Statssekreterare Peter Stenlunds tal under ambassadörsmötet 2015

Statssekreterare Peter Stenlunds tal den 24 augusti 2015 under ambassadörsmötet 2015.

Ärade ambassadörer, kolleger,

Vi samlas till ambassadörsmöte 2015 i en stämning av utrikespolitisk kontinuitet och stora förändringar. Det här kan låta paradoxalt, men det är i själva verket en mycket typisk situation i samband med ett regeringsskifte.

Republikens president och statsrådets nya utrikes- och säkerhetspolitiska utskott samlades för första gången den 3 juni. I pressmeddelandet efter mötet konstaterades det att ”Den nya regeringen bedömde Rysslands verksamhet i Ukraina och de sanktioner som EU påfört utifrån samma utgångspunkter som den förra regeringen. Finlands klara linje fortsätter således.”

Ordvalet är ingen slump. Man vill på detta vis minimera risken för spekulationer kring eventuella förändringar i Finlands linje, i öst eller i väst.

Men visst finns det också nya toner i regeringsprogrammet, till exempel i vissa EU-politiska ställningstagande som också är av utrikespolitisk betydelse.

Programmet för ambassadörsmötet erbjuder ypperliga möjligheter att bekanta sig med den nya regeringens ministrar och deras åsikter. Ta tillfället i akt och ta modigt upp sådana saker som kanske inte enbart väckt positiva reaktioner utan också kritik i era stationeringsländer. På så vis kan ambassadörsmötet bidra till en situationsbild av Finlands internationella ställning, bland annat till stöd för vårt arbete med Finlandsbilden.

Bästa kolleger,

ur utrikesförvaltingens synvinkel är det i utvecklingssamarbetet som den nya regeringen fört med sig de mest påtagliga förändringarna. I bakgrunden ligger som känt insatserna för att balansera den offentliga ekonomin. Nedskärningarna i anslagen är så betydande att de oundvikligen påverkar Finlands utvecklingspolitiska profil. Nedskärningarna har väckt kritik både bland utrikesministeriets personal och bland de organisationer som deltar i vårt utvecklingssamarbete. Vi har också mottagit internationell respons.

Ur demokratisk synvinkel är det svårt att ifrågasätta beslutet. Temat var tydligt framme under valdebatterna. Det är myndigheternas uppgift att se till att demokratiskt fattade beslut verkställs. Vårt budgetförslag för nästa år lades också noggrant upp i enlighet med rättesnörena i regeringsprogrammet.

Jag avsäger mig i vilket fall som helst den i offentligheten framförda tolkningen att vi hittills skulle ha ägnat oss åt fel slag av utvecklingssamarbete. Färska, oberoende utvärderingar ger rentav överraskande goda vitsord åt Finland utvecklingssamarbete med tanke på att vi oftast arbetat under mycket svåra omständigheter. Det bedöms att Finlands utvecklingssamarbete på många ställen uppnått synliga och till och med utmärkta resultat. Själv stöder jag tanken om att en kritisk diskussion om behoven av att förändra utvecklingssamarbetet som baserar sig på fakta kan föras utan att man ifrågasätter hela verksamhetens existens eller tidigare utfört arbete. Det är klart att verksamhetens tyngdpunkter förflyttas och måste utvecklas i och med att omgivningen förändras. Den nya regeringens kraftiga satsning på utvecklingsländernas affärsverksamhet och god förvaltning samt stärkandet av Finnfund kommer inte som en överraskning, utan riktningen har varit förutsebar.

Tjänstemännen med ansvar för vårt utvecklingssamarbete har agerat med stor yrkeskunskap och stark personlig motivation. Finland och utrikesförvaltningen har god orsak vara stolta över dem. I och med nedskärningarna måste vi minska på vår kapacitet när det gäller planering och genomförande, det påminns vi också om i regeringsprogrammet. Jag sörjer det faktum att vi till en viss mån kommer att gå miste om unikt kunnande. Också ur personalens synvinkel anpassar vi oss bäst till den nya anslagsnivån och de nya uppgifterna genom att vara flexibla och genom att satsa på nytt kunnande.  

