Europeiska människorättsdomstolen förkunnade fyra beslut som gäller Finland

Pressmeddelande 55/2015
19.2.2015

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har den 19 februari 2015 offentliggjort fyra beslut som gäller Finland. I alla fyra fall avstod domstolen från utredning.

Det första fallet gällde en ändringssökande som hade belagts med skatteförhöjning och som senare hade dömts för att ha medverkat till grov gäldenärsoredlighet. Det andra fallet gällde en ändringssökande som likaså hade belagts med skatteförhöjning och som senare hade dömts för grovt skattebedrägeri, grov oredlighet som gäldenär och bokföringsbrott. Båda anförde besvär med motiveringen att artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna mot att åtala och bestraffa dubbelt (den s.k. ne bis in idem-principen) hade kränkts. Människorättsdomstolen ansåg att skatteförhöjnings- och brottsprocesserna utgick från separata fakta och att fallen därmed var uppenbart ogrundade varför domstolen lät bli att utreda dem.

I det tredje fallet gällde det rättegångs längd och effektiva rättsmedel. Den ändringssökande var part i ett brottmål och hävdade att behandlingen av dennes skadeståndskrav var fördröjt, att effektiva nationella rättsmedel inte tillämpades, och att förfarandet därmed kränkte människorättskonventionens 6 artikel; rätten till rättvis rättegång, samt artikel 13 om rätten till effektiva inhemska rättsmedel. Människorättsdomstolen ansåg att lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång (362/2009) erbjöd den ändringssökande ett effektivt rättsmedel och avstod från att utreda fallet eftersom den ändringssökande inte hade använt sig av alla nationella rättsmedel.

Det fjärde fallet gällde ett brev som inte hade getts till en fånge genast då det anlände, eftersom man misstänkte att det innehöll narkotika. Fången fick brevet, eller fick det uppläst för sig, när det hade anlänt och fick sedan en kopia av det. Det ursprungliga brevet fick fången två år senare. Den ändringssökande ansåg att förfarandet kränkte människorättskonventionens 8 artikel som garanterar respekt för korrespondens. Människorättsdomstolen ansåg att myndigheten hade grundad anledning att inte ge brevet till fången genast, och lämnade fallet outrett eftersom det var uppenbart ogrundat.

För mera information: lagstiftningssekreterare Mia Spolander, enheten för människorättsdomstols- och konventionsärenden, tfn 0295 351 176.