en överraskning för många, men de som har följt med befolkningsutvecklingen kunde nog förutsäga att landets invånarantal är mindre än man trott. Den genomsnittliga familjestorleken i Myanmar har krympt och är numera 4,4 personer”, säger Janet Jackson från FN:s befolkningsfond UNFPA.

Det var UNFPA:s landsteam under Jacksons ledning som koordinerade hela planeringen och genomförandet av befolkningsräkningen.

Av Myanmars myndigheter hade ministeriet för migration och befolkningsfrågor huvudansvaret. Projektet kostade totalt cirka 70 miljoner dollar.

Finland bidrog med 3,4 miljoner euro ur anslagen för utvecklingssamarbete och andra finansiärer var Australien, Storbritannien, Japan, Kanada, Norge, Sverige och Tyskland.

Svår fråga om etnicitet

Mest motsättningar förorsakade frågan om etnisk tillhörighet. På den förteckning över 135 befolkningsgrupper fanns inte rohingya med. Myndigheterna förkastade de svar där de svarande hade valt alternativet Övrig och sedan definierat sig som rohingya, en muslimsk minoritet.

Det ledde till att noggrannare uppgifter om cirka en miljon människor i delstaten Rakhine saknas. I Myanmars totala befolkningsantal ingår de i alla fall.

I det resultat som offentliggörs i maj har uppgifter om etnicitet lämnats bort. De publiceras först nästa år när man har genomfört påkallade konsultationer. Uppgifter om religion offentliggörs också först senare. De här ämnena är känsliga, vilket bara ökar i och med de flyktingar från Myanmar som försöker ta sig över havet till Thailand, Malaysien och Indonesien.

I det buddhistiskt dominerade Myanmar har diskrimineringen av muslimska minoriteter förvärrats under de senaste åren och nu står man inför en fullskalig flyktingkris.

Trots att uppgifter om ungefär en miljon människor saknas anser Janet Jackson att befolkningsräkningen nådde mycket goda resultat. I synnerhet när man beaktar det exceptionellt svåra utgångsläget.

Det har gått 30 år sedan Myanmars befolkning räknades senast, till stora delar är trafik- och informationsförbindelserna bristfälliga, beväpnad konflikter pågår och det förekommer spänningar mellan befolkningsgrupper, och dessutom är den allmänna utbildningsnivån låg efter år av militärregim och isolering.

”När man utför en befolkningsräkning stöter man vanligtvis på ett eller två av de här problemen, i Myanmar fanns de allihop.”

Resultatet bildar nu grunden för landets utvecklingsplaner. Förutom att det visar befolkningens ålders- och könsfördelning får man också veta hurdant hälsoläget är, utbildningssituationen, hur folk försörjer sig, om de har elektricitet, vatten eller mobiltelefon.

Statistiken visar var landets mest sårbara grupper bor. Det är viktig information också för internationella biståndsgivare som Finland.

Foto: Erja-Outi Heino
Utvecklingsminister Sirpa Paatero bekantade sig med befolkningsräkningen när hon besökte Myanmar i mars ifjol.
Utvecklingsminister Sirpa Paatero bekantade sig med befolkningsräkningen när hon besökte Myanmar i mars ifjol.

Varför gifter sig inte kvinnorna i Myanmar?

I Myanmars huvudstad Nay Pyi Taw kunde man i mars 2015 höra ett ändlöst knattrande i befolkningsräkningscentret vid migrationsministeriet. Det var uppgifterna om sysselsättning och näringsfång som fördes in. Khaing Khaing Soe, datacentrets 44-åriga chef, följer med arbetets gång.

Enligt henne var befolkningsräkningens mest nervpirrande stund då man fick lådorna med svar och öppnade dem.

”Men materialet var av väldigt god kvalitet och vi kunde skanna så gott som alla svarsformulär. Då var jag lycklig!”, utbrister hon.

Hon är rätt kvinna att tolka en överraskning som befolkningsräkningen avslöjade: Myanmar har den näst högsta andelen ogifta kvinnor av alla sydostasiatiska länder. Den högsta har Singapore. I Myanmar är mer än hälften av de 20-30 åriga kvinnorna ogifta, och ännu i åldern 45-49 är 14 procent av kvinnorna ogifta. Vad beror det på?

Khaing Khaing Soe har ett par förklaringar. För det första har männen i Myanmar mera professionella möjligheter än kvinnorna. De kan söka sig till militären eller polisbanan, gå till sjöss eller flytta utomlands. För kvinnorna är sysselsättningsmöjligheterna mer begränsade och därför finns det mer kvinnliga studerande i högskolorna än män. Det har sina följder.

”Man har forskat och kommit fram till att ju högre utbildning en kvinna har, desto sannolikare är det att hon inte gifter sig. En utbildad kvinna vill ha möjligheter att göra sina val själv”, förklarar Khaing Khaing Soe.

Kulturella faktorer spelar också in. I Myanmar är det sed att familjens äldsta dotter stannar kvar med föräldrarna och tar hand om dem. Det är en respekterad tradition, som i princip också skulle ha varit aktuell för Khaing Khaing Soe och hennes kollega, enhetens biträdande chef Sandar Myint. Båda är nämligen de äldsta döttrarna i sina familjer.

”Men nu är vi båda här i Nay Pyi Taw och våra föräldrar bor långt borta i Yangon!” Situationen både roar och förskräcker dem båda. Myanmar förändras. Kvinnorna konstaterar att de flesta utbildade kvinnor vill ha högst ett barn. I befolkningsstatistiken ser man det på att befolkningspyramidens bas smalnar av, och vid 15-29 åringarna sväller den lovande ut.

Foto: Erja-Outi Heino
Specialsakkunniga Maria Suokko och befolkningsräkningens databehandlingsenhets chef Khaing Khaing Soe.
Specialsakkunniga Maria Suokko och befolkningsräkningens databehandlingsenhets chef Khaing Khaing Soe.

Erja-Outi Heino

Skribenten är chef för utrikesministeriets enhet för utvecklingskommunikation.

Tässä palvelussa myös

Muualla verkossa