JPO-programmet fyller 50, del 5: Lärdomar för livet om Sydostasien och vardagen i FN

JPO-programmet fyller 50, del 5: Lärdomar för livet om Sydostasien och vardagen i FN

När Mika Korkeakoski var biträdande expert (JPO) i Thailand gick jobbet ut på att planera inför klimatförändringens konsekvenser och främja hållbar utveckling. Projektet omfattade 25 länder, vilket gav honom värdefull erfarenhet av kulturer i många sydostasiatiska länder.

På 2010-talet har Finland än så länge finansierat 145 biträdande experter. Arbetsuppgifterna har handlat mera om jämställdhet mellan könen, förbättring av flickors och kvinnors ställning samt klimat- och miljöfrågor än tidigare. Under årens lopp har arbetet också mer kommit att bestå av förvaltning och programarbete.

Utrikesministeriet har samlat före detta biträdande experters berättelser från alla decennier utom 1960-talet.  Nu har vi kommit till 2010-talet, och serien avslutas med Mika Korkeakoskis berättelse.

1. Var var du JPO; Mika Korkeakoski?

”Under åren 2011-2014 jobbade jag vid FN:s miljöprogram UNEP:s Asien- och Stillahavsområdesbyrå, som är belägen i Bangkok. Jag arbetade med initiativet Poverty-Environment Initiative som omfattade 25 länder. Av dem låg nio i Asien och Stillahavsområdet. Jag var regional rådgivare och övervaknings- och evalueringsansvarig för PEI:s och UNEP:s Asien- och Stillahavsbyrå.”

JPO:na Mika Korkeakoski matkasi myös Paron provinssiin Bhutaniin tapaamaan paikallishallinnon tukemia pienviljelijöitä. Kuva: Mika Korkeakoski
Som JPO reste Mika Korkeakoski till provinsen Paro i Bhutan för att träffa småbrukare som får understöd av lokalförvaltningen. Bild: Mika Korkeakoski

 2. Hur gick din karriär efter JPO-tiden? Var jobbar du nu?

”Efter det tredje året flyttade jag direkt till Framtidens forskningscenter vid Åbo universitet, där jag för närvarande tjänstgör som rådgivare för Mekongområdet och Karibien, vid kontoret i Helsingfors. Jag fungerar också som projektchef för de av våra projekt som hänför sig till Mekong och Karibien. I de projekt som pågår just nu strävar man efter att förbättra högskolors och statsförvaltningars kunnande om klimatförändringen, hållbar utveckling, grön ekonomi och energiplanering i Myanmar, Laos, Kambodja, Barbados, Jamaika och Kuba.”

3. Vilket minne är det starkaste från din JPO-tid?

”Bäst har fältresorna och utbildningen i PEI-länderna fastnat i minnet. För en internationell tjänsteman går jobbet ofta ut på att sitta på möten eller knattra på sin dator i luftkonditionerad miljö. Ibland kan det kännas väldigt avlägset från verkligheten att producera en politisk text om miljö och fattigdom när man sitter i sitt arbetsrum. Själv gjorde jag ofta bedömningar, kommenteringar och redigeringar av tre- och femårsplaner för olika länder (national socio-economic development plans). Men små ändringar i en godkänd femårsplan och implementeringsbudget kan påverka otaliga människors dagliga liv, det kan alltså ha stor betydelse hur man ändrar ett ord här eller där.

Särskilt starkt fastnade fältresorna i Nepal i mitt minne. En gång bekantade vi oss med lokala arbetare i samband med ett projekt som producerade klimatbeständiga och miljövänliga landsvägar. Tanken är att vägarnas omgivning planeras så att exempelvis träden skyddar från erosion i branta områden under monsunregnens tid, och man försöker begränsa miljökonsekvenserna så mycket som möjligt. På kort sikt är de här ”miljövänliga” vägarna dyrare att bygga, men på lång sikt är de vettigare ekonomiskt. Dessutom erbjuder sådant vägbygge inkomstkällor för lokalbefolkningen både när de bygger vägarna och underhåller dem.

Speciellt nu när Nepal och jordbävningen har upptagit mina tankar, har jag funderat över hur viktigt det är att central- och lokalförvaltning planerar ordentligt, och man måste vara beredd på framtida risker för att sådana här tragedier inte ska upprepas.”

Mika Korkeakoski kouluttamassa Kingstonissa Jamaicalla PROCEED-hankkeessa. Kuva: Mika Korkeakoski.
Mika Korkeakoski på utbildningsprojekt i Kingston, Jamaika. Projektet hette PROCEED. Bild: Mika Korkeakoski

 4. Har du besökt Thailand efter JPO-tiden? Hur har det förändrats?

”Jag åker regelbundet till Thailand på grund av mitt arbete och jag håller regelbunden kontakt med mina kollegor och vänner i Bangkok. Min tid i Thailand stannar för alltid kvar i mitt hjärta och det är många saker från den orientaliska kulturen som jag saknar.

