Utsiktsposten inom utvecklingspolitiken byts ut till ett ambassadörsjobb i Myanmar
Fyra år av stora förändringar inom utvecklingspolitiken byts för Riikka Laatu nu ut till ett ambassadörsjobb i Myanmar, det första i sitt slag för Finland i landet. Riikka Laatu är entusiastisk inför sitt nya jobb i Yangon.
När biträdande avdelningschef Riikka Laatu i början av september blir Finlands ambassadör i Myanmar kan hon konstatera att hon har haft en utsiktspost gällande de senaste fyra årens stora skeenden inom utvecklingspolitiken. Ett verksamhetsprogram för att på ett globalt plan främja hållbar utveckling har antagits, Agenda 2030 har sett dagens ljus och i Finland har fem biståndsministrar avlöst varandra. Annat som framträder är regeringens nya utvecklingspolitiska redogörelse och nedskärningarna i anslagen och personalen.
På ett internationellt plan var år 2015 ett framträdande år inom utvecklingspolitiken, säger Laatu. Man kom överens om en ny utvecklingsagenda och en ny finansieringsmodell. Klimatavtalet betraktas allmänt som en seger.
Hösten 2015 deltog Riikka Laatu i det toppmöte som godkände Agenda 2030. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon framhöll i samband med detta att avtalets tillblivelse är den största enskilda händelsen i FN:s historia.
På ett internationellt plan har utvecklingspolitiken stagnerat och rentav gått bakåt.
” Att jobba tillsammans och att följa gemensamt överenskomna regler präglade utvecklingspolitiken under tidigare decennier men nu har man valt en annan riktning. Bidragsgivarna fokuserar ofta på sig själv i stället för att stödja utvecklingsländernas egna planer”, säger Laatu.
Enligt henne är det svårt att för medborgarna och beslutsfattarna i de bidragsgivande länderna motivera att det med tanke på resultaten är bäst att stödja utvecklingsländernas nationella planer.
En annan negativ utvecklingstrend är att man binder upp utvecklingssamarbetet till flyktingfrågan i Europa utan att man tar sig an de grundläggande orsakerna till flyktingskap.
Stor möda bakom utvecklandet av den privata sektorns finansieringsmekanismer
Privatsektorns framskjutna plats var ett nytt element i det utvecklingspolitiska åtgärdsprogrammet som Timo Sipiläs regering lade fram. Åtgärdsprogrammet ligger i linje med Addis Abeba-avtalet, som handlar om utvecklingsfinansiering.
”Det går att få stora utvecklingsresultat när man förenar privat och offentlig finansiering. Detta förutsätter dock att den offentliga finansieringen är parallell med den privata finansieringen, som styrs in på sådant som med avseende på de fattiga är viktigt men som är för riskfyllt enbart för den privata sektorn att finansiera”, poängterar Laatu.
”För oss var regeringens finansanknutna placeringsinstrument något helt nytt: vi hade inga färdiga mekanismer för det. Mycket arbete har krävts för att ta fram metoder av ett nytt slag.”
En kännbar och snabb nedskärning av biståndsanslagen ledde till vissa komplikationer: man måste fokusera starkt på att försöka klara av de åtaganden som man tidigare hade tagit på sig. En mera framkomlig väg hade varit att satsa de begränsade resurserna på syften som ligger i linje med de nya utvecklingspolitiska målen.
Nya verksamhetssätt
Riikka Laatu brinner för att utveckla verksamheten. Hon öser ur sin gedigna erfarenhet, dvs. 30 år inom utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet.
Sättet att bedriva utvecklingssamarbete har ändrats under årens lopp. Många nya medel har skapats för att svara mot behoven, vilket har lett till en helhet som är svår att greppa. En grundläggande översyn av helheten har nu sparkats igång.
Verksamhetssätten granskas ur ett helhetsbetonat perspektiv. Syftet är att underlätta arbetet och att göra helheten mer förståelig.
”Vi skärskådar hur vi arbetar med sammanhangen och vad vi kan förenkla”, komprimerar Laatu.
Utöver tjänstemännen inom utrikesförvaltningen berör översynen av verksamhetssätten många aktörer inom utvecklingssamarbetet. Möjligheten att elektroniskt ansöka om statsbidrag kräver arbete för att bättre gagna samarbetet mellan ett stort antal aktörer.
Myanmar – en attraktiv stationeringsort
Riikka Laatu har inte aktivt sökt sig utomlands. Hon är i alla fall entusiastisk över avfärden till Myanmar, som ligger i topp på hennes önskelista. För några år sedan blev landet, som stora förändringar sköljer över, en betydelsefull kumpan inom finländskt utvecklingssamarbete.
”Med avseende på utvecklingspolitiken är Myanmar ett intressant land. Många företag i Finland intresserar sig för landet. I politiskt avseende är fredsprocessen skör. Finland har redan i ett antal år stött fredsprocessen och vi hör till stödjarländernas kärntrupp”, uppger Laatu.
Myanmars attraktionskraft innebär att hyrorna har skjutit i höjden. Finlands lilla ambassad fungerar i två rum i samma lokaliteter som de tre övriga nordiska länderna delar på.
”Större lokaliteter går att få men hyran blir då astronomisk. Inte ens Norge kan satsa på en utvidgning”, berättar den blivande ambassadören.
Utöver lokaliteterna samarbetar de nordiska länderna kring gemensamma förvaltningstjänster, t.ex. avgiftstrafiken.
Marja-Leena Kultanen