Kodning räddningen ur Kiberas slum
Grundaren av IT-institutet Tunapanda, Mick Larson, vill att så många kenyanska flickor som möjligt ska inse möjligheterna i IT. Finland stöder utbildningen genom sin ambassad i Nairobi.
Det är svårt att säga vad som lyser klarare: den gula gassande solen eller datorernas blå skärmar. Nelly Beizu och Sheila Achien har vuxit upp det fattiga området Kibera och är mer intresserade av den värld som öppnar sig genom datorernas skärmar.
”När jag började kursen kunde jag ingeting, men ville lära mig allt”, säger Beizu.
Beizu och Achiena har just fyllt 20 år och sitter i Tunapanda-institutets klassrum med kring 20 andra unga kvinnor. Tunapanda uppstod på initiativ av de amerikanska bröderna Nick och Jay Larson 2012.
”Det finns nästan inga möjligheter för ungdomar att få en utbildning inom IT, särskilt om de kommer från fattiga förhållanden. De flesta skolor som erbjuder IT-utbildning är dyra och därför ville vi skapa en modell som är billig och lätt att kopiera”, säger Mick Larson.
Två av tre hittar jobb
Bröderna Larson började med att grunda datorklasser på den kenyanska landsbygden 2013 och grundade institutet i Kibera följande år. Larson betonar att digital läskunnighet är en grundförutsättning i dagens värld. Den öppnar dörrar medan bristen på digital läskunnighet sluter dem.
”Alla behöver den här kunskapen, men i många samhällen är IT fortfarande männens domän. Det är viktigt att visa flickorna att de har en plats inom IT-sektorn lika mycket som pojkarna”, säger Larson.
I ett av Tunapandas klassrum sitter flickorna framför sina skärmar med hörlurar för öronen. De övar sig att koda ljud till filmer i programmeringsmiljön Sonic Pi.
”Efter studierma skulle jag vilja jobba som web developer. Jag tror man hittar jobb bara man orkar söka”, säger Mary Mwikali.
Det är mycket möjligt. Enligt Larson har 60–70 procent av de 200 ungdomar som gått ut Tunapanda fått jobb. Ungdomsarbetslösheten i Kenya är kring 35 procent.
”I medeltal tjänar de som gått ut vårt program ca 300 procent mer än innan de började” berättar Larson.
Försäljningsintäkter ersätter bidrag
Tunapanda erbjuder var och en som deltar i grundkursen som räcker tre månader daglig lunch och ett litet stipendium i slutet av varje vecka. Det är en nödvändighet enligt Larson.
”I fattiga områden är ungdomar tvungna att arbeta varje dag för att få sina basbehov fyllda. Genom lunchen och stipendiet gör vi det möjligt att studera på heltid.”
Tunapanda startades med hjälp av donationer, och till exempel Finland har understött verksamheten genom ambassaden i Nairobi. Larsons mål är emellertid att bygga upp en hållbar modell så att Tunapanda ska klara sig helt utan utomstående bidrag. Förra året kom 93 procent av finansieringen från Tunapandas kunder.
”Den största delen av våra lärare har själva avlagt programmet. Vid sidan om undervisningen bygger de upp webbplatser och erbjuder företag utbildning eller användarorienterad planering som företagen betalar för. Föräldrarna tror på det här när de ser det”.
Mick Larson har en dröm.
”Jag vill med hjälp av utbildning öka människors frihet och förmåga att uttrycka sig själva. Jag vill att så många som möjligt ska få ta del av vår undervisning”, säger han.
Också Sheila Achiena och Nelly Beizu har en dröm. Att studera och få ett yrke, men också att visa sina familjer att en flicka och en dator är en framgångsrik kombination i dagens värld. Det har redan lättat hemma hos Achiena när hennes föräldrar sett vad hon kan, men Beizus föräldrar är fortfarande skeptiska. De tycker att till exempel sekreterarjobb skulle vara mer lämpligt för deras dotter.
”Jag vill bevisa nyttan av det jag lärt mig för dem. Det tror mig inte när jag säger det, men bara de får se det själva så tror de mig nog”, säger Beizu.
Kodbussen inspirerar
En synlig del av Finlands 100-årsjubileum i Afrika är CodeBus Africa. Bussen kör runt i olika afrikanska länder med nuvarande och tidigare studerande vid Aalto-universitetet som undervisar i kodningens grunder åt afrikanska ungdomar.
När kodbussen besökte Nairobi i mars var också Tunapanda med. Aalto-studenterna och Tunapanda-studenterna undervisade tillsamman kring 80 barn och ungdomar i kodningens grunder under två dagar.
”Jag tycker CodeBus är en fantastisk idé som gör det möjligt att lära ut programmering på ett roligt sätt. Många unga blev ivriga och intresserade av att studera vidare på Tunapanda efter skolan”, berättar Larson.
”Vi håller nu tillsammans med Finlands ambassad i Nairobi på att reda ut hur vi ska kunna erbjuda samma utbildning och undervisningsmetoder i framtiden”, säger Larson.
Juho Paavola
Skribenten är journalist som besökt Kenya