Bästa kolleger,

utrikesministeriets framtidsöversikt påminde oss om att Finlands plats i världsordningen, som håller på och hittar en ny balans, inte är huggen i sten utan kräver aktivt arbete. Arbetet för Finlands ställning kräver många olika slag av insatser. Vår ställning formas av vårt samarbete och vår verksamhet inom EU och flera multilaterala organsationer, våra relationer till världens mest inflytelserika stater och våra grannländer, och inte minst av vår ekonomiska bärkraft och av intresset för våra innovationer.

Vår ställning påverkas också av hur man upplever att Finland bär sitt ansvar som medlem av det internationella samfundet, som EU-medlem och som transatlantisk partner. I början av året gjorde utrikesministeriet upp en översikt över Finlands säkerhetspolitiska samarbetsarrangemang. Översikten visade hur beroende upprätthållandet av ett trovärdigt nationellt försvar är av fungerande samarbete, också av bilateralt samarbete i synnerhet med Sverige och USA. Vi har nu framför oss beredningen av regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse och i samband med beredningen bedöms följderna av ett eventuellt Natomedlemskap för Finland.

Regeringen betonar att vi måste samordna militär och civil krishantering, utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och fredsmedling. Det här är ett viktigt ställningstagande. Det är inte gratis att bära sitt ansvar. Trots våra knappa resurser är det viktigt att upprätthålla Finlands anseende som ett land som med kompetens deltar i fredsbevaring och fredsmedling. När resurserna för krishantering och utvecklingssamarbete är knappare är vi tvungna att överväga vår verksamhet mycket strategiskt så att vårt land fortfarande upplevs som en viktig samarbetspartner på samma sätt som de övriga nordiska länderna.         

För att skapa en gemensam riktning för vår verksamhet har ledningen noggrant studerat regeringsprogrammets utrikes- och säkerhetspolitiska del. Vi lyfte fram följande strategiska teman:

  • närområdenas stabilitet och Finlands internationella ställning
  • det nordiska säkerhetspolitiska samarbetet, Nato-partnerskapet och EU som säkerhetsgemenskap
  • externa ekonomiska relationer, hållbar utveckling och mänsklighetens gemensamma utmaningar
  • en modern och effektiv utrikesförvaltning.  

De strategiska prioriteterna ger en god bild av vår verksamhetsprofil, men är onekligen så omfattande att det är ytterst svårt att prioritera användingen av resurser, deprioritera och välja bort arbetsuppgifter på basis av dessa.

För ett år sedan talade vi om geopolitikens återkomst, om hur konflikten mellan Ryssland och Ukraina var skadlig ur det europeiska säkerhetssystemets synvikel och reflekterades i Östersjöregionen.  En av slutsatserna var att utrikesministeriet på nytt bör satsa på säkerhetspolitiskt kunnande och trygga sina resurser inom denna sektor. Ryssland/Ukraina-krisen har krävt stora personalresurser, inte bara från östavdelningen och politiska avdelningen utan också till exempel från rättstjänsten, från avdelningen för externa ekonomiska relationer, kommunikationsavdelningen och i stor utsträckning från beskickningarna. Mitt intryck är att samarbetet över avdelningsgränserna och med beskickningarna har fungerat mycket väl.

För ett år sedan blev Ebola och hälsosäkerhet hastigt en utrikespolitisk prioritet. Också då behövdes teamarbete mellan avdelningar, i detta sammanhang var det främst avdelningen för Afrika och Mellanöstern, utvecklingspolitiska avdelningen och politiska avdelningen som bildade teamet. Också då fungerade samarbetet över avdelningsgränserna bra. De här situationerna påminner oss om hur silotänkande är hopplöst föråldrat. De visar också på vår goda förmåga att agera som organisation under press.

Vår satsning på vapenkontroll gjordes som en medveten och resurskrävande prioritering.  Understatssekreterare Jaakko Laajavas uppdrag som fasilitator ledde inte till en konferens om en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern i Helsingfors, men det gav Finland en betydande roll i förhandlingarna på global nivå under många år. Konferensen om bekämpande av kärnterrorism som koordinerades av ambassadör Klaus Korhonen hölls i Helsingfors med konstruktivt deltagande av både USA och Ryssland. När det gäller att främja hälsosäkerhet ger vi fortfarande goda tjänster. I Irans kärnkraftsförhandlingar sitter finländare på viktiga poster inom IAEA. Vapenkontroll är ett ytterst betydelsefullt område och genom sakkunskap har Finland uppnått en roll som stärker vår internationella ställning. Det lönar sig för oss att reservera resurser för detta område också i framtiden.

