Utvecklingspolitik och utvecklingssamarbete

02.04.2019

Utvecklingspolitiken är en viktig del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Utvecklingssamarbetet är ett sätt att genomföra den. Med hjälp av utvecklingssamarbetet får miljoner människor en möjlighet till ett bättre liv.


Coronakrisen ökar ojämlikheten och drabbar utsatta grupper

Coronakrisen ökar ojämlikheten och drabbar utsatta grupper

Coronakrisen påverkar i synnerhet de människor som redan innan pandemin bröt ut var i en utsatt ställning. Det syns bland annat i Libanon, där det i förhållande till folkmängden finns mest flyktingar i världen, och i Sydafrika, som har ett av världens mest ojämlika samhällen.

I Libanon flyktingarna bor trångt, huvudsakligen i plasttält i utkanterna av städer eller byar. Bild: Ashraf Saad Allah AL-Saeed / World Bank
Syyrialaispakolaisten leiri Libanonissa. Kuva: Ashraf Saad Allah AL-Saeed / Maailmanpankki

När coronakrisen bröt ut i mars hade man i Libanon redan i ett halvt år levt under förhållanden som påminner om undantagstillstånd. I oktober 2019 bröt det ut en revolution där medborgarna krävde reformer i landets politiska strukturer och i den svaga ekonomin. Revolutionen fick landet att stanna upp under flera månader.

”Under månaderna före coronautbrottet tvingades närmare tusen företag och restauranger stänga sina dörrar och tio tusentals människor blev arbetslösa. Efter att de kvarvarande restaurangerna och små företagen stängts på grund av coronakrisen har fattigdomen fördjupats mycket snabbt i Libanon”, berättar Finlands ambassadör i Libanon Tarja Fernández.

Redan innan coronakrisens utbrott bedömde Världsbanken att 40 procent av libaneserna levde under fattigdomsgränsen. Sedan dess har andelen fattiga ökat till ca hälften av befolkningen.

Landet, som befinner sig i den värsta ekonomiska krisen i sin historia, har inte längre pengar kvar att rädda företagen.

”Demonstrationerna har satt igång igen. Nu handlar de inte bara om missnöje med den politiska eliten, som i höstas, utan om hunger.”

Libanons ekonomiska svårigheter syns också i Syrien

I Libanon, som till sin yta är ungefär lika stort som Nyland, bor det sex miljoner människor, varav uppskattningsvis 1–1,5 miljon är syriska flyktingar. Därtill finns det ca 250 000 palestinska flyktingar i landet. Flyktingarna bor trångt, huvudsakligen i plasttält i utkanterna av städer eller byar.

”De palestinska flyktinglägren inrättades för över 70 år sedan och är överfulla av såväl palestinska som andra flyktingar. Under sådana förhållanden kan coronaviruset spridas snabbt”, säger Fernández.

Tack vare strikta restriktioner och omfattande informationskampanjer har man tillsvidare kunnat undvika en epidemi. Den libanesiska ekonomins ras har emellertid snabbt försämrat flyktingarnas levnadsförhållanden: pengarna räcker inte till hyra, mat eller andra förnödenheter.

Ännu sämre är situationen i grannlandet Syrien där Libanons ekonomiska kris orsakat en djup nedgång. Innan coronautbrottet levde 80 procent av den syriska befolkningen under fattigdomsgränsen. På grund av kriget har landets hälsovård nästan helt förstörts och sjukvårdspersonalen har flytt landet eller dött.

”Människor som flyr kriget har trängts in i enorma tältbyar, bland annat i Idlib, där det är svårt att stoppa virusets spridning. I krigsdrabbade områden kan det vara svårt att motivera människor att skydda sig mot coronaviruset. När människor lever i ständig rädsla, sprider sig fatalismen – om vi inte dör av corona, så dör vi av bombningar.”

I Syrien förvärras situationen också av att terrororganisationen IS började utnyttja coronaviruset i sina strategier redan i coronakrisens inledande skede. Det har observerats en aktivering i organisationens verksamhet sedan februari.

Tarja Fernández framhåller att Libanon och Syrien inte klarar sig genom coronakrisen utan internationellt bistånd. Coronavirusets inverkan har tillsvidare varit främst sociala. Därför spelar traditionella biståndsorganisationer, såsom UNHCR, UNICEF, UNFPA och WFP, en central roll i alla regionens länder.

”Finland har riktat hjälp till bland annat Libanon genom Röda korset, som hört till förtrupperna i insatserna mot coronaviruset överallt och bland alla befolkningsgrupper.”

I Sydafrika fördjupas klyftan mellan rika och fattiga

I Sydafrika, som hör till världens mest ojämlika samhällen, drabbar restriktionerna till följd av coronaviruset olika befolkningsgrupper på ett ojämlikt sätt.

Den välbärgade delen av befolkningen vistas tryggt isolerade i sina egna hem med distansarbete och fyllda kylskåp. I slumområden och så kallade townships är situationen den motsatta. Många har inte kunnat arbeta och tjäna pengar för att försörja sin familj på flera veckor, och någon förbättring är inte i sikte. Krisen försvårar livet för en mängd redan utsatta människor, vilket ytterligare fördjupar klyftan mellan rika och fattiga.

”När skolorna stängdes försämrades familjernas matförsörjning, eftersom nio miljoner skolbarn i vanliga fall får skolmat. För vissa är det dagens enda mål”, säger Finlands ambassadör i Sydafrika Kari Alanko.

I många provinser delar staten och civilsamhällesorganisationer ut matpaket, men de räcker inte åt alla. Allra mest utsatta är landets många missbrukare, personer med funktionsnedsättning, hemlösa och HIV-positiva personer utan medicinering.

”Hungern och oron för framtiden kan snart leda till oroligheter, till civil olydnad och brottslighet. Det finns redan vissa tecken som tyder på det. När människors levnadsförhållanden försämras, söker sig missnöjet utlopp, och det kan riktas mot den politiska ledningen. Det är svårt att vända det här till en framgångshistoria, hur goda åtgärder man än vidtar”, bedömer Alanko.

Staten behöver mer lån

Precis som i Libanon var Sydafrikas ekonomi svag redan före coronakrisen på grund av den så kallade statskuppen som orsakade omfattande korruption, missbruk av statens medel och kraftigt ökade löneutgifter inom den offentliga sektorn.

På grund av sitt svaga offentliga skyddsnät håller Sydafrika nu på att vända sig till de internationella utvecklingsbankerna i hopp om covid-19-finansiering, trots ideologiskt motstånd. Landet önskar att utvecklingsbankerna ska bevilja lån med möjligast få villkor.

För att upprätthålla sin samhälleliga stabilitet och sammanhållning startade Sydafrika en solidaritetsfond med syfte att stödja de medborgare som har det sämst ställt och små företag. Staten försöker också höja de sociala förmånerna och använda arbetslöshetskassans reserver för att stödja företagens lönebetalning medan samhället är nedstängt.