Minister Enestam: Norden - en flexibel region i ett Europa i omvandling
Artikeln av nordiska samarbetsministern Jan-Erik Enestam
har publiserats i Hufvudstadsbladet den 30 oktober 2002.
Nordiska Rådet (NR) firar i år 50 år. Här i Helsingfors kommer en jubileumssession att ordnas denna vecka. Det är viktigt att Finland är med och firar detta jubileum trots att Finland inte hade möjlighet att delta i rådets tre första sessioner – av skäl vi alla känner till. Finland deltog dock i förhandlingarna som ledde till upprättandet av Nordiska rådet. I oktober 1955 godkände riksdagen Finlands medlemskap och ett nytt kapitel i det nordiska samarbetet inleddes.
Norden och det nordiska samarbetet kom att bli Finlands fönster ut mot omvärlden. Eller varför inte den bro vi så väl behövde mot en vidare internationell samverkan. Betydelsen av den framsynthet våra beslutsfattare visade för 50 år sedan har först på senare tid kunnat bedömas och värdesättas på rätt sätt.
Det nordiska samarbetet har under dessa 50 år ständigt förändrats. Denna förvandling visar att det nordiska samarbetet lever i harmoni med den utveckling som sker i den omkringliggande världen. Samtidigt skall vi hålla i minnet att det nordiska samarbetet saknar motstycke i andra delar av världen. Jag vill i denna artikel lyfta fram ett centralt samarbetsområde som visar på den nordiska samarbetets relevans 50 år efter NR:s grundande.
Under vårt nordiska ordförandeskap i fjol ville Finland på nytt sätta fokus på individens fria rörlighet. Det nordiska samarbetet återgick alltså till de ursprungliga idéerna om att vi nordbor fritt skall kunna bo, arbeta och studera i Norden utan att vi förlorar våra sociala förmåner. Den utredning som gjordes under ambassadör Ole Norrbacks ledning avslöjade brister i uppföljningen och verkställigheten av de beslut som fattas av de nordiska samarbetsorganen. Under jubileumssessionen här i Helsingfors kommer ministerrådet att presentera ett förslag om verkställandet av de rekommendationer som Norrbackrapporten lade fram.
Det nordiska samarbetet har som sagt ändrat karaktär under 50 år. Nya dimensioner har kommit med i bilden: samarbetet med Europa/EU/EES, samarbetet med Nordens närområden samt Norden och internationaliseringen. Ministerrådet bedriver också samarbete med OECD, UNESCO, Europarådet och med regionala samarbetsorgan som Östersjörådet, Arktiska rådet och Barentsrådet. Norden har också agerat mycket aktivt i utvecklandet och genomförandet av EU:s handlingsplan för den nordliga dimensionen.
Det internationella samarbetet har utvidgats och fördjupats. Ett bra exempel är den nordiska strategin för hållbar utveckling som sändes som nordiskt bidrag till FN:s toppmöte i Johannesburg om hållbar utveckling. De nordiska länderna var aktiva under toppmötet och pekade på möjligheterna till regionalt samarbete till förmån för en global hållbar utveckling.
Denna höst har ministerrådet inom Nordiska rådet färdigställt en redogörelse över ministerrådets roll i samarbetet med andra internationella samarbetsorganisationer i Norden, närområdena och Europa. Förhoppningsvis kommer redogörelsen att stimulera till debatt om Norden som en samarbetande region i Europa. Eller rättare sagt i regionernas Europa.
Den positiva utvecklingen i våra närområden och den kommande utvidgningen av den Europeiska unionen till att omfatta Estland, Lettland och Litauen har gjort att det nordiska samarbetet har kommit att i viss mån omfatta också dessa länder. Hur skall de nordiska länderna utveckla och revidera sitt samarbete med närområdena efter att dessa blivit medlemmar i EU? Detta så kallade åttalandssamarbete bör fortsätta tills vi har en mera övergripande syn på hur samarbetet i Europas nordliga områden skall förverkligas.
Internationaliseringen syns också på de nordiska samarbetsorganens dagordningar. Utrikespolitiska, säkerhetspolitiska och försvarspolitiska frågor har fått allt större uppmärksamhet i det officiella nordiska samarbetet. De nordiska förvars- och utrikesministrarna avger årligen varsin redogörelse till Nordiska rådet. I redogörelsen går man igenom aktuellt samarbete på dessa områden. Även statsministrarna har fått en mera framträdande roll i det nordiska samarbetet.
Europa är i fortsatt omvandling. Det nordiska samarbetet har visat sin livskraft under fem decennier. Det nordiska samarbetets öppenhet och anpassningsförmåga är en bra grund att stå på och garanterar också framtida insatser för oss nordbors och hela regionens bästa. Vi har redan skapat de ramar som behövs för ett mera intensifierat samarbete inom Norden. Norden har mycket erbjuda det Europa som håller på att byggas upp nu. Under 50 års tid har vi skapat en modell som kan överföras på andra områden. Regionernas betydelse ökar och den region vi skapat genom ett flexibelt samarbete är livskraftig. En förutsättning för denna vitalitet är att både regionen och samarbetet ständigt förmår förändras.
Men för att det nordiska samarbetet skall präglas av att innehållet i samarbetet är aktuellt och relevant behövs det framför allt politisk vilja. Förhoppningsvis kommer jubileumsåret att förstärka den politiska viljan att goda intentioner också skall leda till resultat via praktisk politik och handling.