Kommissionär António Vitorino: Effektivitet utgör en förutsättning för jämlikhet
Vid det internationella seminarium ”Grundrättigheterna i det framtida Europa” som hölls i Helsingfors 16-19.3.2002 konstaterade statsminister Lipponen i sitt avslutningstal att Finland stöder en anslutning av Europeiska unionen till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Lipponen sade också att en anslutning till konventionen skulle garantera en extern och internationell kontroll av de mänskliga rättigheterna och i detta hänseende bringa de europeiska institutionerna till en jämbördig nivå med medlemsstaterna. Den yttre kontrollen av mänskliga rättigheter är ett oundvikligt förhandsvillkor när man eftersträvar grundlagsenlig mogenhet, betonade Lipponen.
Anslutning till fördraget skulle också stärka den europeiska människorättsdomstolens ställning som en europeisk institution som koncentrerar sig på mänskliga rättigheter. Lipponen konstaterade också i sitt tal att en anslutning till konventionen vore ett konkret bevis på att man förbinder sig att respektera de universella mänskliga rättigheterna, som för sin del är oundvikligt för trovärdigheten i unionens externa relationer.
Kommissionären António Vitorino, som svarar för rätts- och inrikesfrågor inom EU, sade att diskussionen om den europeiska stadgan om grundläggande fri- och rättigheter och om Europas framtid passar väl ihop. Vitorino välkomnade den finländska regeringens initiativ om Europeiska unionens anslutning till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter samt Finlands strävan att främja en bred debatt i Europa om stadgan. Diskussionen om stadgan i samband med regeringskonferensen år 2004 och ett samtidigt avancemang mot en anslutning till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter står inte i konflikt sinsemellan utan kompletterar varandra. För den skull är det politiskt konsekvent att gå vidare med bägge processerna parallellt. En omvandling av Europeiska unionen till en verklig politisk union förutsätter att man erkänner individens rätt som den viktigaste aktören när det gäller respekt för människovärdet och mänskliga rättigheter.
Enligt Vitorino innebär jämlikhet att samtliga medlemsstater i unionen är inbördes likställda och att dess medborgare inom ramen för unionens institutioner har rätt till jämställdhet. Den institutionella jämställdheten innebär enligt Vitorino också en utmaning när man talar om den utvidgade unionens nya institutioner. Jämställdhet existerar bara när verksamheten är effektiv, sade Vitorino. Jämlikhet individerna emellan är det mest centrala elementet i den gemensamma europeiska politiken.
Representanten för Europeiska gemenskapernas domstol Francis Jacobs konstaterade att unionen samlat in ett omfattande material av rättsfall gällande grundrättigheterna inberäknat individens rätt till ett jämlikt bemötande. Avsikten med stadgan är är således egentligen inte att ta fram något nytt utan att bättre än tidigare betona de nuvarande grundrättigheterna.
Den svenske parlamentarikern och medlemmen av Europarådets parlamentariska församling Göran Magnusson konsterade att den viktigaste frågan idag är stadgans bindande rättsliga status och unionens anslutning till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Han sade också att de mänskliga rättigheterna bör behandlas i ett brett perspektiv från Atlanten till Kaspiska havet. Magnusson betonade att de mänskliga rättigheterna borde tolkas på enahanda grunder bland alla medborgare i unionen.
Statsminister Lipponens tal(Linkki toiselle web-sivustolle.)