Fri rörlighet för personer i samband med utvidningen av EU

I EUs råd för allmänna ärenden strävar man till att komma överens om övergångsarrangemangen angående personernas fria rörlighet i samband med utvidgningen av EU. I den diskussion som man fört i rådet har man poängterat en övergångsmodell i tre faser. Efter att man har tillämpat nationell arbetstillståndspraxis i två år sker en automatisk revision och i samband med denna kan man frigöra arbetskraften till fullo eller tillämpa säkerhetsklausuler med tanke på allvarliga arbetsmarknadsstörningar.Att fortsätta tillämpningen av nationella arbetstillstånd är det tredje alternativet.

Medlemsländerna kan även frångå arbetstillståndspraxis redan före unionen fått nya medlemmar.

Finland anser att nationell arbetstillståndspraxis skall gälla i två år efter det att unionen fått nya medlemmar och att förfarandet skall gälla på lika villkor för alla nya medlemsländer i Central- och Östeuropa. Finland kan även godta ett revisionssystem enligt vilket varje gammalt medlemsland efter två år kan besluta om fortsatta åtgärder och meddela kommissionen om man fortfarande önskar följa sitt nationella arbetstillståndsförfarande. Arbetsmarknadsparterna skall i detta sammanhang höras. Finland finner det befogat att de gamla medlemsländerna, när de frigör arbetskraften, har rätt att under övergångsperioden ta i bruk säkerhetsklausuler med tanke på allvarliga störningar på arbetsmarknaden. Att fortsätta med nationell arbetstillståndspraxis förutsätter förekomsten av eller hotet från allvarliga störningar på arbetsmarknaden. Finland anser att man bör göra det enbart i ytterst exceptionella förhållanden.

Ansökarländerna bör enligt Finland också säkerställa att de klarar av den administration som koordineringen av socialskyddet förutsätter. Det är varje ansökarlands plikt att sköta om att yrkesutövare besitter den kunskap åtminstone enligt de minimikrav som gemenskapens lagstiftning förutsätter.





EU