EU:s särskilda representant Lambrinidis: Unionen ska främja mänskliga rättigheter på ett smart sätt, utan att ge avkall på sina värderingar

EU:s särskilda representant Lambrinidis: Unionen ska främja mänskliga rättigheter på ett smart sätt, utan att ge avkall på sina värderingar

År 2016 var ett svårt år med tanke på de mänskliga rättigheterna, men samtidigt framhävdes EU:s ställning som försvarare av de mänskliga rättigheterna, konstaterade EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Stavros Lambrinidis, som besökte Helsingfors i början av februari. Lambrinidis diskuterade EU:s politik för mänskliga rättigheter tillsammans med finländska människorättsexperter och ministeriets tjänstemän.

EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter Stavros Lambrinidis (i mitten) besökte utrikesministeriet den 2 februari 2017. På bilden även understatssekreterare Anne Sipiläinen och ambassadören för mänskliga rättigheter och demokrati Rauno Merisaari. Bild: Janina Hasenson
EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter Stavros Lambrinidis (i mitten) besökte utrikesministeriet den 2 februari 2017. På bilden även understatssekreterare Anne Sipiläinen och ambassadören för mänskliga rättigheter och demokrati Rauno Merisaari. Bild: Janina Hasenson

Enligt Lambrinidis ser man ofta för dystert på dagens situation. Det har också skett framsteg, såsom att den demokratiska utvecklingen gått framåt i Myanmar, att drogkriget i Columbia fått ett slut och att över hundra politiska fångar i Azerbajdzjan stegvis har frigetts till följd av internationell påtryckning.

Gå modigt in i diskussionen

Lambrinidis uppmanade till diskussion också med de länder som har stora problem med de mänskliga rättigheterna. EU ska inte sluta fördöma kränkningar av de mänskliga rättigheterna, men de positiva lagändringar som genomförs i länderna kan ses som en möjlighet. Den regionala aspekten får en allt mer framträdande roll i diskussionerna: de framsteg som gjorts i ett afrikanskt land kan lyftas fram som ett gott exempel i möten med andra afrikaner.

Hur kan EU främja de mänskliga rättigheterna i andra länder när också Europa dras med svåra problem, t.ex. rasism? Lambrinidis framhävde att rättsstaten, den fria pressen och medborgarverksamhet gör det möjligt att tala om och lösa problem. Detta kan också krävas av andra, även av länder som anklagar västländerna för att enbart driva sina egna intressen med åberopande av mänskliga rättigheter. I tvister som rör mänskliga rättigheter är det fråga om spänningar inom kulturer, inte mellan kulturer.   

Vi måste vara konsekventa

I den livliga debatten önskade Lambrinidis att EU är mer konsekvent. EU-länderna har tidvis svårigheter att nå enighet om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i andra länder. Länderna bör offentligt sluta upp kring gemensamma ståndpunkter. Lambrinidis uttryckte vidare en önskan om att länder som värnar om sina samarbetsrelationer ska använda sitt förtroendekapital till lågmäld men direkt människorättsdiplomati för att förbättra de mänskliga rättigheterna i partnerländerna.

Enligt Lambrinidis bör man i likhet med hållbar utveckling också tala om hållbar säkerhet och de orsaker som ligger bakom osäkerheten, t.ex. ojämlikhet eller förorening av miljön. Som exempel på en dålig metod att upprätthålla säkerhet nämnde han arresterandet av över 20 000 anhängare av Muslimska brödraskapet i Egypten utan närmare åtal för brott. Minskar våldet när förbittrade människor i framtiden friges?

EU föregår med gott exempel i fråga om företags människorättsansvar

Det fördes också en diskussion om smarta påverkansmetoder när det gäller mänskliga rättigheter. Ska man agera endast när det är möjligt att snabbt nå resultat, eller ska man blicka längre framåt? EU bör i vilket fall som helst hålla fast vid sina grundläggande värderingar. De hör till EU:s viktigaste utrikespolitiska kapital.

Vissa länder som inte hör till EU samt människorättsorganisationer kräver att det ska finnas människorättsavtal som reglerar internationella företags verksamhet.  Lambrinidis motiverade EU:s återhållsamma ståndpunkt beträffande ett bindande avtal. Nu är det viktigast att visa att regeringarna vill genomföra de FN-principer som redan antagits. Utöver människorättskränkningar i internationella företag bör man också ingripa i kränkningar i nationellt verksamma företag. Enligt Lambrinidis är EU en föregångare när det gäller att styra företagens åtgärder för mänskliga rättigheter, medan åtgärderna i de länder som kräver ett nytt avtal har varit betydligt anspråkslösare. 

Stavros Lambrinidis har verkat som EU:s särskilda representant i människorättsfrågor sedan 2012. Före det var han bl.a. utrikesminister i Grekland och ledamot av Europaparlamentet. Den särskilda representanten är EU:s ansikte utåt mot tredjeländer och civilsamhället i frågor som rör mänskliga rättigheter.

Rauno Merisaari och Juhana Immonen

Rauno Merisaari är ambassadör för mänskliga rättigheter och demokrati och Juhana Immonen fullgör civiltjänst vid utrikesministeriet.