Sasi om startskottet för handelsrunda: WTOs rykte och trovärdighet återställda


WTOs fjärde ministermöte i Qatars huvudstad Doha har nått ett avtal om att starta en ny, omfattande förhandlingsrunda. Utrikeshandelsminister Kimmo Sasi som ledde Finlands delegation är nöjd att WTOs rykte och trovärdighet återställts efter misslyckandena i Seattle. Industri- och utvecklingsländerna har visat att de har en gemensam vilja att fortsätta en gradvis liberalisering av världshandeln och en utveckling av handelsregler i de nya förhållanden som globaliseringen medfört. Det här är en betydande, förtroendestärkande signal för hela världsekonomin, och i dessa dagar är en dylik signal även politiskt mycket välkommen.

Som alltid när det gäller WTO är slutresultatet en summa av en massa kompromisser. Enligt Sasi har alla parter gjort eftergifter och prutat på sina målsättningar. Om man studerar mötets slutdokument noggrant, kan man märka att man nu fäst särskilt stor vikt vid utvecklingsländernas synpunkter och krav. Man överdriver inte om man karakteriserar den förhandlingsrunda som nu skall starta som "en utvecklingsrunda".

Finland har deltagit i Doha-mötet i rollen av ett EU-medlemsland. Mötets saldo ur EUs synvinkel är även saldot för Finland. EU har varit den synligaste pådrivaren av en ny förhandlingsrunda, och Finlands målsättningar har varit de mest ambitiösa. Finland uppnådde inte allt som det vill uppnå i Doha, men slutresultatet ger ett tillfredsställande svar på de frågor som Finland ansett vara viktiga. Några stora bakslag har Finland inte upplevt. Sålunda kan EU - och Finland med EU - med all orsak hålla Doha som en betydande milstolpe i utvecklingen av det internationella handelssystemet.

Sasi påminner om att vi nu har framför oss en komplicerad och mångdimensionell förhandlingsprocess som kommer att vara under följande tre år. Doha ger en grund och allmänna riktlinjer för dessa förhandlingar, men det konkreta slutresultatet av dessa lam ses först närmare årsskiftet 2004/2005. Före det kommer det säkert att ske en hel del, och många av våra nuvarande tvister kommer att verka mycket avlägsna. Det viktiga är att man nu börjar utveckla det internationella handelssystemet förhandlingsvägen i stället för att man bara skulle flyta fram med enstaka resultat på basen av något konfliktlösningssystem.

Alla stora frågor som direkt eller indirekt inverkar på internationell handel finns nu på det gemensamma projektets dagordning. Man kommer att förhandla om många ärenden, utreda andra och efter utredning även förhandla om sådana frågor man utrett. EU skulle i olika frågor ha varit villig att förhandla om en bredare agenda, men i Doha konstaterade man att det inte ännu fanns allmän beredskap till detta. Det är i alla fall klart att miljön, globaliseringens sociala följder, internationella investeringar och säkrande av handel utan hinder är frågor som på ett betydande sätt inverkar på det hur den internationella handeln fungerar och hurudana resultat den producerar. EU har helt riktigt fört fram dessa teman, och det är Finlands uppgift att även i framtiden sörja för att man på basen av Dohatexterna småningom skapar förutsättningar för lösningar som gagnar alla, konstaterar Sasi.

EU är en central del av världsekonomin, vilket innebär att Finlands intressen kan spåras i alla punkter på den överenskomna Dohadagordningen. Som andra länder har Finland haft och kommer att ha såväl defensiva och offensiva intressen att bevaka. Defensivt har man för såväl industrins som lantbrukets del säkrat det att Finland inte blir föremål för orimlig press till förändring. Det finns på basen av resultaten i Doha möjlighet att genomföra de nödvändiga reformerna på ett kontrollerat sätt. Offensivt, alltså beträffande sk. nya frågor, hade Finland önskat en bättre framgång, men Finland måste som alla andra erkänna att ett forum som WTO måste lära sig att vara nöjt med de framgångar man redan uppnått.

Enligt Sasi innebar Doha ett definitivt genombrott för utvecklingsländerna som en central påverkningsfaktor inom WTO. De lyckades trampa på bromspedalen i Seattle. I Doha både vill och kunde de aktivt styra hela processen i den riktning de önskade. Detta är en realitet i vår nya tid, som vi alla måste anpassa oss till, konstaterade Sasi. Utvecklingen i denna riktning kommer utan tvivel att förstärkas, när Kina och Taiwan snart med full kraft kommer med. Men när u-länderna blir starkare i världshandel, så innebär det inte att de andra försvagas. Det är inte fråga om ett spel om nollsumma. När kakan blir större, gagnas alla. Men vår ekonomi och industri bör vara i sådant skick att vi kan dra full nytta av de växande marknaderna, hur långt borta de även må befinna sig. De senaste åren har visat att vi på många områden har beredskap för detta, poängterade Sasi.

Medborgarorganisationerna har under senaste år avogt följt med WTOs verksamhet, de har t.o.m. öppet motsatt sig verksamheten. I Doha sattes WTO på prov också ur denna synvinkel. Det har frågats om WTO är ett forum där alla länder får sin röst hörd. Och är WTO berett att beakta vid sidan av handelspolitiska regler beakta andra i samhället existerande värden och orosmoment, som berör t.ex. miljön, avskaffandet av fattigdom, hälsofrågor, arbetslivets spelregler och människorätten?

Även i detta hänseende håller tiderna på att förändras. WTO kan inte erbjuda färdiga lösningar på sådana samhällsfrågor, men organisationen kan å sin sida vara med och förhindra att problemen tillspetsas. Dohapaketet visar att WTO är ett viktigt instrument för varje utvecklingsland som tillsammans med många andra faktorer kan ge dess tillväxt ny fart. En särskild proklamation om TRIPS-frågorna gör det klart att WTO-reglerna inte står i vägen när länderna vill bekämpa hoten mot sina medborgarnas hälsa. Om vi ensamma skulle besluta, skulle WTO delta mera än för närvarande i arbetet för att säkra en hållbar utveckling och kontrollera de sociala följderna av globaliseringen. Vi hoppas att under kommande år allt fler i detta hänseende skulle komma på våra linjer, konstaterade Sasi.

Regeringen i Qatar förtjänar ett varmt tack för utmärkta kongressarrangemang och för den stora gästfrihet som delegationerna kom i åtnjutande av. Mötet i Doha måste arrangeras i skuggan av många hot och frågetecken, och vi kan bara föreställa oss hur stora ansträngningar värdarna gjort i sin strävan att säkra att mötet fungerade och att deltagarna trivdes och var säkra. Qatar och Doha ville genom WTOs ministermöte tydligare än förr markera sin plats på världskartan, och häri lyckades de fint. Ett stort erkännande går också till generalrådets ordförande Stuart Harbinson, generaldirektör Mike Moore och hans sekretariat. Det samma gäller de ministrar som under mötet drog diverse lass. Utan deras insats hade vi inte nått ett gemensamt slutresultat.

Världshandels blad vände i Doha. Det togs ett stort steg i den långa marschen för en stabilare och rättvisare värld.




















WTO