Utrikesminister Erkki Tuomioja med anledning av frigivningen av den finska gisslan


Jag är mycket glad över att Seppo Fräntis och Risto Vahanens långa lidande är över och att alla de som hållits som gisslan på ön Sipadan nu har frigivits. Jag hoppas också att den övriga gisslan som fortfarande hålles fången skall friges så snart som möjligt.

Skottlossningen som inträffade i samband med frigivningen visar hur riskfylld situationen hela tiden varit. Jag har hoppats på det bästa men också befarat det värsta under de gångna månaderna.

Jag tackar Frankrikes, Tysklands och Sydafrikas regeringar för ett nära och pålitligt samarbete samt för koordineringen av alla åtgärder på olika nivåer såväl i Filippinerna som i huvudstäderna.

Jag tackar alla de som deltagit i förhandlingarna om frigivningen av gisslan och i synnerhet Libyen för ett konstruktivt samarbete och en oersättlig insats för att få ett slut på förhandlingarna.

Mitt deltagande i mottagandet av gisslan i Tripoli utredes fortfarande. Jag är i denna fråga i kontakt med Tysklands och Frankrikes utrikesministrar.

Tagande av gisslan oavsett syfte är alltid ett brott mot mänskligheten. Jolos gisslandrama ger säkert upphov till stor eftertanke inom den internationella gemenskapen, i synnerhet frågan hur man skall kunna effektivera kampen mot den internationella terrorismen så att människorna kan leva, arbeta och resa fritt utan att riskera att som helt utomstående bli mål för terrorhandlingar.

Säkerhetssituationen i Filippinierna är otrygg och jag hoppas att finländarna skall undvika situationer som kan leda till lidanden.

Fattigdom, brott mot de mänskliga rättigheterna och olösta religiösa, etniska och andra konflikter är en god grogrund för terrorismen också i Filippinierna.

I enlighet med anförandena under FN:s Millenium-möte bör den internationella gemenskapen finna effektiva åtgärder för att lösa dessa problem.