Det har skett politiska omvälvningar i Thailand när de makthavande partierna varit oense. Just efter att jag flyttat därifrån tog armén återigen över makten för att lugna ner situationen. Nya demokratiska val kommer att hållas någon gång under år 2016. Landets interna strukturer har inte just ändrats på ett år, men utländska investerare betraktar säkert Thailand som instabilt och riskfyllt.

Det finns väldiga klyftor i Thailand mellan rika och fattiga, och jag som har arbetat med landets förvaltning önskar av hela mitt hjärta att utvecklingen ska sträcka sig till alla samhällsklasser och inte bara göra den rikaste tio procenten av folket ännu rikare.”

5. Har du haft nytta av din JPO-tid senare i livet?

”Jag lärde mig oerhört mycket när jag jobbade för FN, och kände att jag fick utvecklas mera än i något annat arbete under de tre åren, tack vare det ansvar som gavs mig. Delvis var det en tung börda att bära i och med att vårt team var underbemannat en del av tiden.

Förutom de tekniska färdigheterna och kunskapen lärde jag mig en massa om interkulturell kommunikation och hur man måste anpassa sin egen kultur och det man har lärt sig i en asiatisk miljö. Jag lärde mig dessutom mycket om olika slag av ledarskap, om diplomati och växelverkan på en mångkulturell arbetsplats, samt om vikten av att bygga upp nätverk när man jobbar med utvecklingssamarbete.

FN är en nödvändig aktör, men inom organisationen ser man också avigsidorna. På det hela taget fick jag ut mycket av JPO-tiden, inte minst med tanke på hur jag ska sköta kommande arbetsuppgifter.”

6. Hur har Finland utvecklingspolitik utvecklats sedan dess tycker du? Hur ser den ut nu?

”På ett år har det inte skett så hemskt stora förändringar i Finlands utvecklingspolitik, även om till exempel det demokratiska valen i Myanmar och dess placering i fokus för den internationella utvecklingssamarbetsarenan också märks på det beaktansvärda stödet från Finland. Och det innebär naturligtvis att de andra länderna i Mekongdeltat får mindre understöd.

Efter att ha arbetat i flera år med utvecklingsarbete önskar jag att om Finlands bistånd dras in från regionala mål på lång sikt att det ska ske enligt långsiktiga planer (exempelvis Laos och Kambodja), och så att stödet minskar gradvis. I Myanmar sjuder det för tillfället bland de utländska investerarna, de internationella och de bilaterala utvecklingsorganisationerna. Jag som har följt med samordningen av biståndet vid sidan om hoppas att man förmår koordinera detta med de resurser som landets förvaltning för närvarande besitter.

Jag hoppas också på mera resurser för Finlands utvecklingspolitik, men den kommande regeringen har tryck på sig att ytterligare krympa de redan förut snålt tilltagna anslagen för utvecklingssamarbete. Men det är alla vi bättre lottade som ska bära ansvaret för utvecklingsländernas utveckling.”

Fakta: JPO-programmet på 2010-talet

  • Sedan år 1965 har Finland finansierat FN:s program för biträdande experter, Junior Professional Officers (JPO). Tidigare användes också benämningen Associate Professional Officer (APO) och Associate Expert (AE).
  • I 50 års tid har över 900 finländare åkt ut i världen för att jobba som biträdande experter finansierade av Finland, de har sökt sig till FN och dess organisationer samt till internationella finansierings- och forskningsinstitut som Världsbanken.
  • Syftet är att uppmuntra finländare att söka sig till internationella tjänster och att erbjuda finländskt kunnande åt organisationerna. Samtidigt har Finland möjlighet att främja teman som är viktiga för oss.
  • Hittills har de finländska biträdande expertrena från Finland varit 145 stycken på 2010-talet. 18 av dem har jobbat i FN-sekretariatet. Annars har de varit jämnt fördelade i olika organisationer så som jämställdhetsorganisationen UN Women, miljöprogrammet UNEP, hälsoorganisationen WHO, matprogrammet WFP, barnorganisationen UNICEF, utvecklingsorganisationen UNDP med flera.
  • Under årens lopp har uppgifterna kommit att handla mer om förvaltning och programarbete. Istället för ute på fältet jobbar nu ungefär hälften av de biträdande experterna i organisationernas högkvarter.

Kirsi Pere