En värld i humanitär kris: Kan vi vända trenden med ständigt ökande humanitära hjälpbehov?

En värld i humanitär kris: Kan vi vända trenden med ständigt ökande humanitära hjälpbehov?

Artikel av de nordiska utvecklingsministrarna om det humanitära toppmötet, World Humanitarian Summit 23-24 maj 2016.

Förenta nationernas generalsekreterare har sammankallat till världens första humanitära toppmöte, World Humanitarian Summit i Istanbul, 23–24 maj. Toppmötet har föregåtts av samråd med en mängd intressenter, från regeringar till lokala hjälporganisationer. Vi inser behovet av att ta itu med den globala humanitära situationen. Vi bevittnar en ohållbar trend, där allt fler är beroende av humanitärt bistånd och människor berövas ett värdigt liv. Vi kan bara åstadkomma en förändring via internationellt samarbete och gemensamma ansträngningar.

Det humanitära stödet från de nordiska länderna har under årens lopp hjälpt miljontals offer för naturkatastrofer och katastrofer förorsakade av människan. Förra året uppgick detta stöd till sammanlagt 1,05 miljarder euro, vilket gör de nordiska länderna till en av världens största aktörer när det gäller humanitärt bistånd. Vi kommer att fortsätta ge vårt stöd till de mest behövande, baserat på principerna om humanitärt bistånd: självständighet, opartiskhet, neutralitet och mänsklighet. Samtidigt måste vi hitta nya sätt att minska behoven, det är inte försvarbart att hålla kvar människor i ett nödhjälpsberoende under årtionden utan något hopp om att morgondagen ska bli bättre.

Vi har på ett särskilt dramatiskt sätt fått se följderna av detta under det gångna året, i Asien, Afrika men även i Europa inklusive i våra egna länder. Toppmötet måste skicka starka signaler som påkallar politiskt ledarskap för att lösa kriser. I dag uppkommer 80 procent av de humanitära hjälpbehoven vid katastrofer som förorsakas av människan och detta kan bara lösas med politiska medel.

FN kan endast täcka cirka två tredjedelar av de årliga humanitära hjälpbehoven. Vi behöver flera givare och mera stöd. För hjälporganisationerna är de fleråriga, icke öronmärkta bidragen ett sätt att kunna öka flexibiliteten och utföra snabba insatser vid oförutsedda situationer och de bortglömda humanitära kriser som inte syns i nyheterna.

En bättre respons handlar inte bara om ökad finansiering, det handlar även om effektivitet och ansvarsskyldighet. Vi har förbundit oss till att det humanitära bistånd vi finansierar ska nå fler människor på ett effektivare sätt, som tar hänsyn till lokala behov och lokala aktörer. Vi är övertygade om att kvinnor kan och bör spela en mer framträdande roll vid planeringen och genomförandet av hjälpoperationer, att handikappade och andra människor med särskilda behov måste beaktas bättre och att den privata sektorn har en viktig roll att spela när det gäller att finna innovativa och mer effektiva sätt att hjälpa människor i nödsituationer. Vi måste också överbrygga klyftan mellan humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingsbistånd.

Nödsituationer kan inte undvikas, men deras negativa effekter kan avsevärt minskas genom att samhällenas motståndskraft ökar, särskilt i områden utsatta för jordbävningar, översvämningar och andra former av naturkatastrofer. Detta kräver nationell planering och måste beaktas på alla nivåer i alla länder. Vi är redo att stödja dessa ansträngningar i vårt samarbete med utvecklingsländerna.

Den nuvarande situationen, där 60 miljoner människor är på flykt, är inte acceptabel. Men vi vägrar att ge upp. Aldrig tidigare har så många människor i nöd fått humanitärt bistånd. Tusentals biståndsarbetare över hela världen utför varje dag ett enormt värdefullt arbete – ofta under svåra och farliga förhållanden. De förtjänar alla vårt stöd och erkännande och vi kan alla hjälpa till på vårt eget sätt, oavsett vilka vi är och var vi befinner oss. Det är vårt ansvar och ett tecken på respekt för grundläggande, mänskliga värderingar.

Lenita Toivakka, Utrikeshandels- och utvecklingsminister, Finland

Kristian Jensen, Utrikesminister, Danmark

Lilja Dögg Alfredsdóttir, Utrikesminister, Island

Børge Brende, Utrikesminister, Norge

Isabella Lövin, Biståndsminister, Sverige

Kirjotus on julkaistu Suomessa 23.5.2016 Hufvudstadsbladet-lehdessä ruotsiksi.

Muualla verkossa