Det arktiska samarbetet håller i takt med att vårt ordförandeskap i Arktiska rådet närmar sig på att ånyo bli ett viktigt cirkumpolärt tema. 

Bästa kolleger,    

Vi brukar påminna oss själva om att det inte finns något vi kan göra åt vårt geografiska läge. Då avser vi den enorma betydelsen av fungerande relationer till Ryssland. Men geopolitiken förändras fastän kontinentalplattorna skulle stå stilla. Vi har fått uppleva hur krig och konflikter i Nordafrika och Mellanöstern påverkar också vår säkerhet och vår ekonomi. Den fortsatta ekonomiska krisen i Grekland har också fått en säkerhetspolitisk betydelse. Rapporteringen som görs med finländska ögon vid våra beskickningar och de tjänster de erbjuder inom EU och i Medelhavets utvidgade geopolitiska krisområde, har varit av högsta vikt för beredningen av vårt lands utrikespolitiska beslutsfattande och inflytande – när det gäller allt från de olika skedena i Greklands ekonomiska kris, hanteringen av flyktingströmmarna och deras orsaker, olika länders reaktioner på dramatiska situationer eller de olika vändningarna i förhandlingarna om Irans kärnkraft. Okontrollerade flytkingströmmar har blivit ett utrikes- och säkerhetspolitiskt problem som vi måste fästa ännu större uppmärksamhet vid än tidigare. Det är vår avsikt att inrätta en ny ambassadörspost med fokus på flyktingfrågor. Under den föregående regeringsperioden inrättade vi bland annat en ambassadörspost för cybersäkerhet och en tillfällig ambassadör för Ebola, för att nämna några exempel på strategisk resursanvändning inom utrikesförvaltningen. På samma sätt lägger vi ner föråldrade uppdrag.

Många är intresserade av i vilken grad vi kan utnyttja EU:s utrikesförvaltning och vilken vår ställning är i den. För tillfället finns det tre finländska ambassadörer i EU:s utrikestjänst och de är inbjudna till ambassadörsmötet. Vi har också Pia Stjernvall som chef för EUPOL i Kabul – över henne är vi särskilt stolta. Däremot har vår ställning i utrikestjänstens högkvarter försvagats och vi måste under alla omständigheter sträva efter att återta våra ställningar. Det är frågan om Finlands inflytande. Regeringsprogrammet påminner om EU:s egenskap som säkerhetsgemenskap. Det är logiskt att Finland strävar efter att stödja och utveckla utrikestjänstens verksamhet för att stärka EU:s trovärdighet och enhetlighet.

Team Finland-samarbetet för att främja Finlands internationella ekonomiska intressen har lyfts fram som en viktig åtgärd för regeringens spetsprojekt angående sysselsättning och konkurrenskraft. Också i år ordnar vi en särskild Team Finland-dag i samband med ambassadörsmötet.

I och med Team Finland har samarbetet mellan olika aktörer på markaderna ökat, oftast under ledning av just er, beskickningscheferna. Tack för det.

Det är trots allt ett tråkigt faktum att resurserna har blivit mindre. Det som vi vunnit genom bättre samarbete har vi förlorat på grund av nedskärningarna både hos oss och i organisationer underställda arbets- och näringsministeriet.

Jag har märkt bland annat i samband med beredningen av spetsprojekten att det på annat håll lever en uppfattning om att det nog skulle finnas nya resurser för att främja ekonomiska intressen, om bara utrikesministeriet skulle gå med på att ändra på prioriteringarna i ambassadernas verksamhet. Vissa begränsade möjligheter finns det säkert fortfarande, trots att dylika förändringar redan gjorts. Den mest betydande nya resursen ligger i att utvecklingssamarbetets tyngdpunkt ändrats i riktning mot handel och utveckling. Det här kan innebära betydelsefulla förändringar i Afrikapolitiken.    

Men det fatala faktumet kvarstår: den finska staten främjar sina internationella ekonomiska intressen med mycket mindre resurser än jämförbara, starkt exportberoende stater. Det här är allvarligt eftersom vår välfärd i allt högre grad är beroende av exportframgångar i olika delar av Asien, Afrika och de amerikanska kontinenterna, förutom i det europeiska fundamentet. En effektiv användning av de existerande resurserna lider av komplicerade byråkratiska lösningar – Team Finland har inte minskat på byråkratin.

Kära vänner,

att främja handelsintressen kräver oftast tålamod. Finland har varit ordförande för Kazakstans WTO-förhandlingar i nästan 20 år, senast under ambassadör Vesa Himanens ledning. I somras blev medlemskapet verklighet tack vare uthållighet. Jag har funderat på hur en sådan här ytterst betydelsefull prestation ska rapporteras med till exempel de mätare som Statens revisionsverk kräver. Jag befarar att vi för länge sedan skulle ha blivit tvungna att dra oss ur på grund av visad ineffektivitet. 

Vi vill till varje pris effektivera vår verksamhet och leva i tiden, på eget initiativ och i enlighet med regeringens riktlinjer. Regeringsprogrammet förde med sig vissa nya nedskärningar i våra verksamhetsanslag utöver den förra valperiodens produktivitetsprogram. I och med grundandet av statsrådets förvaltningsenhet produceras tjänster som är viktiga för oss på annat håll och följaktligen har utrikesministeriets budget skurits ned på motsvarande vis. I och med förändringarna har vi en ytterst avskalad verksamhetsbudget – eventuella nedskärningar drabbar därför direkt antingen personalutgifterna eller beskickningarnas ekonomi.

Vi lägger ner ytterligare tre ambassader i år: Ljubljana, Bratislava och Luxemburg. Den politiska viljan är att nedläggningarna ska sluta här. Det kräver målmedveten effektivering av verksamheten och färre årsverken, över 60 årsverken färre nästa år, och därtill vissa nedskärningar bland de lokalt anställda. Genom TAMA-projektet, som söker nya metoder och modeller för Finlands utrikesrepresentation, söker vi än en gång möjligheter att rationalisera, bland annat med hjälp av digitala lösningar. Vi måste ändå vara medvetna om att de lättillgängliga bären har plockats och ätits upp för länge sedan. Förutsatt att TAMA-projektet lyckas och personalnedskärningarna genomförs samt att säkerhets- och andra kostnader hålls i schack, kan vi eventuellt skapa ett sådant svängrum så att vi kan följa riktlinjen i regeringsprogrammet: Utrikesförvaltningens resurser riktas huvudsakligen till de länder vars politiska och ekonomiska betydelse för Finland växer.

Ärade kolleger,

Clingendael-institutet har på vår beställning sammanställt en rapport om diplomati i den digitala tidsåldern. Enligt rapporten har utrikesförvaltningarna inget val: för att klara sig behöver de en digital strategi. Rapporten konstaterar balanserat att den traditionella diplomatins betydelse inte håller på att försvinna, men när online- och offlinevärldarna växer in i varandra ökar digitaliseringens betydelse på alla diplomatins delområden. Vi har redan betydande verksamhet i onlinevärlden, till exempel våra tjänster till allmänheten. Den så kallade hybridkrigföringens metoder och propaganda påverkar förutsättningarna för vårt arbete. Det görs en paradoxal och anmärkningsvärd observation i rapporten, nämligen att mängden information i onlinevärlden ökar betydelsen av traditionell diplomati: att analysera och verifiera information och under hård tidspress. Å ena sidan gör digitaliseringen vårt arbete effektivare, å andra sidan kräver den ännu större kapacitet att analysera information. För övrigt vill jag fortsättningsvis uppmuntra alla att använda sig av de sociala medierna, de är ett överlägset verktyg för kloka diplomater. Vi ska ta målmedvetet ta nya steg in i den digitala diplomatin.

Ärade kolleger,

Sedan det förra ambassadörsmötet har följande kolleger lämnat oss:

Garth Castrén, Antti Karppinen, Esko Lipponen, Henry Söderholm och Tom Söderman samt den förre statssekreteraren Matti Tuovinen.

Vi hedrar deras minne och livsverk med en tyst stund.

Tack.