Dom mot Finland av Europadomstolen gällande rättvis rättegång och rättegångs längd

Pressmeddelande 2/2010
12.1.2010

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, har i dag i en dom mot Finland fastställt att rätten till en rättvis rättegång som garanteras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna hade överträtts eftersom rättegången varat för länge och eftersom högsta domstolen inte ordnat muntlig förhandling i målet.

Målet gällde en straffprocess där den åtalade var kriminalöverinspektör vid enheten för polisverksamhet vid inrikesministeriets polisavdelning. På grund av den misstänktas tjänsteställning behandlade Helsingfors hovrätt målet som första rättsinstans. Högsta domstolen ändrade hovrättens dom till nackdel för klaganden utan att ordna muntlig förhandling i målet. Under rättegångsförhandlingen var klaganden avstängd från tjänsteutövning i två år och sju månader.

Europadomstolen konstaterade att klaganden hade krävt att högsta domstolen skulle ordna muntlig förhandling endast om den bedömde bevisningen som presenterats i hovrätten på ett nytt sätt. Även om kravet var villkorligt var det enligt Europadomstolen inte tillräckligt för att bevisa att klaganden hade för avsikt att helt avstå från rätten till en muntlig förhandling. Europadomstolen noterade att en muntlig förhandling hade hållits i hovrätten som behandlat målet som första instans. Då Europadomstolen bedömde om klaganden hade rätt till muntlig förhandling även i den andra rättsinstansen beaktade den särdragen i det finländska systemet för sökande av ändring, omfattningen av högsta domstolens befogenheter och bedömde om klagandens intressen bevakats tillräckligt i högsta domstolen med tanke på målets natur.

Europadomstolen konstaterade att högsta domstolen i sitt beslut framför allt tagit ställning till en juridisk tolkning av vittnesmålen. Högsta domstolen tvingades då enligt Europadomstolen delvis även bedöma vittnesmålens trovärdighet. Det gällde särskilt fastställandet av straffet och frågan om uppsåtlighet. Europadomstolen noterade dessutom att domen för mutförseelse oundvikligen hade en negativ inverkan på klagandens karriär och rykte. Europadomstolen ansåg att klaganden eller klagandens rättsbiträde inte under rättegångsförhandlingen i högsta domstolen hade möjlighet att muntligt eller skriftligt reagera på högsta domstolens avsikt att ändra den lägre rättsinstansens beslut.

Europadomstolen konstaterade också att straffprocessen mot klaganden inte hade ägt rum inom skälig tid enligt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna då målet behandlades i sammanlagt tre år och elva månader i två rättsinstanser. Europadomstolen ansåg att klagandens fall enligt nationell lagstiftning hörde till ärenden som ska behandlas i brådskande ordning.

Staten ska ersätta klaganden 6 250 euro för immateriell skada och 2 500 euro för rättegångskostnader.

Närmare upplysningar: chefen för människorättsdomstolsärenden Arto Kosonen, tfn 09 1605 5729, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden